Horisonten skrev 2018-04-08 20:34:38 följande:
Ja sköterskan som tog mitt blodtryck sa också de först över 140 men någon sa att de är värst om undertrycket är för högt. Jag har dålig koll på vad jag ligger som icke gravid faktiskt men jag skulle tror att jag ligger ca som dig kanske. Är ganska låg normalt och med min som så låg jag runt 115-120 hela tiden men en gång hade jag 135 tror jag och då skickade bm mig till förlossningen. Inte bara den anledningen men en av dem. Får se hur de ser ut vid nästa besök i slutet av april. Bm sa att jag kunde ha lite högre sist pga att jag hade ont men har ju alltid ont pga foglossningen men blir ju extra med huvudvärken också.
Åh fy din stackare!! Så illa är inte min tack och lov något som jag inte får max av som gravid. Hade med med sonen än med dottern och nu ligger jag väl mitt i mellan men som sagt inte sä farligt än. Testat Novalucol men väldigt svårt med mitt illamående kändes bara som de växte i munnen. Tagit samarin om jag måste och funkar ändå för mig. Sägs ju att har man mycket halsbränna så födds bebis med myclet hår. Min son hade mer hår en sin syster och som sagt hade ju mer halsbränna med honom. Så spännande och se hur de blir denna gången. :)
Åh vad bra och skönt. Ta de som det kommer bara :) De är så vana och kunnig. Våran är så bra och jag var väldigt nervös men kände mig sp lugn och avslappnad och hon lyssnade verkligen. Så du skall se att de kommer gå bra och kännas bra efteråt :) Hade du en dramatisk förlossning sist? Om de är okej att jag frågar,annars behöver du inte alls svara :)
Ja, jag har också förstått att undertrycket är det allvarligaste. Känns skönt att ha lågt blodtryck normalt sett, man slipper oroa sig över att det ökar när man är gravid :)
Åh. Förra förlossningen var rätt dramatisk tycker jag. Dels så hade vi ju ingen aning om vad vi kunde förvänta oss, och dels var vi inte ett dugg förberedda (vi hade packat väskan men det var typ allt). Förlossningen blev utdragen, de var tvungna att sätta värkstimulerande dropp (hatar?t) och till slut var sonen sjuk när han väl föddes. Han låg på mitt bröst i kanske 5-10 minuter innan uskan upptäckte att nåt verkade konstigt med hans andning, sen gick det snabbt att få dit läkare och få ungen till neo. Sambon följde med ner medan jag blev sydd och när bm var klar så lämnades jag helt ensam. Började storgråta ganska direkt och efter 20 minuter ringde jag på klockan för att få sällskap av vem som helst. Min underbara uska kom in, satte sig och höll om mig och ringde barnläkaren som skickade upp min sambo (som för övrigt var ett känslomässigt vrak vid det laget) igen.
Sonen föddes sent på kvällen och vi låg två nätter på BB (enda paret utan bebis) innan vi fick familjerum på neo. Fem nätter till där innan vi fick åka hem. Exakt sju dygn efter inskrivning på förlossningen blev vi utskrivna från neo. Så det var en riktigt jobbig start.
Den här gången ska min mamma vara med också, allt för att undvika att jag blir ensam, hon blev lite rädd när jag frågade men några timmar senare fick jag ett sms där hon skrev att hon tyckte att det skulle bli kul :)