Till styvföräldrar som är missnöjda, ni andra kan hålla er härifrån! Pretton och besserwissers, hitta en egen tråd! Här riktar jag mig ENDAST till missnöjda styvföräldrar. Jag vill bolla och dela upplevelser.
Vad är just DU missnöjd med, dela med er. Jag är väldigt missnöjd med min situation iallafall och behöver lite brainstorming.
De kan ringa till mig med. Främst så vill de träffa hela familjen.
Fast nånstans måste man ju sätta gränser trots att man är vuxen. Speciellt när det kommer till lite större barn, är det små ja då självklart men stora barn de har kommit till konsekvens tänket, även om framhjärnan inte är mogen än. Men de förstår mycket. Han vet att han har sin pappa runt lillfingret. Han ska se dig med som en förebild.
Mina bonusbarn gillar sin lillebror på sin mammas sida och den pappan där, men verkligen inte här. Nånstans behöver man också tänka att man har en familj minst lika mycket, bara för att jag inte råkade vara först med just den här karlen så har vi ändå en familj. 16 åringen behöver nog lära sig lite gränser hos er och samtidigt få uppmärksamhet, men på lika villkor. Som jag alltid sa till mina bonusbarn och även mina barn "du är viktig, men vi alla är lika viktiga". Mina bonusbarn klarade inte det, den äldsta hon kunde inte följa med nånstans om det var fler barn för hon ville vara ensam, även vid matbordet kunde hon ha svårt med det där. Hon påpekade ibland att hon helst ville vara ensambarn. Vi skulle helst ha avsatt allt vi hade åt bara henne och eftersom vi inte gjorde det men mamman då de är bästa vänner, fick hon ju ångest här. Hos mamman var hon den vuxna och innan jag kom in i bilden var hon kvinnan i pappas hus. Svår omställning för henne och jag godtog den iom hennes ringa ålder, men ju äldre hon blev ju mindre gick att acceptera. Så var det för mig iallafall, jag kände att vi skulle ha skilt oss om jag inte satte ner foten. Jag var den större människan hela tiden med hans ex, men se nu vad mycket hon fick bete sig och hur dåligt jag tillslut mådde. Ångrar att hon fick styra mitt mående på det viset. Att jag inte stog på mig till min man mer än jag gjorde.
Såklart man inte vill gå isär. Kämpa, jag hoppas ni hittar en lösning.
Jag tror TS behöver läsa denna skribent, kanske även övriga personer här.
Om ni trycker upp enbart vad TS skriver och läser bara det hon svarat/skrivit så stämmer hon klockrent in i vad den här skribenten skriver om ryggradslösa pappor.
blogg.mama.nu/elaineeksvard/2015/05/24/toffelfarsor-som-blir-tillsammans-med-haxor/
Så slipper TS/ folk undra varför bonus barnen vänt ryggen åt denna familj! samt med all rätt .....
Här har det varit lite upp och ner.
Hans ex har ringt och skrikit på honom att deras barn hade förtjänat att få vara ensambarn på hans sida, han blev ställd av henne och istället för att respondera på ett moget sätt så blev han tyst. Istället fick jag ta den diskussionen när hon kläckte ur sig samma kommentar till mig. Jag sa att klarar du av att älska fyra barn lika mycket så ska du nog se att din fd ska klara av att kunna ge två barn kärlek också. Där föll poletten ner lite hos henne, det argumentet kunde hon köpa och hon kom väl på sig där och då hur ologiskt och egoistiskt hennes tänk var. Där ser jag henne lite som en ?prinsessa?, hon vill gärna leva sitt liv lite hursomhelst men min sambo tillika hennes ex ska ge avkall på sitt helt och hållet.
Men lite så är det här hela tiden. Hon projicerar väldigt mycket ångest över sitt barn tycker jag, men vad har jag för rätt att tycka saker? Som bonusmorsa ska man veta sin plats och hålla sin käft. Jag gör det bra så här har jag inget styvbarn som avskyr mig men jag börjar bli riktigt förbannad på min sambo. Det är han som mesar!
Skillnaden här är att min bonus har kärlek till vår bebis, egentligen visar h*n mer omtanke till denne än till syskonen hos mamman även trots svartsjukan finns där. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt du måste ha det. Känner du att du och din partner är samspelta?
Här har du ditt svar !!! Kommer från TS själv ,till dig dessutom .
Så den här bonusmorsan är stöpt i den formen.
Handlar inte om ytligheter eller generalisering , handlar om hennes beteende , det hon har skrivit, nu bekräftar hon det själv, inte den vassaste kniven i lådan.
Cred till dig som lyckats med att inte säga nåt. Man ska bara vara styvmorsa och hålla käften som du säger. Jag klarade verkligen inte det. Vi har blivit mer samspelta med åren, men från början var vi det inte. Hans barn var små prinsessor och kom i princip undan med allt, blev mycket konflikter barnen emellan. Så jag var ju tvungen att öppna käften.