IVF hösten 2019
Hej! :)
Skulle det ju stå! #autokorrekt
Hej! :)
Såg att det var flera här i tråden som hade insättning idag! Jag själv sitter på tåget på väg till Göteborg för insättning kl 13 på sahlgrenska. Hade bara ett i frysen så är livrädd att de ska ringa och meddela att den inte klarade av upptiningen. Värsta förmiddagen på länge. Är så otaggad på att köra igång en helt ny IVF cykel om detta inte går vägen :/
Håller tummarna för er andra! :D
Jo, det har varit lite kämpigt att ta sig hit. Men samtidigt så skönt att äntligen vara ha samma förutsättningar som alla andra! Jag är så otroligt tacksam för varenda dag!
Jag är dock lite orolig för att så många andra här verkar känna att så mycket händer i livmodern. Eftersom min är inopererad har jag ingen känsel i den, så jag kommer aldrig kunna känna den där stickande känslan som många verkar beskriva när embryot fastnat.
Siffror är min grej också och jag kände verkligen att TD var något speciellt. Kommer ju inte kunna testa innan det, vill ju liksom inte förstöra det magiska i talet!
RD8 idag...tycker tiden går SÅÅÅ långsamt. Vaknade upp inatt med kraftig mensvärk, tänkte att mensen var på G men icke. Höll i sig kanske 15-20 min sedan släppte det och därefter har jag inte känt något mer.
Hur går det för alla ruvare?
Jag håller på att tjata sönder min stackars sambo efter att vi kommit hem från jobbet. Han verkar inte vilja prata om det alls, verkar tycka att det är jättejobbigt medan jag har superbehov av att prata. Stackars min kompis som jag berättat om insättningen för, hon kommer nog snart tröttna på mig också!
Min mamma är jag redan lite trött på. Jag ringde och kollade om hon skulle med på en promenad i naturreservatet på kvällen. Men då satt hon på aw med alla sina jobbarkompisar uppe på stan och frågade "Hur går det med magen" vi har ju bara berättat för mamma, pappa, Robins föräldrar och våra två bästa vänner. Orka att hon sitter och skriker ut den frågan mitt på stan bland allt folk! Jag är bara på RD2 och hon har redan börjat fråga. Blir så trött! Dessutom tror hon att hon är med och försöker eftersom hon har donerat livmodern till mig. Hon har ju ingen som helst aning om vad jag går igenom i IVF processen. Blir så less på alla som ska tro att de vet vad man går igenom utan att veta något alls!
Tråkigt! Får jag fråga varför du får Trombyl? Jag ska också göra mitt tredje FET nästa månad... efter minus idag på testdagen. :( Fått Lutinus båda gångerna bara...
Jag ruvar inte än men har gjort det 4 gånger tidigare, så jag förstår ungefär vad du går igenom. Behovet av att prata prata prata hela tiden hade jag också. Och mannen hade det inte. Tyvärr är det ofta så, och man krockar lite för man har så olika behov. Vi har haft många diskussioner om det under åren. Jag har sagt till honom att jag måste få ur mig det, jag kräver inte att han ska svara och komma med massor bra pepp, men han måste lyssna. Det är trots allt det minsta männen kan göra med tanke på vad vi går igenom.
Det jag märkt efter tre behandlingar är att det är rätt skönt att inte berätta för någon om vart man är i processen. Det blir en extra press när fler vet om. Det räcker med att ens partner vet, sen kan man berätta för vänner eller familj senare om man behöver det.
Hoppas du kan förmedla till din mamma att hon behöver backa lite, och att det verkligen inte är okej att skrika som hon gjorde!
Så tråkigt att läsa Ladythewinter, pixie78 och zey :'(
Jag hoppas ni orkar ladda om och kan komma igång med nästa försök snabbt igen!
Jag testade ju på ruvardag 6 med ett testa tidigt och det var ju helt blankt. När jag kom hem från jobbet tog jag upp testet från papperskorgen för att kolla igen (som man gör, haha), och då såg jag ett svagt streck som verkar ha kommit fram när det torkade! Jag tog ett till testa tidigt på ruvardag 8 och fick ett supersvagt streck som knappt syntes (och som förvann när det torkade). Ruvardag 9 testade jag med ett vanligt test och fick då ett tydligare streck, fastän det ska vara mindre känsligt.
Idag ruvardag 13 har jag testdag och fick GRAVID 2-3 på digitalt! Har fått tid för ultraljud 17 september. Nu hoppas vi på tredje graviditeten gillt, och är ju såklart livrädda för att vi ska få ett till MA. Så jag vågar inte räkna mig som gravid riktigt än.