Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Tack

Är dem beroendeframkallande? Kram

imovane är beroendeframkallande, osäker på propavan men atarax ska inte vara det.. du kan höra med läkaren =) 

Funkar dem även om man nästan får självmordstankar?

Tack för diba ord och att du tog dig tid att svara mig! Det betyder mycket såhär på natten mitt i ångesten, stressen ich alla tankar.

Vad skönt att du kan välja hur mycket du vill/kan/orkar jobba! Det är svårt att välja hur mycket man vill/kan/orkar gå i skolan tyvärr. Och kontrollfreak som jag är, även perfektionist så är det inte mycket som lämnas åt slumpen. Allt ska liksom göras perfekt...

Fyfan rent ut sagt, förstår verkligen om du slocknade när du kom hem, blev väl knappt 2h sömn/natt för dig då? Usch o fy. Att det inte kunde fått vara lite lättare för dig...

Angående sömnmedicin. Nu ska jag vara helt ärlig. Jag går redan hos psykolor (gått hos kurator, skolkurator (du vet den som finns på alla skolor) men vi klickade inte alls och pga annat också så det blev psykolog istället. Fungerar bättre. Mina föräldrar, läkare och psykolog vill alla att jag tar sömnmedicin. Den som sätter käppar i hjulet är jag själv. Anledningen är att jag 1. Inte gillar tanken på att JAG ska ta piller (att andra gör det har jag dock INGA problem med och ser det till o med positivt för "man får ju sova") 2. Inte gillar att min sömn ska bli beroende på ett piller. Tänk om jag ska iväg och glömmer det... tänk om det är slut hemma... tänk om, tänk om osv. Skitdumt. Bättre bra (eller iallafall helt ok) sömn 30 dagar i månaden och dålig sömn en dag i månaden om man råkat glömma åka till apoteket eller är borta och glömt (tror inte ens jag glömmer, kontrollfreak som jag är). Skitkorkat av mig. Jag vet. 3. Orolig att den ska sitta i på morgonen och att jag inte kommer upp alls då.

Fy vad dåliga argument det känns som jag har. Men blir det värre nu, så har jag inget allternativ. Mina föräldrar och jag har kommit överens om att blir det värre så får det bli sömnmedicin för det fungerar inte. Nästa år kommer bli ännu tuffare med framförallt tidigare mornar och längre dagar (vet det redan och det är ett faktum). Men jag ska försöka att samla ihop mod nog att våga frpga hur exakt sömnmedicin fungerar och veta det och bestämma mig efter det. Men har ju så svårt att säga nej... så hoppas bara nu inte de tror att jag är med på det och bestämt mig för ja för då är jag så rädd att jag säger ja trots att jag egentligen inte vill. Hua...

Nu blev det långt... sorry... OT också... kom igång och det blev lite mycket... trevlig kväll/natt om du orkat läsa ända hit :D

Kram känner samma ang tabletter

Men snart orkar jag ej mer utan

Om du frågar mig så gör jag det inte. För att jag fortfarande pluggar. Dessutom vet jag inte vad tusan jag skulle ta mig till om jag var helt ensam. Klarar inte av när det är helt tyst omkring mig, gillar att höra andningar (eller, jag hör de inte. Men vet att de finns där) och annars skulle jag nog känna mig för övergiven. Och då vet jag inte vad jag skulle göra...

Kämpar också med att stå emot ett självskadebeteende. Så jag behöver också ha folk runtom mig som "håller koll" på mig. Om jag vet att det är folk på andra sidan väggen som kommer märka att jag varit dum mot mig själv så får jag extrem ångest och skuldkänslor för att jag gjort något dumt mot mig själv. Och då triggar det mer och mer och det är en ond cirkel. Men jag ska säga att det är INTE lätt att stå emot ibland. Dock är jag nu över 1 år och 2 månader selfharming fri (svengelska on top också). Vet att 1 år och 2 månader kanske låter lite, men för mig är det väldigt mycket.

Bor du själv?

Kram på dig med!

Jag förstår din oro ang. sömnmedicin till 100% men atarax som är en väldigt mild medicin endå (en antihistamin) men som verkar lugnande är inte beroendeframkallande och den har hjälpt mig. Har testat atarax och propavan. Ataraxen stillar klåda och rastlöshet och gör en trött =) propavan gjorde att jag var groggy hela dagen efter. Det finns även naturpreparat på apoteket som man kan testa.. hoppas verkligen att du kan lösa det. Har du testat meditation, hypnos vid sömndags? det har också hjälpt mig, eller t ex träna sig trött.

I feel you. Har så himla svårt att sätta ord på mina känslor. Är nästan förvånad själv över att jag kumnat beskriva såhär bra, haha. Säkert dåligt i andras ögon...

Det är ett rent ut sagt helvete att inte komma till ro och kunna sova och jag önskar inte ens min värsta fiende detta. Så jobbigt är det. Usch.

Just nu känner jag bara hur nära bristningsgränsen jag är, hur nära det är att jag bryter ihop totalt för att jag helt enkelt inte orkar mer. Men jag vill inte bryta ihop... jag ser ju hur ledsen mim familj blir varje gång jag faller tillbaka och hur ledsna de blir över hur mycket jag kämpar men ändå inte blir "fri".

Hatar verkligen dessa förföljare, ångest, oro och trötthet. De borde ju bli trötta snart när de följer efter oss såhär länge och mycket...

Du skriver ju jättebra!!

Du e nog för hård mot dig själv?

Just nu har jag inget jobb

Så brist på rutiner gör mig helt förvirrad

Trodde jag skulle må bättre utan plugg jobb ansvar

Men är värre än nånsin får inget gjort