Varför skaffar ni barn?

Jag undrar varför folk skaffar barn?

Man umgås ju knappast med sina barn nu för tiden.

Det vanliga är att barn går på dagis 8-12 timmar om dagen vilket är fruktansvärd i sig. Man kommer hem vid 16-17 tiden med barnet och då har man ca 2 timmar på sig att förberedda äta diska och sedan natta barnen. Förhoppningsvis blir det lite lek med barnen. Så går veckan mot sitt slut.

På Helgerna ska det vara fullspäckat med aktiviteter eller själv lek.

I båda fall är föräldrarna frånvarande.

I bästa fall blir det lite lek.

Och självklart massa skäll och uppfostran med allt vad det innebär.

Vid 18 års ålder är barnen så otrygga att de vill flytta ut och föräldrarna pustar ut och kallar det självständighet. 

Sådana ljusglimtar som ni tillhör minoritet numera tyvärr

Det är helt sant. Vi är i sådan minoritet pga en forskning som gjordes under 60 och 70 talet, med de förutsättningar som var då.

Idag ser forskningen helt annorlunda ut med nästan helt ny verksamhet att ta ställning till. Den ignoreras då siffrorna och datan inte lägger förskolan på plus. Sedan tillkommer en hel del forskning som ser att barnen behöver för deras skull en förändring i verksamheten.

Allt finns att läsa i ny forskning.

Regeringen väljer att lyssna på socialstyrelsen istället som har sin information i forskningen som gjordes för ett halvt sekel sedan, idag samma innehåll men omarbetad av samma författare.

Vettigt? Nej.

Så ja vi hemmaföräldrar blir motarbetade då Alla artiklar i tidningar antingen tystas eller försvinner. Förutom de som lovordar förskolan då.

Förskoleupproret finns av en anledning, och det är inte för att allt är bra.

Men alla gör efter sina förutsättningar. Man kan inte dömma andra och spotta på deras val hur fel jag än tycker att de gör. Det enda jag kan göra är att uppmuntra andra att fundera i samma banor som mig. Men inte tvinga dem.

Vi alla älskar våra barn och vi gör så gott vi kan, varje dag. Det är svårt nog ändå att vara förälder och göra allt rätt och vara så perfekt man bara kan utan att någon ska kritisera.

Ja, det är ett supertufft och superviktigt jobb att vara förälder. Det är inte lätt. Kanske behöver man lyfta det mer , hur viktigt och svårt det är att vara förälder.

Ändå har man fixat detta under flera tusen år. Förvisso är man mer kunnig idag om barnets utveckling. Men de flesta har ju ändå blivit fungerande vuxna och blir det än.

Om jag ska gissa så tror jag det dåliga måendet delvis beror på för mycket fokus på barnet och sedan så försvinner detta och de inte är beredda på det.

Barn mår bra att få utmaningar som de fixar, det är nog mer glädje för barnet att laga riktig mat än stå framför sin låtsaspis (med eller utan förälder). Att få snickra en riktig sak än låtsassåga med plastsåg.

Att gräva ett eget land och odla sina grönsaker än att leka med plastgrönsaker.

Barn (oavsett djurart) ,lär sig genom att härma de vuxna och är med de vuxna. Sedan leker de med sina jämnåriga.

Hur kommer det sig då att så många barn idag inte kan leka? Våra barns förskoleklassfröken på sextio år sa att det var jättesvårt idag att lära barnen leka, i förskoleklass. Det är många fler pedagoger som påstår detta, att barn idag inte kan leka.

Man måste visst leka med barnen. Det är otroligt viktigt eller förkastar du all vetenskap?? Barnens förebilder är föräldrarna först! Du verkar friskriva dig från det ansvaret och rekommenderar fria lekar. Det är sorgligt.

Ett barn skapar sina allra första relationer med sina föräldrar och då är det oerhört viktigt att föräldrarna ser, hör barnet och finns för de. Skadas de första relationerna är risken stor att framtida relationer kommer vara destruktiva. 

Det ser man på vuxna individer idag vars barndom har präglats av att föräldrar inte kunnat uppfylla den rollen. Dessa vuxna är ofta trasiga. 

Ja jag pratar om småbarn.Trygga barn, när de blir vuxna kommer ha bra relationer med andra som vuxna. 

Du har nog missförstått mig. Jag pratar om hur föräldrar är, inte om hur barnen är!