• Anonym (Ts)

    Till er styvföräldrar som är missnöjda!

    Till styvföräldrar som är missnöjda, ni andra kan hålla er härifrån! Pretton och besserwissers, hitta en egen tråd! Här riktar jag mig ENDAST till missnöjda styvföräldrar. Jag vill bolla och dela upplevelser.

    Vad är just DU missnöjd med, dela med er. Jag är väldigt missnöjd med min situation iallafall och behöver lite brainstorming.

  • Svar på tråden Till er styvföräldrar som är missnöjda!
  • sextiotalist
    Anonym (Linn) skrev 2018-09-14 09:08:57 följande:

    Din historia lät riktigt illa TS. Jag fattar faktiskt inte hur du står ut. Riktigt lika illa är det inte hör men vi har problem i vår bonusfamilj. Min sambo har en tonåring sen innan som snart ska fylla 16 och sedan har vi ett gemensamt barn på sju månader. Våra problem uppkom i samband med att jag snart skulle föda vårt gemensamma barn, då blev hans tonåring på samma nivå som en krävande femåring. Hans barn sen innan har alltid varit curlad och det säger min sambo själv att denne är men det blev tio resor värre när ett barn till skulle komma. Hans barn krävde att sambon helt skulle prioritera denne och ignorera mig och bebisen, hans ex höll också på med svartsjukeflippar där denne ringde ner sambon om att deras barn måste vara den viktigaste och inte våran bebis. Ganska sjukt av henne att hålla på så eftersom hon själv har fler barn men hennes ex ska minsann bara plutta runt med deras gemensamma barn.

    Vi har aldrig tidigare bråkat men sen vi fick barn så har vi tyvärr hamnat i många konflikter dom veckor som bonus är här. Min sambo är annars aldrig hemma pga mycket med sitt jobb och jag känner att han fortfarande lever varannan veckas liv när bonus är här. Bonus kräver all sin pappas uppmärksamhet, pappa ska minsann alltid laga mat, packa ihop väskan till skolan och pappa ska minsann tvätta alla kläder. Jag är så trött på gapet och domderingarna och är på vippen att ta med min bebis och flytta isär för jag står verkligen inte ut längre.

    Innan vi fick barn så var bonus rätt krävande också men inte på samma nivå som när vår gemensamma kom. Det var då problemen hopade sig.


    Inser hur lätt vi hade det. Två stycken på mellanstadiet när deras lillebror föddes och de har dyrkat honom från dag ett, har varit så mån om honom. Ett ex som älskar barn och älskade detta barn från dag ett.
    Förvisso var sambons barn curlade av sin moder, men inte så påverkade av detta
    När sonen var äldre och hälsade på sina syskon själv, så tog syskonens mamma ledigt från jobbet för att träffa sina barns halvbror, sedan hade hon andra sidor som inte gjorde livet helt enkelt.
    Men vi har varje sluppit den tävlan och framför allt så finns det tre vinnare, tre syskon, som trots olika mödrar, är tighta och har sluppit konfronteras med svartsjuka föräldrar.
  • Anonym (Linn)
    Anonym (Klassiker) skrev 2018-09-13 12:23:49 följande:

    Nu är det som sagt dina bonus barn som är rädd för dig, det visar dom tydligt, och väljer bort er, men sättet du uttrycker dig på, så gör du säkert på liknande sätt mot bonusbarnen och därför vägrar dom vara hos er.


    Här har vi ännu en svartsjuk morsa med dålig självkänsla som inte klarar av att exet har en ny flamma? Däremot så är väl en ny pojkvän till dig och dina likasinnade en heeeeeeeeelt fantastisk ny manlig förebild för dina barn? OBS...jag hoppas du läser detta med den hånfulla ton jag har i rösten!

    Sök terapi och blicka framåt istället.

    Är så förbaskat trött på den legitima mobbingen som härjar i detta land. Det är den som riktas mot den nya kvinnan.
  • Anonym (Linn)
    sextiotalist skrev 2018-09-14 09:17:53 följande:

    Inser hur lätt vi hade det. Två stycken på mellanstadiet när deras lillebror föddes och de har dyrkat honom från dag ett, har varit så mån om honom. Ett ex som älskar barn och älskade detta barn från dag ett.

    Förvisso var sambons barn curlade av sin moder, men inte så påverkade av detta

    När sonen var äldre och hälsade på sina syskon själv, så tog syskonens mamma ledigt från jobbet för att träffa sina barns halvbror, sedan hade hon andra sidor som inte gjorde livet helt enkelt.

    Men vi har varje sluppit den tävlan och framför allt så finns det tre vinnare, tre syskon, som trots olika mödrar, är tighta och har sluppit konfronteras med svartsjuka föräldrar.


    Du ska verkligen skatta dig lycklig!

    Jag har själv valt att vara den större människan i det här. När exet höll på och var som mest svartsjuk och bråkade om att vår bebis var här på heltid och inte deras gemensamma så ringde jag upp henne och frågade om jag kunde komma över på fika, det tyckte hon var väldigt trevligt. Åkte dit med blommor och bebis och sa att skippa veckorna där bonus kommer prompt varannan vecka, saknar deras gemensamma barn sitt syskon när den inte är här så är det bara att komma hit och bo närsomhelst om det så är konstant. Hon blev extremt paff av att jag inkluderar istället för exkluderar men jag vill ha ryggen fri iallafall.

    När det bråkas och larvas så får det vara från hennes och bonus håll isåfall och det provocerar nog henne extremt mycket att jag kör den stilen för då kommer hon inte åt mig. Kill them with kindness!

    Nu är det extremt mycket tjafs mellan mig och sambon för jag är väldigt less på all cirkus är hemma men bråken är mellan oss.
  • Regndamen

    Men var inte barnen snälla tidigare, men nu är de plötsligt elaka?

    Tycker du att barnen har det bra hos sin mamma?

  • sextiotalist
    Pope Joan II skrev 2018-09-14 08:13:56 följande:
    Psykopati är oerhört sällsynt. 
    Anonym (Ts) skrev 2018-09-14 07:42:21 följande:
    Vad förstår du inte i det hela?? VI HAR FÖRSÖKT PÅVERKA TILL DET BÄTTRE! Punkt!
    Det förefaller för er del ha funnits ett problem med strategin. Om nu mamman verkat för att så split och alienera barnen från främst dig och dina barn så fungerar det dåligt att bara stå för en vanlig regelstyrd vardagsbehandling som om deras, barnens, situation vore en vilken som helst situation. Det är den ju inte och kan därmed inte behandlas som om den vore det heller, bara för att man önskar att den så vore. Uppstår problem av en sådan magnitud måste man bemöta dem och göra det på mer okonventionella sätt där förståelsen för hur besvärligt det är för ungarna sätts i centrum för varje övervägande. 

    Ha lite medkänsla människa, uppmanade du mig. Det borde du också ha, men istället väljer du att tacksamt agera bakgrundskör åt sextiotalists psykopatteori. 

    Nåja. Du har ju satt punkt och hoppet torde väl hur som helst vara ute för ungarna så det finns förmodligen lite eller inget för oss, dig och mig, att diskutera. Och det var ju inte vad du ville heller, du ville ju älta med medlemmar som också hyser psykopater födda av andra kvinnor under sina takstolar. 

    Min medkänsla går till alla barn som har en usel morsa, en farsa som inte vet vad han ska ta sig till och en ilsken styvmorsa. Det är en mycket dålig konstellation av vuxenrepresentation som sällan eller aldrig leder till något gott. 
    Det vet jag, jag tog det endast som ett exempel, inte att barnen skulle vara det, men likväl, så måste man inse att barn, precis som vi vuxna, har olika personligheter, en del av våra personligheter kan absolut skapa problem för oss själva och omgivningen om vi låter dom ta över och frodas.
    Som förälder kan man uppmuntra de positiva och arbeta bort de negativa, man kan också tvärtom, bygga på det negativa.
    Vill man ha ett missunsamt barn, ett barn som mobbar, inte förstår gränser, så lägger man ved på brasan för de egenskaperna och gör inget för att barnen ska hantera situationer, som inte alltid går i barnets färdväg, annorlunda.
    Det man lugnt kan påstå är nog att mamman inte har hanterat barnens känslor på ett bra sätt, utan snarare underblåst det som upplevts som orättvist och elakt. Istället för att checka av varför de reagerar.

    Att få ett nytt syskon kan vara toppen eller pest, sambons ex tog emot sina barns halvsyskon med glädje, vilket gjorde det mycket lättare för dom att acceptera sitt nya syskon och även få tycka om det. Hade hon inte gjort det, så hade det varit svårare för dom.
    Mamman har verkligen inte gjort det lätt för barnen att få en bra relation med sitt nya syskon, det är förvisso inte hennes ansvar, men det hon hade kunnat göra är att själv acceptera det nya barnet och visa att det barnet var välkommet.


  • Pope Joan II
    sextiotalist skrev 2018-09-14 11:48:54 följande:
    Det vet jag, jag tog det endast som ett exempel, inte att barnen skulle vara det, men likväl, så måste man inse att barn, precis som vi vuxna, har olika personligheter, en del av våra personligheter kan absolut skapa problem för oss själva och omgivningen om vi låter dom ta över och frodas.
    Som förälder kan man uppmuntra de positiva och arbeta bort de negativa, man kan också tvärtom, bygga på det negativa.
    Vill man ha ett missunsamt barn, ett barn som mobbar, inte förstår gränser, så lägger man ved på brasan för de egenskaperna och gör inget för att barnen ska hantera situationer, som inte alltid går i barnets färdväg, annorlunda.
    Det man lugnt kan påstå är nog att mamman inte har hanterat barnens känslor på ett bra sätt, utan snarare underblåst det som upplevts som orättvist och elakt. Istället för att checka av varför de reagerar.

    Att få ett nytt syskon kan vara toppen eller pest, sambons ex tog emot sina barns halvsyskon med glädje, vilket gjorde det mycket lättare för dom att acceptera sitt nya syskon och även få tycka om det. Hade hon inte gjort det, så hade det varit svårare för dom.
    Mamman har verkligen inte gjort det lätt för barnen att få en bra relation med sitt nya syskon, det är förvisso inte hennes ansvar, men det hon hade kunnat göra är att själv acceptera det nya barnet och visa att det barnet var välkommet.
    Jag har svårt att se poängen med att använda vad som är fåtaliga och extrema undantag som exempel. 

    Jag tycker också att det finns många mycket bättre saker som den här mamman och många andra hade kunnat ta sig för men det hjälper inget att tycka så. Man måste ju förhålla sig till den verklighet som råder och då är det tämligen verkningslöst att agera som man skulle gjort om att varit frid och fröjd och normalt och bra. 
  • sextiotalist
    Pope Joan II skrev 2018-09-14 14:51:57 följande:
    Jag har svårt att se poängen med att använda vad som är fåtaliga och extrema undantag som exempel. 

    Jag tycker också att det finns många mycket bättre saker som den här mamman och många andra hade kunnat ta sig för men det hjälper inget att tycka så. Man måste ju förhålla sig till den verklighet som råder och då är det tämligen verkningslöst att agera som man skulle gjort om att varit frid och fröjd och normalt och bra. 
    Jag har gett ts råd, att backa och överlåta hela ansvaret för barnen till pappan, att inte förbjuda dom att komma hem, att söka hjälp för att få redskap att hantera sin frustation och lära sig sätta gränser kring sig själv och även ta tag i skolsituationen, så hennes barn slipper blir utsatt för mobbing.
    För hur som helst så kan vi inte lägga skulden på ts för att mamman har underminerat pappan och ts, ts har gjort enligt "regelboken" och det fungerade tydligen inte, mer kan hon för tillfället inte göra.
    Det måste vara ett helvete att försöka göra sitt bästa och det bara blir fel, för jag tvivlar på att det är reglerna som är det stora problemet (som förvisso är mer än vad vi någonsin haft, men inte sådär jättehemska)
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Linn) skrev 2018-09-14 09:25:08 följande:

    Här har vi ännu en svartsjuk morsa med dålig självkänsla som inte klarar av att exet har en ny flamma? Däremot så är väl en ny pojkvän till dig och dina likasinnade en heeeeeeeeelt fantastisk ny manlig förebild för dina barn? OBS...jag hoppas du läser detta med den hånfulla ton jag har i rösten!

    Sök terapi och blicka framåt istället.

    Är så förbaskat trött på den legitima mobbingen som härjar i detta land. Det är den som riktas mot den nya kvinnan.


    Ja det är alltid den nya kvinnan som mobbas och det bara ska mobbas, oftast av bittra ex som återupplever sina egna komplex genom fls trådar. Varför ens läsa dom då tänker jag, om det triggar upp dom så.
  • Anonym (Ts)
    sextiotalist skrev 2018-09-14 14:57:31 följande:

    Jag har gett ts råd, att backa och överlåta hela ansvaret för barnen till pappan, att inte förbjuda dom att komma hem, att söka hjälp för att få redskap att hantera sin frustation och lära sig sätta gränser kring sig själv och även ta tag i skolsituationen, så hennes barn slipper blir utsatt för mobbing.

    För hur som helst så kan vi inte lägga skulden på ts för att mamman har underminerat pappan och ts, ts har gjort enligt "regelboken" och det fungerade tydligen inte, mer kan hon för tillfället inte göra.

    Det måste vara ett helvete att försöka göra sitt bästa och det bara blir fel, för jag tvivlar på att det är reglerna som är det stora problemet (som förvisso är mer än vad vi någonsin haft, men inte sådär jättehemska)


    Ett rent helvete, kan jag lova dig. Att känna sån aggression och bitterhet är fruktansvärt, men jag kan inte rå för det. Det har verkligen runnit över på nåt vis. Ja jag ska ta till mig ditt råd, det låter både klokt och logiskt men måste verkligen arbeta på det där med att förbjuda. Eller ja jag har sagt att jag inte kommer vara hemma om de kommer. Mitt liv, så egentligen inget förbud så. Eller?

    Sen till reglerna, jag tycker definitivt inte att vi har mycket regler absolut inte fler än många andra men ja absolut även fler än många andra. Vi försöker vara öppna men att ha hjälm och reflex regler exempelvis rådet ju inga tvivel om att det är ett måste. Så som du säger här är det verkligen inte reglerna som är problemet, ungarna försöker få det till en askungen saga.

    Mamman klarade inte ens av att hälsa på sina barns syskon, dvs vårt gemensamma, hon har aldrig hälsat på honom. När vi träffat henne i affären el dyl har hon liksom bara gått förbi. Hon är för övrigt usel på att hälsa på mig med, men iallafall. Hon har verkligen inte varit positivt inställd till Vårt gemensamma. På nåt sätt. Utan snarare alltid sagt "tjejerna tycker ni är för många barn.." det hör man ju bara på det att hon verkligen uppmuntrar deras känsla. Eller är det hon som satt fröer från början, det kan man diskutera.

    Skolsituationen är under utredning, men det är inte en helt lätt sits då jag sitter emot min man på rektorsexp samtidigt som han ska stötta mig. Om ni förstår hur jag menar.

    Jag ska arbeta lite med egna gränser, absolut.
  • Anonym (Linn)
    Anonym (Ts) skrev 2018-09-14 19:58:23 följande:

    Ja det är alltid den nya kvinnan som mobbas och det bara ska mobbas, oftast av bittra ex som återupplever sina egna komplex genom fls trådar. Varför ens läsa dom då tänker jag, om det triggar upp dom så.


    Ofta får exen kriser när mannen väntar barn med den nya (eller hur länge ska man vara den nya egentligen?!) kvinnan verkar det som. Hon vill vara drottningbiet och ensam baby momma där hon får känna sig viktig. I vårt fall så verkar det inte spela nån roll att hon har fått fler barn och är gift idag, hon blev oerhört provocerad av att hennes ex och min sambo också började om på kula. Det handlar enbart om kontroll och prinsess-komplex i hennes fall. Kanske är ett kvinnligt fenomen, man vill inte ha tillbaks sin fd men vissa kvinnor vill fortfarande ha makten?
Svar på tråden Till er styvföräldrar som är missnöjda!