Det heter inte.....

Fast dialektalt kan det ju vara rätt med orelevant, på samma sätt som man säger "obra"

Det heter inte "data" utan "dator" när man pratar om hårdvaran. "Data-" kan dock vara OK som förled i sammansättningar även i betydelsen "dator".

Det heter egentligen inte "koldioxidutsläpp" när man vanligen pratar om växthusgasutsläpp, utan det man menar är utsläpp av koldioxidekvivalenter. Vanligen räknas olika gaser om till hur mycket koldioxid det motsvarar, men det innebär inte att det bara är koldioxid som släpps ut.

Det finns inget som är "energiförbrukning". Energi kan inte förbrukas eller förstöras, utan bara omvandlas eller användas i olika former.

Det heter inte dagvild, det heter dagvill.

Det är lämpligt att inte blanda ihop ordet enfaldig med ordet enväldig....

Fast 'vart' är ju äldre och mer svenskt eftersom det kommer av det fornnordiska verbet 'varda'. (Jag tar mig friheten att vara petig i en sån här tråd.)

Det heter inte "mitt egna hus", det heter "mitt EGET hus".

Egna är antingen plural som i 'hans egna blommor' eller så kan det användas i bestämd form i 'Han gladdes åt att flytta in i det första egna boendet'. Men aldrig i obestämd form singular.

 Fasen nästan orgasm på den här tråden alltså.

Jag har för många exempel som jag har förträngt och nu har svårt att plocka fram, men det som dyker är väl "hittills", inte "hitentills".

Och en klassiker som förtjänar att nämnas - det heter inte 'föräldraRledigt'!  Det heter 'föräldraledigt'.

Åh, nu kom jag på en jag verkligen avskyr! "ÄndåN"..

Och det finns för tusan inget pronomen som heter 'dens'! Det heter 'dess'!!

Sen är det många som inte förstår skillnaden mellan hans/sin mm, så här kommer en liten snabblektion:

hennes ? sin
Hon tog sin bok.
Här tillhör boken henne.
Hon tog hennes bok.
Här tillhör boken en annan kvinnlig person.

dess ? sin
Hunden slickade sin tass.
Här tillhör tassen hunden.
Hunden slickade dess tass.
Här tillhör tassen ett annat djur.

Apropå pronomen: har en kollega som säger ?hanses? istället för ?hans?. Jag dör lite varje gång, fattar också att det är dialektalt men det låter ju som barnspråk.

Det heter inte dagvill, det heter veckovill.