God morgon gott folk. Vaknade vid halv 5 av en massiv kramp i benet. :( Men utöver det har jag nog bara vaknat två gånger i natt. Måste vara något sorts rekord att vakna så lite så jag känner mig nästan utvilad (tror jag).
Lycka till idag till er som har vändningsförsök! Återkom gärna och berätta hur det gick för er och hur det gick till. Är extra nyfiken eftersom jag själv också kanske får göra ett längre fram.
Fyll på :)
5 Ignoramus
23 ostbågen
31 Perpen
Åh jag blir så rastlös när jag läser om hur det närmar sig för er (men det är spännande också). Jag har fortfarande över en månad kvar till bf. :-/ har tre arbetsveckor kvar (inkl. Denna) innan jag blir ledig. Känns som tiden går fort och står stilla samtidigt. Minns inte ens hur många veckor det är sen jag var hos mvc. Ska dock dit på torsdag igen så jag är väl inte helt bortglömd. Har jättemycket rörelser långt ner så tror min buse fortfarande ligger i säte eftersom sparkarna är riktade neråt och inte uppåt.
Hej igen alla väntande mammor! Nu behöver jag lite tips..
Har nog undanträngt detta lite men nu när jag blir fulla 38 veckor på fredag börjar jag få lite smått panik.
Har en dotter på 4 år, och har ingen som kan vara barnvakt under tiden när jag ska föda osv. Hur ska jag göra?
Jag vill inte ge väldiga trauman för min dotter och ha med henne i rummet när jag föder, hon är väldigt känslig , blir ledsen om jag än har ett litet sår på fingret...
Hur kan jag lösa detta?
Min man kan ju i försig vara utanför med henne men samtidigt vill jag helst inte vara själv och föda. Har blivit så dåligt bemött tidigare av några läkare osv pga min etnicitet,har fått nog en viss trauma speciellt efter en gång... så det blir ännu mer utsatt situation som jag inte vill gå igenom när jag ska föda :/
Börjar bli så stressad för det här, vet inte vart jag ska vända mig.
Har absolut ingen som kan sitta barnvakt just då. Hur hade ni löst detta ?
Någon på dagis? Fröken som hon känner redan?
Hur kan jag lösa detta?
Hej allihopa! Jag har BF om 3 veckor dvs 18 juli. Har de senaste 2-3 dagarna inte mått bra alls. Mår illa, har jättesvårt att äta pga jag har ingen aptit, mår illa och blir mätt på en gång. Sen är jag extremt trött, sover kanske 14 h om dygnet minst. Har ingen ork alls. Som tur är har jag precis slutat jobba, det hade inte gått annars. Det känns nästan som det gjorde i första trimstern 
. Detta är mitt tredje barn och jag mådde inte såhär i slutet av graviditeten med de andra två.
Någon som känner igen sig i detta?
Usch vilken skitdag jag haft. Har varit på sjukhuset för narkosbedömning. Det var rena rama cirkusen. Krångel med vilken tid jag hade, och vart jag skulle vara. Fanns ingen remiss (trots att datumet bokades för nästan en månad sedan) och jag hade inte fått papper om nån hälsodeklaration som tydligen skulle lämnas in och narkosläkaren frågade typ mig varför jag var där. Som om jag valt det själv. Hmpf! Förlorade flera timmar på jobbet som jag måste försöka ta igen. Urk! Och en nerv klämmer så högra benet fungerar inte som det ska. Blä blä blä! Dagens ljuspunkt: går in i v 36. Så typ 5 veckor kvar till bf.
Jag har inte heller haft en toppendag precis. Supertrotsigt barn vars favorituttryck är ?nej, inte? och det driver oss till vansinne :/ Jättevarmt är det också, termometern i bilen sa 29 grader! Svullen och svettig och allmänt sur och butter.
I dag har det känts som att den enda ljusglimten är att det är 10 dagar till bf. Jag gråter om jag måste gå över.
Ni som har fler barn, har de kommit på ungefär samma dag i relation till bf? Sonen föddes på bf+2 och med den här värmen orkar jag knappt ens gå så länge.
Aldrig vart med om envisare bebis... nu är jag flyttad från bb till förlossningen för igångsättning iaf, så nu vräks den! 36+6 idag så känns skönt med en fullgången bebis iaf!
Var ju uppe på sjukhuset igår igen. För vad jag trodde nya prover och bedömning för igångsättning. Jag hade blivit lovad att de skulle vara samma läkare som förra veckan och hennes tanke var att sätta igång det igår och fanns de inte plats lägga in mig och sätta igång som idag.
Men till att börja med får jag träffa läkaren 1 timme efter min bokade tid med läkaren och det ör en NY läkare IGEN!!! Och de första hon säger är att proverna ser jättebra ut och jag förstår att jag kommer inte få någon hjälp. Bryter ihop och säger att jag märker ju ingen skillnad. Kliar ändå,foglossningen är hemsk och jag sover inte och mår mer illa. Vilket hon små skrattade åt och tyckte var konstigt,att jag mådde mer illa vid behandlingen men så är det. Men hon sa bara att proverna var bea så blir ingen igångsättning idag. Och för övrigt fanns de ingen bm eller plats. Nä de förstår jag. Men frågade om man kunde sätta igång som idag för mycket psyke klarar inte mer!! Men nej de hade redan flyttat 3 personer som skulle ha igångsättning. Då tänker jag då kommer de alltid ligga efter och inte finnas plats :( Och varför sa läkare förra veckan som hon sa?! Och varför tog de bort min bedömningstid jag egentligen hade i tisdags som jag fick via aurora?! Förstår ingenting och var så ledsen.
Fick ny tid på fredag morgon,skulle först vara till spec mvc men blev till förlossningen ändå men finns ingen garanti då heller. När min man sa kan man inte göra något innan för hon orkar ju inte och gör man säkert något då. Då små skrattade läkaren igen och säger men de är ju bara 2 dagar. Då sa min man men 2 dagar är en evighet för henne när hon mår såhär!! Men hjälpte inte och sköterskan förklarade att förlossningen är som en akut mottagning att de måste ta emot de som har värkar och så. Jag förstår det men jag orkar inte må såhär och bli lovad hjälp hela tiden och sen ryks de undan och jag bryter ihop varje gång. Har ingen ork kvar eller hopp. Gur skall jag orka en förlossning?!
Och varför kunde jag inte få bli inlagd tilldess arr de fanns plats och sätta igång? Typ ligga på antenetalen men nej gick inte. Så allt hänger på fredag och jag vet inte. Är det ens någon mening och åka? Sköterskan sa tr vi kunde ringa in på morgonen innan så vi inte åkte i onödan. Men liksom de tar 40-45 min för oss dit så säg att jag ringer minst en timme innan,mycket kan hända på en timme när de kommer till förlossningar. Så vet inte hur jag skall göra. Behövde skriva av mig.
Hur hade ni gjort och tänkt? Är de jag som överreagerar?