Bf juli 2018

42+0

Men två.minutrr efter detta inlägg skrevs så gick vattnet. Så nu är vi i sjukbil på väg till förlossningen. Värkarna känns inte alls dock så vi får se vad och hur länge detta tar.

17:29 kom vår dotter ut i raketfart! Hon är 53 cm lång och vägde in på 4325 gram. Vi gör inte direkt några små bebisar.

Förlossningen gick superbra! Jag gjorde ett kanonjobb och kände hela tiden att jag var så jävla bra :D Från att de tog hål på hinnorna, till att hon var ute, tog det sex timmar. Vi mår alla oförskämt bra, även om eftervärkarna inte är att leka med, i morgon åker vi hem och träffar storebror :)

Jag fick verkligen den revanschförlossning som jag ville ha, allt gick så himla rätt och personalen var väldigt lyhörd och lät mig bestämma det mesta. Jag är jättenöjd med min upplevelse!

Hallå ni som fött, kände ni på er att det va dags på något sätt?

Ni som har fött: hur går det med kisseriet för er? Jag har ganska duktiga problem med knipet och om jag inte går på toa så fort jag känner mig litelite kissnödig så kissar jag på mig :/ Kan inte minnas att det var så här förra gången och det gör mig lite orolig. Tur ändå att förlossningsbindorna är tjocka och suger åt sig det mesta i sin väg!

I övrigt så har jag en del eftervärkar och känner av stygnen en hel del. Öm, är nog ordet som passar bäst här. Jag har nu iaf bajsat för första gången, det gick över förväntan! Förra gången fick jag laxerande på bb men då hade jag också haft både förstoppning och hemorrojder under graviditeten.

Vi sitter på bb nu, för återbesök, om vi får träffa en barnmorska så ska jag ta upp det.

De fick sy lite i nån muskel och jag tänker att det kanske är den som är påverkad och gör att jag har svårt att knipa.

Jag kan också känna så ang förlossningen. Vi ska inte ha fler barn men nu när min förlossning blev en så superbra upplevelse så känner jag att jag vill göra det igen. Men bara förlossningen då, inte graviditeten eller bebistiden.

Jag har insett att jag inte är gjord för att ha en bebis. Jag tycker inte att det är kul nånstans och jag måste få sova på nätterna för att fungera på dagarna. Visst, hon är ju såklart söt och gosig men jag hänger hellre med min 2,5-åring än med en nyfödd bebis. Nu har dessutom mjölken runnit till och jag är ultrahormonell och gråter av det mesta :/

Ja det var bra pepp (Y) :) 

Jag känner mig nog lite oförberedd fortfarande också. Jag har iofs en hel vecka kvar till BF, men man hoppas ju lite ändå att det ska starta.

Men sen ibland när sammandragningarna känns lite extra, eller när det ilar till extra illa långt ner, eller när jag känner mig krasslig/dålig/illamående (så startade förra förelossningen, krasslig/låg i nån timme och sen vattenavgång) så blir jag nervös och tänker herregud inte nu, jag är inte redo! Haha. Är så himla knasigt. 

Igår kom vår efterlängtade dotter! På Bf+10. Hade haft förvärkar och väldigt mycket sammandragningar sen lördagen. Detta ändrades på måndagen och gick över i kraftig mensvärk som kom i omgångar (värkar) vilket jag inte fattade haha. Sen kl 01 gick vattnet, det va ljusgrönt så vi skulle komma in med en gång tyckte dom. (Hon hade bajsat i fostervattnet) Var dock ingen fara och det va fullt på förlossningen så vi fick vanka runt i dagrummet från 03-06:30 då vi äntligen fick ett rum! Blev undersökt av BM 7:30, var då öppen 3-4 cm men en timme senare började jag känna lrystvärkar och ut for hon 9.15! Hann inte få nån bedövning alls men det gick ju bra ändå! Lustgasen funkade inte alls för mig denna gång. Nu är vi hemma och gosar! Lycka till all ni som är kvar!

Grattis till bebisarna! Tredje dagen hemma går mot sitt slut här. Känner mig så himla ledsen! Försöker hålla känslorna i schack och påminna mig själv om att det kommer lätta men fy bubblan vad jag ogillar den här första bebistiden. Förmiddagarna går bra, men ju närmare kvällen man kommer desto mer ångest får jag. Dessutom så smittar ju ångesten av sig så ALLT som känns lite jobbigt i vanliga fall känns 1000 gånger jobbigare med alla hormoner och sömnbrist. Någon som kommer ihåg när man kan lämna hemmet igen utan att behöva amma dygnet runt och sova mer än 2 timmar???

Lyckas ni lägga ner era barn när de sover? Hur går det till isf

En gång är ingen gång brukar man väl säga :P Nä, någon gång ska det väl bli lättare för oss båda. Hoppas jag.

Usch, vad jobbigt :/ vi tjafsar också då och då här hemma. Tycker inte du ska skämmas över det, man tappar humöret ibland, speciellt okonstigt (nej, det är nog inget ord) när du precis fött barn och lider av sömnbrist. Grannarna förstår nog och hemma kommer det snart vara glömt. För någon dag sen behövde mannen åka iväg efter middagen, så var ensam med sonen 2 år och bebisen. Hon skrek, han gnällde och jag blev såklart akut toanödig. Fick muta sonen med en glass och gå på toaletten med skrikande bebisen i famnen.. Tur att ingen var här för att se det spektaklet xD Undrar hur detta kommer gå sen när mannen börjar jobba och jag blir själv med två små, hjälp!

Haha ja jag lyckades lägga ner min bebbe när gan sov och gick på promenad, sen sov han vidare på altanen, jag gick runt och pysslade i trädgården. Tänkte att nu har jag äntligen fått en lätt bebis. Ha.. haha ... har aldrig hänt efter det. Dessutom är han extreeeemt lös i magen, bajsar typ gult vatten. Har börjar ge ersättning som tillägg nu för han äter konstant men blir aldrig nöjd, kanske för att allt rinner rakt igenom

Igårkväll fick jag årets psykbryt. Min man skulle ta lillen så ja kunde kissa och så ska han typ alltid gå efter mig med bebisen skrikandes och då får jag panik och så spillde jag vatten över en skarvsladd varpå min man sa klantskalle. Här följer en enormt oproportionerlig reaktion där jag skriker elaka saker och att han kan ta barnen o sticka härifrån och kastar kuddar (med altandörren öppen) och nu kan jag aldrig visa mig ute på gatan igen. Kan känna att jag bara vill försvinna och att de andra skulle ha det bättre om de inte bodde med mig. Det är svårt med alla hormoner och sömnbrist för även om jag vet att jag reagerar väldigt dåligt psykiskt på båda två så kan jag ju ändå inte ta tillbaka dom saker jag säger och gör, det har ju hänt oavsett förklaring