Znickers skrev 2017-12-23 15:48:32 följande:
Tiden går så långsamt och jag vill bara att det ska vara tid för oss att göra det första tidiga ULet. Vi har tid först 10 januari. Känns som en evighet dit.
Är så orolig över att det ska vara tomt, en tom fostersäck och inget hjärta som pickar där i. Jag letar febrilt efter fler grav-tecken. Men är bara kissnödig, brösten ömmar på kvällar & morgnar och magen känns svullen på insidan o ömmar lite. Men tänker hela tiden att jag borde känna något mer, iallafall ju mer tiden går. Men det känns så spöklikt. Tog ett 3e grav-test i förrigår och självklart är det ju fortf. ett plus. Man tänker så irrationellt men kan inte låta bli att önska jag kunde känna mer.
Är det någon av er som känner igen sig?
Jag känner igen mig! Jag har dagar då jag mår lite sämre och stunder med molvärk m.m men stora delar av tiden mår jag prima och då känns det liksom inte på riktigt.. men sen är ju alla graviditeter olika och det är inget fel att må bra - så försöker jag tänka. Att vara gravid är ju ingen sjukdom utan ett naturligt tillstånd i att vara kvinna.. men hade jag haft fler symptom (läs mått sämre) så känns det som att det hade varit lättare att fatta. Men skönt att det finns fler som inte mår pyton hela tiden!
Vi gjorde ul i v 9 (8+2) och då fanns ett tickande hjärta men det ska bli skönt med ett nytt ul i och med kub-testet 2/1 så man åter kan få bekräftat att något växer där inne.. har inte blivit större än heller även om det i sig inte är konstigt i v 11.. men det är SÅ lätt att jämföra sig med andra!
Jag håller tummarna för dig och försök att slappna av (inte lätt, jag vet..) Och god jul!
