Ölandstoka skrev 2020-01-03 08:27:37 följande:
Måste vara jobbigt! Hoppas så att det här är den magiska gången då allt bara klaffar och du får en massa bra nyheter på ultraljudet :) Känns det annorlunda på något sätt mot de andra gångerna? När är det du har ultraljud?
Jag tror att återföring blir kring den 20:de så det är några veckor kvar. Jag tog letrozol förra fet och tog det även nu över jul och har fått äl på dag 15 och 16. Har tyvärr inga förhoppningar alls om att det ska gå vägen. Är redan mentalt inne i nästa behandling som jag hoppas kan starta direkt efter fet.
Kan vara att jag har lite pms men det känns så mörkt nu. Är rädd att 2020 kommer att bli det sämsta året någonsin. Det är nästan så att jag längtar efter att ha alla behandlingar överstökade så att jag kan börja ställa in mig på ett liv utan barn. Just nu är allt annat på paus.
Haha fy! Ingen glädjekälla direkt.. Borde kännas bättre om några dagar.
Känner igen mig helt på att allt känns lite mörkt. Känns lite som att livet och tiden springer ifrån oss. Känns som att vi jagar efter tiden hela tiden. Jag tycker att det blir jobbigare hela tiden att träffa vänner också, antingen är de gravida, eller så är jag så rädd att åter igen få ett till graviditetsbesked.
Vårt nästa försök kommer också bli runt den 20-22 jan tror jag. Har påbörjat hormonbehandling för FET i stimulerad cykel. Mår så fruktansvärt av de hormonerna! Dessutom gör de så min cykel blir ca 10 dagar längre än normalt, vilken kommer resultera i att våra chanser på ett år minskar med till ca 9 försök/år utan att ens räkna in semestrar, med ett par månaders semester på sommaren och en på vintern är vi nere på enbart 6 försök detta år! Vi har även bara tre kvar i frysen, så sen måste vi börja om hela processen från början igen också.
Hoppet är väl det sista som överger en, men det känns just nu mörkt och tungt psykiskt...
