IVF sommar/höst 2018
Nu startar vi snart vår 5:e IVF-behandling.
Häng gärna på i tråden, så hjälps vi åt att stötta varandra!
-
-
Svar på tråden IVF sommar/höst 2018
-
Hur länge har du behövt sprutor dvs hur många dagar? Det var ju en rejäl dos du fick du med...så svårt att veta hur det kommer se ut efter 10 års IVF "uppehåll"...Akira Öken skrev 2018-11-22 15:33:07 följande:Ingen får spray eller annat ägglossningshämmande läkemedel? Intressant! Förstår att det är skönt att slippa biverkningarna!
Själv sprayar jag med oförändrad dos hela vägen. Dag 8 med 412,5 ie Menopur för min del idag. -
Att ta hand om varandra och kärleken. Det är en påfrestande period för bägge två, men kanske mest för dig. Se till att planera in lite roliga grejer under våren och kramas mycket.Natttis skrev 2018-11-22 17:36:13 följande:Hej jag och min make ska börja med ivf försök efter nyår. Några tips eller något man ska tänka på. Jag är jätte glad för all sorts information eller för varje tips vad man kan tänka på.
-
Det har nog gått cirka 14-16 dagar mellan sprutstart till äggplock. Verkar vara aningen svårstimulerad, därav den höga dosen. Läkarna har ju haft några omgångar på sig att testa vad som funkar för min kropp, så behandlingen är särskilt anpassad (på flera sätt) efter tidigare erfarenhet. Om en liten stund ska jag till kliniken för att kolla hur det ser ut.nypan78 skrev 2018-11-22 21:33:53 följande:
Hur länge har du behövt sprutor dvs hur många dagar? Det var ju en rejäl dos du fick du med...så svårt att veta hur det kommer se ut efter 10 års IVF "uppehåll"...
-
Ah ok, det var lite längre. För 10 år sedan hade jag 12 och 16 dagar, men en sköterska sa att det kan man inte riktigt utgå ifrån nu för det var så längesedan. Min man är på resa den veckan så jag är lite nervös att det blir för tidigt...Akira Öken skrev 2018-11-23 07:30:20 följande:Det har nog gått cirka 14-16 dagar mellan sprutstart till äggplock. Verkar vara aningen svårstimulerad, därav den höga dosen. Läkarna har ju haft några omgångar på sig att testa vad som funkar för min kropp, så behandlingen är särskilt anpassad (på flera sätt) efter tidigare erfarenhet. Om en liten stund ska jag till kliniken för att kolla hur det ser ut.
Hoppas det går bra för dig idag, du har några försök i bagaget, må det vara din tur nu! -
Tack så mycket för tipset.Florence123 skrev 2018-11-23 07:21:53 följande:Att ta hand om varandra och kärleken. Det är en påfrestande period för bägge två, men kanske mest för dig. Se till att planera in lite roliga grejer under våren och kramas mycket.
-
Tycker du fick ett bra tips ovan, att vårda relationen. Tänk på det som ett gemensamt projekt och hantera behandlingen som det så att inte en av er är den som håller reda på tider, läkemedel, bokningar och även är den som ska ta alla hormoner. För mig har det varit väldigt viktigt att min partner är delaktig i alla steg.Natttis skrev 2018-11-22 17:36:13 följande:
Hej jag och min make ska börja med ivf försök efter nyår. Några tips eller något man ska tänka på. Jag är jätte glad för all sorts information eller för varje tips vad man kan tänka på.
Har du några frågor? Det finns många i tråden som har mycket kunskap och olika perspektiv. -
Ja, man vill ju att det ska gå snabbt och bra! En tjej som tidigare var med i tråden berättade att mannen inte kunde vara med vid äggplocket och fick lämna sperman innan som sedan tinades vid äggplockningen. Det var utomlands och jag vet inte om kliniker i Sverige gör så. Annars kanske han får ändra sina resplaner?nypan78 skrev 2018-11-23 09:03:34 följande:
Ah ok, det var lite längre. För 10 år sedan hade jag 12 och 16 dagar, men en sköterska sa att det kan man inte riktigt utgå ifrån nu för det var så längesedan. Min man är på resa den veckan så jag är lite nervös att det blir för tidigt...
Hoppas det går bra för dig idag, du har några försök i bagaget, må det vara din tur nu!
Allt såg bra ut vid ultraljudet idag! Fortfarande oklart om plocket blir onsdag eller fredag nästa vecka. -
Tack fina du <3 även om man såklart inte önskar någon denna smärta så underlättar det att man inte är ensam. Mina 4 närmaste vänner är antingen gravida eller har nyligen fått barn, så jag känner verkligen inte att jag orkar umgås med dem längre. Det funkar inte. Ingen av dem hade ens träffat sina partners när jag och min man började försöka så det känns så jäkla orättvist. Klarar inte av att dölja bitterheten trots att jag VET att det inte är deras fel och att deras förmåga att bli gravida inte påverkar min förmåga. Men jag fixar det inte längre. Precis som du skriver - hade man bara vetat att det NÅGONSIN kommer gå så hade det varit lättare. Hade absolut kunnat leva utan barn i två år till och njutit av tiden med min man om jag bara visste. :( Tack för din uppmuntran - är extra ledsen nu när mensen kom och vi officiellt misslyckats 22 gånger..Hoppomliv skrev 2018-11-22 17:53:20 följande:
Så ledsen jag blir av att läsa hur du mår! Usch, tycker att det är allas vår tur nu, orättvist att det ska vara så svårt för oss. Känner igen det där med isolering, har aldrig riktigt kommit dit själv men tänkt tanken många gånger att jag inte vill eller orkar träffa någon. Sen har jag tvingat iväg mig för att inte stänga in mig helt. Känns som att detta blir allt som livet kretsar kring, man sätter hela sitt liv till dessa försök, tränger undan resten av livet och sätter allt hopp till ett försök som kanske slutar i katastrof och en ännu djupare sorg. Vill på något sätt tänka att vi ändå kommer närmare våra mål! Det verkar som att det ibland krävs en del behandlingar för att man ska lära känna kroppen, hur den svarar på behandlingarna och så... och om man bara vetat att det funkar till sist så är det trots allt värt allt! Hoppas bara att det inte tar så mycket längre tid, utan att nästa försök lyckas!! Stor kram till dig
-
Det är så tufft när det är så nära :( som du säger, det är allt folk pratar om! Jag förstår dom, absolut, hade jag haft barn hade jag kanske varit likadan. Men när man står på utsidan och tittar in... fy fan vad ont det gör.Jooosen skrev 2018-11-22 19:50:24 följande:
Urs vad tråkigt att höra. Förstår precis vad du menar. Jag pallar typ inte heller träffa någon. Alla pratar typ om barn o jag klarar verkligen inte av det. Min sambos syster har precis fått sin tredje med en ny kille. Jag orkar inte höra något om det... är ni sådana som skulle må bättre av att gå på samtal eller liknande? Hur tar din man allt? Denna ovisshet äter upp en! :(
Jag gick till den psykolog som jobbar på rmc, men det gav mig ingenting alls så jag skippar nog det tillsvidare. Skulle du vilja testa?
Han tar det riktigt hårt. Han var inte riktigt lika engagerad som mig när vi började, tänkte väl mest att det där är ju inga problem. Men nu när han verkligen känner att vi borde ha haft minst ett barn vid det här laget så börjar han må dåligt. Han har som tur är en bästa vän vars syster gjort ivf och den vännen är rätt insatt så han kan prata med honom rätt mycket. Jag är så himla glad för att han sparat undan en rejäl summa pengar så om vi gör slut på landstingsförsöken kommer det inte vara några problem att köra på med privat ivf väldigt många gånger. Det är en sån jäkla trygghet. Riktigt glad att han ordnat det åt oss.
Har du fått något datum för återföring än? Kom mensen som vanligt denna cykel? -
Vet precis hur du menar, alla våra vänner har också barn och både min syster och min sambos bror fick barn för några veckor sedan. Såklart är man jätteglad för alla men varje gång någon berättar att de är gravida måste man ursäkta sig och gå iväg oxh gråta en skvätt. Flera vänner som blev gravida precis när vi börjat försöka ska ha sitt andra barn nu inom ett par månader. Det känns så sjukt tungt. Någon gång måste det väl gå?! Var gör ni era försök?LLW skrev 2018-11-23 23:36:43 följande:
Tack fina du <3 även om man såklart inte önskar någon denna smärta så underlättar det att man inte är ensam. Mina 4 närmaste vänner är antingen gravida eller har nyligen fått barn, så jag känner verkligen inte att jag orkar umgås med dem längre. Det funkar inte. Ingen av dem hade ens träffat sina partners när jag och min man började försöka så det känns så jäkla orättvist. Klarar inte av att dölja bitterheten trots att jag VET att det inte är deras fel och att deras förmåga att bli gravida inte påverkar min förmåga. Men jag fixar det inte längre. Precis som du skriver - hade man bara vetat att det NÅGONSIN kommer gå så hade det varit lättare. Hade absolut kunnat leva utan barn i två år till och njutit av tiden med min man om jag bara visste. :( Tack för din uppmuntran - är extra ledsen nu när mensen kom och vi officiellt misslyckats 22 gånger..