GRAVID BF AUGUSTI 2018

Känner samma!

Hej, har BF 30e Augusti. Plussade så tidigt som för en vecka sedan. Känner mig så orolig för missfall  eller för att något är fel (utomkveds havandeskap etc) så kan knappt vara glad för plusset:( Någon som känner igen sig?

Har inskrivning hos BM den 22a januari, känns som ett år dit haha.

Tror inte du behöver oroa dig, min temp går upp och ner väldigt mycket nu i början på graviditeten. Temperaturen ligger ju fortfarande över den temperaturen du hade innan ÄL vilket är det jag har hört att den ska göra när man är gravid:)

Så här sen min graf ut. Så väldigt upp och ner. Sen går jag på toa många ggr om natten. Så vet inte hur de påverkar. Men prova att göra ett grav test annars. Och mensen borde ju börja om nått är fel.

Jag har gjort en julkula till mina föräldrar som de ska få på julafton. Tror de blir väldigt paffa då vi försökt i 7 år.

3e testet med stegring.. Men blir lite orolig, kan liksom inte vara 100% glad över plusset? Ifrågasätter om det verkligen stämmer, googlar på utomkved och tidigt missfall.

Var med om en MA i v.8 i oktober. Fick en mens emellan och plussade nu igen. Hade en känsla av att det tog sig, testade och det visade svagt positivt första testet. Testade igen med CB early och fick lite starkare och sen det sista testet.

Men jag känner inte som jag gjorde när jag blev gravid förra gången. Inga direkta smärtor i bröstet, känns i magen emellanåt men ingen molvärk. Är det normalt?

Jag kan ju ha testat väldigt tidigt också men oron är enorm.

Någon som känner igen sig?

Enligt min sista mens så har jag BF Augusti :)

3e testet med stegring.. Men blir lite orolig, kan liksom inte vara 100% glad över plusset? Ifrågasätter om det verkligen stämmer, googlar på utomkved och tidigt missfall.

Var med om en MA i v.8 i oktober. Fick en mens emellan och plussade nu igen. Hade en känsla av att det tog sig, testade och det visade svagt positivt första testet. Testade igen med CB early och fick lite starkare och sen det sista testet.

Men jag känner inte som jag gjorde när jag blev gravid förra gången. Inga direkta smärtor i bröstet, känns i magen emellanåt men ingen molvärk. Är det normalt?

Jag kan ju ha testat väldigt tidigt också men oron är enorm.

Någon som känner igen sig?

Enligt min sista mens så har jag BF Augusti :)

Testade du neg efter MA? Isåfall är det där ett plus

Hej på er. Jag är en av er som har fått ett plus och räknar mig fram till att jag om allt går bra ska få barn tidigt i augusti. Jag har haft en enormt tufft start då jag i vecka 5 började blöda. Hela min värld rasade samman och jag kände det som att livet var slut. Blödningen avtog och jag hämtade mig från chocken. Bara för att 1 vecka senare starta igen och då mer tilltagande. Slutade med akuten pga oro för utomkveds.

De kunde inte se om det var missfall eller ?bara? blödning, jag fick vänta.... Det var horribelt. Igår fick jag komma in igen och där slog ett litet hjärta.

Där fanns en del som tydde på att jag haft en tvillinggraviditet och därmed kunde blödningen komma ifrån det. Men ändå kunde man inte säga 100 %.. Ingen hade ju sett att där var två, det var bara spekulationer. Blödningen kan alltså komma ifrån något annat och därmed har jag något som de kallade ?hotande missfall?

Jag är gravid idag, och önskar att jag ska få fortsätta vara det. Får önska att det är en stark liten rackare där inne som vill stanna kvar hos oss.

Grattis till alla era plus.

Det är helt normalt att inte känna något. Det gör inte jag heller faktiskt. Vilken vecka är du i? Tidigt i graviditeten är det ju bara livmodern själv som vet om att det växer något där. Det är det som är så läskigt.

Jag jämför också min nuvarande graviditet som är i vecka 6+4 nu med min förra som blev min dotter som nu är ett och några månader. De är så olika. Man känner helt enkelt olika från gång till gång, det går inte att jämföra.

Jag beklagar ditt ma, det måste vara fruktansvärtt att gå runt och tro på något som sedan visar sig inte finnas längre. Du får se den här graviditeten som ett mirakel. Intala dig själv att det här kommer lyckas, det här kommer gå vägen. För de flesta graviditeter gör faktiskt det.

Jag var väldigt orolig för missfall när jag väntade dottern. Läste säkert alla trådar på internet, inklusive engelska sådana, om missfall. Hur känns det? Vad ska jag känna efter? Osv...

Nu hinner jag knappt tänka efter, hinner glömma att jag är gravid. En vild liten ettåring kryper runt här och ska bli ompysslad och älskad.

Lycka till, hörredu! Det kommer gå fint!