• washo

    Varför skaffar ni barn?

    Jag undrar varför folk skaffar barn?
    Man umgås ju knappast med sina barn nu för tiden.
    Det vanliga är att barn går på dagis 8-12 timmar om dagen vilket är fruktansvärd i sig. Man kommer hem vid 16-17 tiden med barnet och då har man ca 2 timmar på sig att förberedda äta diska och sedan natta barnen. Förhoppningsvis blir det lite lek med barnen. Så går veckan mot sitt slut.
    På Helgerna ska det vara fullspäckat med aktiviteter eller själv lek.
    I båda fall är föräldrarna frånvarande.
    I bästa fall blir det lite lek.
    Och självklart massa skäll och uppfostran med allt vad det innebär.

    Vid 18 års ålder är barnen så otrygga att de vill flytta ut och föräldrarna pustar ut och kallar det självständighet. 

  • Svar på tråden Varför skaffar ni barn?
  • sextiotalist
    CH2O2 skrev 2019-04-16 15:46:14 följande:
    Varför är det dåligt att göra något som barnet tycker är kul? Varför är det fel att göra tandborstningen rolig så att barnet vill borsta tänderna? Menar du att det är bättre att inte borsta tänderna alls? Jag skulle hellre lagat mat, borsta tänderna och vikt tvätt utan barnen men de vill ju vara med mig så då slår vi två flugor i en smäll. Det är mycket möjligt att barnen hellre skulle vilja leka i sandlådan än att laga mat med mig, men man måste ju äta.

    Träffar du barn ofta? Det låter inte som att du känner särskilt många barn.
    Det har ju ingen betydelse anser ts, han/hon bara hämtar information via länkar och gör den information till att det gäller alla
  • tvillingmammaVastmanland
    korngryn skrev 2019-04-16 15:01:30 följande:

    Tja, beträffande tid tillsammans så får ju dagens barn betydligt mer föräldratid än de fick förr. Förr (menar då fram till ca andra världskriget) arbetade ju folk typ dygnet runt, barnen brydde man sig inte om utan de fick sitta inne hos sin blinda farmor i en gungstol och bli matade med ljummen getmjölk ur en skitig flaska, och vid typ 7 års ålder fick de börja jobba själva.

    För ca70-35 år sen lämnades barnen ensamma hela dagarna med en nyckel runt halsen och i köket uppe i lägenheten fanns några smörgåsar som breddes flera timmar tidigare innan mamma gick till jobbet, och papporna brydde sig inte om barnen alls.

    Nu blir det ju så sakta vanligare och vanligare att båda föräldrarna går ner i tid när barnen kommer, och fler barn än nånsin har två närvarande föräldrar.

    Men visst kan man undra varför folk skaffar barn, det är jobbigt, leder till enorma inkomstbortfall och sliter på relationen. Men jag antar att det helt enkelt är en biologisk drift.


    Ja förr när vi var fattiga och det handlade om överlevnad hade de flesta inte så mycket möjlighet att lägga tid på att umgås och utveckla sina barn. Det var antagligen därför som IQ hos barn började öka kraftigt för barn födda på trettiotalet till mitten på sjuttiotalet. Nu har IQ:n börjat sjunka i Europa. Toppen vad gäller IQ i Norge hade barn födda kring 74, det är nog något liknande i Sverige, men här har man inte gjort några studier på detta.
  • tvillingmammaVastmanland
    korngryn skrev 2019-04-16 15:01:30 följande:

    Tja, beträffande tid tillsammans så får ju dagens barn betydligt mer föräldratid än de fick förr. Förr (menar då fram till ca andra världskriget) arbetade ju folk typ dygnet runt, barnen brydde man sig inte om utan de fick sitta inne hos sin blinda farmor i en gungstol och bli matade med ljummen getmjölk ur en skitig flaska, och vid typ 7 års ålder fick de börja jobba själva.

    För ca70-35 år sen lämnades barnen ensamma hela dagarna med en nyckel runt halsen och i köket uppe i lägenheten fanns några smörgåsar som breddes flera timmar tidigare innan mamma gick till jobbet, och papporna brydde sig inte om barnen alls.

    Nu blir det ju så sakta vanligare och vanligare att båda föräldrarna går ner i tid när barnen kommer, och fler barn än nånsin har två närvarande föräldrar.

    Men visst kan man undra varför folk skaffar barn, det är jobbigt, leder till enorma inkomstbortfall och sliter på relationen. Men jag antar att det helt enkelt är en biologisk drift.


    Sen kommentaren att barn lämnades ensamma för 70-35 år sen, kom ihåg att det gällde endast i fattiga familjer. Jag föddes för några och femtio år sen och jag blev aldrig lämnad ensam utan hade en hemmamamma som var hemma med mig till dess jag började skolan. Alla mina kamraters mammor var också hemma. Många mammor jobbade sen halvtid när barnen börjat skolan så att de var hemma när vi kom hem från skolan. Rika familjer med välutbildade mammor som arbetade fanns naturligtvis också men de hade barnflickor som tog hand om barnen.
  • washo
    LillaTjockaBertil skrev 2019-04-16 06:18:10 följande:
    Egentligen var inte tanken att skaffa barn utan det handlar om spänningen när man har sex helt oskyddat.
    haha du är bäst säger sanningen  :)
  • LFF
    tvillingmammaVastmanland skrev 2019-04-16 17:38:24 följande:
    Sen kommentaren att barn lämnades ensamma för 70-35 år sen, kom ihåg att det gällde endast i fattiga familjer. Jag föddes för några och femtio år sen och jag blev aldrig lämnad ensam utan hade en hemmamamma som var hemma med mig till dess jag började skolan. Alla mina kamraters mammor var också hemma. Många mammor jobbade sen halvtid när barnen börjat skolan så att de var hemma när vi kom hem från skolan. Rika familjer med välutbildade mammor som arbetade fanns naturligtvis också men de hade barnflickor som tog hand om barnen.
    Och jag är uppvuxen i en medelklassförort (född mitten av 70-talet) och inga av mina klasskamraters föräldrar var hemmamammor utan vi gick alla på dagis/lekis innan vi började skolan. Fick egen nyckel för att gå hem från dagis själv redan när jag var 6 år. Ibland var mamma hemma, ibland kom hon strax efteråt. 
  • sextiotalist
    tvillingmammaVastmanland skrev 2019-04-16 17:38:24 följande:
    Sen kommentaren att barn lämnades ensamma för 70-35 år sen, kom ihåg att det gällde endast i fattiga familjer. Jag föddes för några och femtio år sen och jag blev aldrig lämnad ensam utan hade en hemmamamma som var hemma med mig till dess jag började skolan. Alla mina kamraters mammor var också hemma. Många mammor jobbade sen halvtid när barnen börjat skolan så att de var hemma när vi kom hem från skolan. Rika familjer med välutbildade mammor som arbetade fanns naturligtvis också men de hade barnflickor som tog hand om barnen.
    OK, vi har olika uppfattningar. Nu var det vanligt med hemmafruar när jag växte upp, LFF, som är yngre än vad jag är, är uppvuxen då hemmafruarna började bli ovanliga.

    Men min erfarenhet är att sk nyckelbarn fanns i alla grupper. Att få fritids till sina barn var inte lätt, eftersom den verksamheten inte var utbyggd. Så även vi, som hade välutbildade föräldrar (vilket inte alls är samma sak som rika) hade egen nyckel och gick inte på fritids. Det var först när vi lämnade Stockholms kommun och flyttade till en kranskommun som det fanns fritids, som på den tiden var ihopbyggt med dagiset. Dvs ingen anknytning till skolan. Så på mitt fritids gick det barn från fyra skolor.

    Det jag däremot har starka minnen av är att inga föräldrar lekte med sina barn, däremot så lekte barn väldigt mycket med varandra. För det mesta utomhus, eftersom det inte heller fanns utrymme för barn att leka inne, om det inte var en stilla lek på rummet.
  • tvillingmammaVastmanland
    LFF skrev 2019-04-18 08:07:00 följande:

    Och jag är uppvuxen i en medelklassförort (född mitten av 70-talet) och inga av mina klasskamraters föräldrar var hemmamammor utan vi gick alla på dagis/lekis innan vi började skolan. Fick egen nyckel för att gå hem från dagis själv redan när jag var 6 år. Ibland var mamma hemma, ibland kom hon strax efteråt. 


    Ja, du är född tio år efter mig. Under den perioden förändrades det och dagis byggdes ut.
  • tvillingmammaVastmanland
    sextiotalist skrev 2019-04-18 08:19:12 följande:

    OK, vi har olika uppfattningar. Nu var det vanligt med hemmafruar när jag växte upp, LFF, som är yngre än vad jag är, är uppvuxen då hemmafruarna började bli ovanliga.

    Men min erfarenhet är att sk nyckelbarn fanns i alla grupper. Att få fritids till sina barn var inte lätt, eftersom den verksamheten inte var utbyggd. Så även vi, som hade välutbildade föräldrar (vilket inte alls är samma sak som rika) hade egen nyckel och gick inte på fritids. Det var först när vi lämnade Stockholms kommun och flyttade till en kranskommun som det fanns fritids, som på den tiden var ihopbyggt med dagiset. Dvs ingen anknytning till skolan. Så på mitt fritids gick det barn från fyra skolor.

    Det jag däremot har starka minnen av är att inga föräldrar lekte med sina barn, däremot så lekte barn väldigt mycket med varandra. För det mesta utomhus, eftersom det inte heller fanns utrymme för barn att leka inne, om det inte var en stilla lek på rummet.


    Där jag växte upp var nyckelbarnen barn till ensamstående mammor med fabriksarbete eller liknande. De bodde i hyreshusen. I villaområdena var mammorna hemma tills barnen började skolan och sen jobbade mammorna deltid och riktigt korta dagar. Jag gick på fritids, min mamma hade utbildat sig på högskolan och jobbade 7 h per dag på en statlig myndighet. På min skola gick hela två barn på fritids, jag och en pojke som var ett år yngre. Vi gick på ett daghem i syskongrupp, vi spelade pingis pojken och jag. Eftersom alla mina tjejkompisars mammor var hemma på eftermiddagarna så tog jag oftast ledigt och lekte med kompisarna hemma hos dem, var ju inte så kul på fritids . Vi fick alltid vara inne om vi ville på kompisens rum , men ofta lekte vi i skogen i närheten eller i trädgårdarna. Mammorna var snälla och bjöd gärna på mellanmål. Min pappa lekte ofta med mig och min bror och engagerade sig jättemycket, var med i hem och skola, var ledare i olika föreningar vi var med i och hjälpte oss med roliga byggprojekt i trädgården. Jag är född i slutet på sextiotalet.
  • sextiotalist
    tvillingmammaVastmanland skrev 2019-04-18 20:13:26 följande:

    Där jag växte upp var nyckelbarnen barn till ensamstående mammor med fabriksarbete eller liknande. De bodde i hyreshusen. I villaområdena var mammorna hemma tills barnen började skolan och sen jobbade mammorna deltid och riktigt korta dagar. Jag gick på fritids, min mamma hade utbildat sig på högskolan och jobbade 7 h per dag på en statlig myndighet. På min skola gick hela två barn på fritids, jag och en pojke som var ett år yngre. Vi gick på ett daghem i syskongrupp, vi spelade pingis pojken och jag. Eftersom alla mina tjejkompisars mammor var hemma på eftermiddagarna så tog jag oftast ledigt och lekte med kompisarna hemma hos dem, var ju inte så kul på fritids . Vi fick alltid vara inne om vi ville på kompisens rum , men ofta lekte vi i skogen i närheten eller i trädgårdarna. Mammorna var snälla och bjöd gärna på mellanmål. Min pappa lekte ofta med mig och min bror och engagerade sig jättemycket, var med i hem och skola, var ledare i olika föreningar vi var med i och hjälpte oss med roliga byggprojekt i trädgården. Jag är född i slutet på sextiotalet.


    Där jag växte upp fanns det få ensamstående föräldrar de flesta bodde i villor och ingen var direkt fattig, ett medelklassområde, visserligen fanns det lägenheter, men inget fattigområde. De som gick på fritids/dagis var blandat. Men på den tiden var det strikt, jag vantrivdes på fritids, så jag blev nyckelbarn.

    Vi fick knappt vara inne hos mina kompisar, där mammorna var hemma. Papporna kom ofta hem vid 6, kontorsarbete i Stockholm, då var det middag för de flesta.
  • washo
    sextiotalist skrev 2019-04-19 08:03:29 följande:
    Där jag växte upp fanns det få ensamstående föräldrar de flesta bodde i villor och ingen var direkt fattig, ett medelklassområde, visserligen fanns det lägenheter, men inget fattigområde. De som gick på fritids/dagis var blandat. Men på den tiden var det strikt, jag vantrivdes på fritids, så jag blev nyckelbarn.

    Vi fick knappt vara inne hos mina kompisar, där mammorna var hemma. Papporna kom ofta hem vid 6, kontorsarbete i Stockholm, då var det middag för de flesta.
    Du är född på 60 talet och säger att de flesta bodde i villor!
    Vi pratar inte om ditt villa område! Vi pratar om hela Sverige och miljonprogrammet sattes igång på 60-70 talet! Ja ingen var fattig för industrialisering var i full gång och det fanns gott om arbete och bostad till alla. 

    Sedan skriver du att det var strikt på den tiden och att du vantrivdes. 
    Detta säger en hel del om din generation! Din pappa kom hem vid 6 och då var det middag, dvs du har kanske inga goda erfarenheter av din pappa i alla fall på vardagar. Därmed blev det ingen lek med dig pga tids brist och därför är du själv så stark emot lek mellan barn och föräldrar?

    Som du skrev #81 så verkar du har gått igenom mycket tufft liv?
    Kan du berätta hur din barndom var?
Svar på tråden Varför skaffar ni barn?