Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?
Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet?
-
-
Svar på tråden Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?
-
Du kan inte uttala dig om hur det är i andras familjer. Det finns särkullfamiljer som fungerar som din familj. Det finns kärnfamiljer som har starka lojalitetskonflikter.Anonym (2 barnsmamma) skrev 2019-07-14 08:46:55 följande:
Låt bli. Jag lever i en kärnfamilj med min underbara make. Det är fantastiskt. Vi är en stark och trygg enhet. I vår familj så älskar alla varandra mest i världen. Vi vill varandras bästa varje dag. Innanför våra väggar är vi trygga, lugna och kan vara oss själva. Oavsett vad som händer så är vi ett team. Det är underbart.
Särkullsfamiljer har inte denna känsla. Det finns alltid andra att anpassa sig till och olika lojaliteter i familjen.
-
Jag tänker att man får räkna med att ha sina barn på heltid alltid. Hur är det elakt att en förälder ska ha sitt barn på heltid? Ni är ju dessutom två i hushållet.Anonym (H) skrev 2019-07-14 08:10:47 följande:
Min sambos ex är en riktig skitstövel. Har lämnat deras barn på heltid hos oss trots att vi haft små barn och därpå varit nära att gå in i väggen. Svårt att ändra på detta endast genom att ändra tankesätt. Hon är en skitstövel och allt hade varit enklare om hon inte hade varit en skitstövel. Det är en sorg att upptäcka att det var så pass illa när vi redan hade skaffat gemensamma barn. Hon har utnyttjat oss och hon har manipulerat deras barn medan vi försökt göra "det rätta" och inte blanda in barnet. På vilket sätt skulle jag kunna ändra tankegång och må bättre? Är det fel att känna sorg över det här? Jag har ett bra liv med min familj, jag sörjer inte oavbrutet men det här finns någonstans i bakgrunden. Finns det människor som lever helt utan några problem i sina liv?
-
Ja ibland kan jag önska att jag vore förälder till min mans 2 barn. Men det är enbart för att den biologiske mamman förstör barnen genom att prata illa om min man och sprida rykten om honom inför och med barnen:(
-
Mmmmm fram tills det nystas upp att han träffat någon på sidan och blivit kär. Och så är du en av dem, som står på marknaden med hjärtat i handen och två barn i släptåg. Så kasta inte sten, du har ingen som helst aning hur ditt eget liv kommer bliAnonym (2 barnsmamma) skrev 2019-07-14 08:46:55 följande:
Låt bli. Jag lever i en kärnfamilj med min underbara make. Det är fantastiskt. Vi är en stark och trygg enhet. I vår familj så älskar alla varandra mest i världen. Vi vill varandras bästa varje dag. Innanför våra väggar är vi trygga, lugna och kan vara oss själva. Oavsett vad som händer så är vi ett team. Det är underbart.
Särkullsfamiljer har inte denna känsla. Det finns alltid andra att anpassa sig till och olika lojaliteter i familjen.
-
Räkna med att barnen är där 24/7 och se allt annat som en bonus.Anonym (Me) skrev 2019-07-14 08:18:04 följande:
Tack för alla som delat med sig i tankar och funderingar. Jag själv står i valet och kvalet om jag verkligen ska ge mig in i det...
Vet inte hur gamla barnen i fråga är, men räkna med skrik, gråt och trots, att bli jämförd med barnens andra förälder av såväl barnen som diverse släktingar, att behöva träffa och höra din partners ex regelbundet i olika sammanhang, att dina viljor inte är de starkaste eller viktigaste.
Räkna med att aldrig kunna semestra själv med din partner, behöva göra barnanpassade aktiviteter på helgen, aldrig få en sovmorgon, aldrig få ha ditt godis ifred och aldrig få en ensamkväll med din partner. Du hoppar in i en familj och inte i en ny och spännande parrelation. Glöm att ha alla högtider för er själva.
Se eventuella sovmorgnar, vuxensemestrar, vuxentid och egentid som en bonus och ingen självklarhet. Är du ok med det, så kör.
Jag har kört lite 50/50, ibland välja egentid och ibland vara med. Det jag förlorat på det är i relationsband till barnet vilket lett till att jag inte är jättetaggad på barnets närvaro överlag. Går du all in måste du anpassa dig mer men på köpet kanske du (under rätt förutsättningar i övrigt) blir en del av en familj och uppskattar barnet likt ett eget. -
Jadu, det du beskriver stämmer in på vår särkullsfamilj. För oss handlar det alltid om våra barn även om det finns 2 föräldrar till i barnen liv (Jag har 2 och han har 2. Men hos oss är de alltid trygga, de vet att vi vill barnens bästa och vi är ett team vad som än händer. Vi ställer upp.Anonym (2 barnsmamma) skrev 2019-07-14 08:46:55 följande:
Låt bli. Jag lever i en kärnfamilj med min underbara make. Det är fantastiskt. Vi är en stark och trygg enhet. I vår familj så älskar alla varandra mest i världen. Vi vill varandras bästa varje dag. Innanför våra väggar är vi trygga, lugna och kan vara oss själva. Oavsett vad som händer så är vi ett team. Det är underbart.
Särkullsfamiljer har inte denna känsla. Det finns alltid andra att anpassa sig till och olika lojaliteter i familjen.
Det går inte att säga att kärnfamiljer är bättre på detta än särkullsfamiljer, det beror helt på människorna i respektive familj. -
Haha varför skulle ni vara ett bättre team än särkullsfamiljer?? Allt handlar i slutändan hur man vårdar relationer hemma! En särkullsfamilj kan bara ett minst lika bra team beroende på hur man respekterar varandra och vårdar relationen till varandras barn och varandra. Alla relationer är en konst även inom kärnfamiljen, inget man kan ta för givet!Anonym (2 barnsmamma) skrev 2019-07-14 08:46:55 följande:
Låt bli. Jag lever i en kärnfamilj med min underbara make. Det är fantastiskt. Vi är en stark och trygg enhet. I vår familj så älskar alla varandra mest i världen. Vi vill varandras bästa varje dag. Innanför våra väggar är vi trygga, lugna och kan vara oss själva. Oavsett vad som händer så är vi ett team. Det är underbart.
Särkullsfamiljer har inte denna känsla. Det finns alltid andra att anpassa sig till och olika lojaliteter i familjen.
-
Det vet ju inte du ett dugg om,Anonym (2 barnsmamma) skrev 2019-07-14 08:46:55 följande:Låt bli. Jag lever i en kärnfamilj med min underbara make. Det är fantastiskt. Vi är en stark och trygg enhet. I vår familj så älskar alla varandra mest i världen. Vi vill varandras bästa varje dag. Innanför våra väggar är vi trygga, lugna och kan vara oss själva. Oavsett vad som händer så är vi ett team. Det är underbart.
Särkullsfamiljer har inte denna känsla. Det finns alltid andra att anpassa sig till och olika lojaliteter i familjen. -
Exakt.BDN skrev 2019-07-13 16:35:21 följande:Går det inte att förändra situationen eller andra människors beteende så får man försöka förändra sitt eget förhållningssätt kring det så att man själv mår bättre.
-
Det finns alltid ett eller flera barn som sätter en utomstående part framför några av dom som bor i familjen. En eller flera föräldrar har alltid band till en utomstående och familjen kan aldrig flytta var dom vill och aldrig planera sin tid utan att ta hänsyn till ex. Föräldrarna har alltid redan upplevt dom mest magiska och intima sakerna ihop med någon annan.sextiotalist skrev 2019-07-14 09:05:29 följande:
Du kan inte uttala dig om hur det är i andras familjer. Det finns särkullfamiljer som fungerar som din familj. Det finns kärnfamiljer som har starka lojalitetskonflikter.