Bf juli 2018

Vi berättade för närmsta familjen på jul och jag måste säga att det var jätteläskigt! Inte för att de inte blev glada (för det blev de verkligen!) men just det här med att stå i centrum för uppmärksamheten.. det tycker jag är lite jobbigt. Fast det var jobbigare på jobbet, i och med att jag ska få en ersättare tyckte min chef runt v 16 att det kanske vore dags att berätta för närmsta kollegorna så att det inte blev spekulationer.. de blev också jätteglada men.. på så vis hade det nästan varit lättare om jag inte hade mått så bra hela tiden, då hade det liksom funnits en ?anledning? att berätta tidigt.

Någon som fått gliringar om storlek på jobbet? Jag har fått gå upp två byxstorlekar och bytt till hängselbyxor för att det inte ska sitta åt i midjan och eftersom allt är i herrstorlekar så badar jag istället i kläderna, haha.. Men jag tror egentligen inte att jag är så stor än, har dock gått upp nästan 7 kg (v 22 i morgon).

Hej allihopa. :) Hur går det för er?

Här är det helt okej. Illamåendet är kvar men funkar med mina tabletter. Försökte i helgen att gå ner till lergigan men usch fy så dåligt jag mådde. Kräktes förvisso inte,tack och lova. Men mådde så fruktansvärt illa så låg bara i soffan hela dagen för mådde så dåligt och kände mig bara borta. Sov och sov och sov. Pratade knappt med familjen. Så nej det funkade inte alls eller kändes bra.

Sen foglossning blir bara värre och värre. Varit riktigt jobbigt nu senaste veckorna. Inte kunnat gå på akupunktur heller pga förkylning men skall äntligen få imorgon igen.

Annars mår jag väl bra. Haha :p Känner bebis sparka varje dag,vissa dagar mer eller mindre. Var hos bm i fredags och allt var bara bra. Fina hjärtljud och livmodern var så stor som den skulle vara. Så kändes bra och skönt. De enda var väl min vikt då. Bara gått upp 1 kg sen inskrivningen.., de var inte bm så nöjd kring. Men tappade ju iof 3-3,5 kg från inskrivningen. Men ja får ha koll.

Sen det jobbigaste. Min bm skall sluta på våran mvc!!! :( Blrv så ledsen. Hon är fantastisk min bm. Finns alltid där,ger stöd,lyssnar och tar sig tid. Verkligen förstår och känner mig!! Så är så ledsen. Hon känner till vår historia med 2 missfall innan dottern och oron efter de när jag var gravid med de andra 2. Allt kring hyperemesisen och även min extremt svåra foglossning jag hade med sonen och nu. Men även min rädsla och oro kring förlossningen denna gången. Men hon slutar i maj så ett tag kvar och hon skall hitta bästa ersättaren men känns sorgligt :(

På torsdag går vi in i v 22 och på måndag väntar vårt första aurora samtal. Nervöst men även spännande och skönt att de äntligen skall bli dags.

Oj detta blev såååå mycket längre än jag tänkt. Behövde verkligen skriva av mig känner jag. Hoppas allt är bra med er alla

Ja jag var så chockad. Var inte alls beredd på att hon skulle sluta. Fick bita ihop för vart så jobbigt!! Liksom detta är 3 graviditeten som jag träffar henne så man fäster ju sig mycket. Men har iallafall något besök kvar.

Åh förstår och lider med dig!! Hoppas vetkligen du kan få ordentlig hjälp!! Det är inte samma sak men kände så kring när jag mådde illa att jag vill ha hjälp med de starka tabletterna jag tillslut fick,för hur skulle jag annars kunna njuta. Försökt få tag i min bm idag för att kunna få nytt recept på dem men de hade bekymmer med telefonen idag så kom inte fram. Men skall försöka imorgon igen och på fredag skall jag till vc för att få hjälp med fortsatt sjukskrivning. Tror inte de skriver ut de starka tabletterna så. Bara hoppas på det bästa. Dock väntar jag fortfarande på tid till psykologen. Fick ju brev för typ 7 veckor sen att de var 1-2 månaders väntetid ju. Men fortfarande inte fått någon kallelse för att få komma dit. Men bm skulle kolla upp detta men är svår och få tid till psykolog. Med dottern ringde psykologen upp mig när hon var 2 månader och frågade om jag fortfarande behövde stöd. Jag behövde träffa psykolog för min oro att förlora henne under graviditeten och skickades remiss tidigt men hjälpte inte. Därför min bm då bokade tätare besök så jag kunde prata med henne och få lyssna på hjärtljuden. Och därför jag även nu få komma tätare för att få prata av mig pga oro och rädsla men även pga illamåendet är så påfrestande mm. Så kommer vara hemskt och inte få ha den bm. Jag hoppas så att du verkligen kan få hjälp nu,omgående!! Vilken vecka är du i?

Nån mer som börjat få kramper i benen? Jag hade det vid båda barnen så förväntade mig inte att komma undan denna gång heller, men trodde inte det skulle börja redan. Är i v20 och vaknar om nätterna med extrem kramp/smärta i benet/benen. Hjälper inte att stretcha. Ibland hjälper det med massage men det är en klen tröst när man vaknar av smärtor mitt i natten. :(

Någon som har erfarenhet av gravidkudde?

Har precis beställt en från ecoliving en gravidkudde som heter Maggan,

kostade 990kr och hoppas den är värd pengen.

Sover uruselt pga foglossningen.. :(

Imorgon är det dags inför vårat första aurora samtal och jag är så nervös!! :( Jag vet egentligen inte varför. Mrn är väl rädd att de skall tycka att jag är löjlig och liksom kanske inte riktigt ta mig på allvar.

Idag har de varit känslor och tankar överallt. Jag har så furktansvärt ont av min foglossning och det tar så psykiskt på mig också. Även att hela tiden må illa tar ordentligt. Och jag har en sådan lång väg kvar. :( Vilket skrämmer mig när jag redan har så ont. Detta gör att glädjen och förväntan försvinner. Och jag är så rädd för att de inte skall komma utan att de andra skall ta över och då även göra de svårt för mig och knyta an. Detta är något som jag så skäms för att säga. Hoppas ni förstår mig!! Jag längtar och vill verkligen ha denna bebis men denna smärta och illamående tär på mig. Visste att graviditeten skulle bli jobbig men inte såhär. Skulle bara vilja ha min bebis nu.

Usch jag mycket tankar och känslor. Och det är jobbigt. Vill bara ha lite glädjen och ljuspunkt. Allt började med hyperemesis så tidigt och sjukhus vistelse och så. Och sen foglossning tidigt och med kryckor och jaa. Ingen paus i mellan. Få som förstår och få som finns där och stöttar. Känner mig så ensam och isolerad. Vilket gör att jag också mår sämre.

Förlåt för dåligt inlägg men behöver skriva av mog lite bara.

Oj oj, nu har magen tagit fart! Jag har väl själv kunnat se viss skillnad sedan kanske v 15 men den senaste veckan känns det verkligen som att magen har växt :) Det går inte att dölja den i vanliga kläder (med gravidbyxor) vanliga byxor (typ grövre byxor jag har haft hemma när jag grejar) går knappt att ?knäppa? med hårsnodd och vill bara glida ned och det börjar till och med kännas jobbigt att böja sig ned och plocka upp saker från golvet! I morgon går jag in i v 23 så det är ju ett antal veckor kvar och det är både häftigt och lite läskigt att tänka på, undrar hur stor magen blir :) Just det, sen har jag börjat kunna se sparkar också, magen hoppar till lite liksom.. känns att bebis blir starkare <3

Hej!

Är det någon här som har fått smärtsamma sammandragningar ännu? Jag har haft det sen i lördags. Lite böttre idag. Men foglossningen är värre idag. Väntar på att bli uppringd nu så får jag se. Är så stressad för att jag är borta från jobbet så mycket :(

Ni som har barn sen tidigare.. Har ni berättat för dem eller när tänker ni göra det?