Sambon vill inte ha barn

Då har du upplevt fel. Helt fel.

Fast saken är att man måste ingenting. Vill inte min kille göra mig lycklig så är det hans val. Då gör jag mina val utifrån det. Och jag kan göra ett val att offra mitt liv åt honom eller uppfostra någon annans barn i framtiden. Själv väljer jag att leva med en man som väljer göra mig lycklig varje dag.

Eller så har alla olika drömmar och behov för att bli lyckliga i livet.

För dig är kanske partner och kärlek till denne starkast, allt annat är mindre viktigt och är därför rimligt för dig att avstå. Medan för någon annan är kärlek till partner och barn likvärdiga och måste klaffa för att den personen ska kunna vara lycklig.

Så kan det också vara. Vi delar dina inga absoluta sanningar här. Bara våra upplevelser. TS kille kanske plötsligt inser att han vill göra henne lycklig och går med på att skaffa barn. Eller så hon inser att deras kärlek är viktigare än barn. Huvudsaken är att man blir medveten om sina val.

Du hade alltså avstått barn om du verkligen älskade din partner och hen inte ville ha barn?

Nej, inte jag. Men jag känner någon som har gjort det. Jag föredrar män som älskar mig och bevisar sin kärlek med handlingar. Därför är jag gift och har barn. Det är kärlek för mig. Det kan vara något annat för andra.

[quote=80509580][quote-nick]GGN skrev 2020-07-07 20:30:19 följande:[/quote-nick]Men då är det ju samma sak om det är tvärtom? Om din man inte hade velat ha barn, hade du avstått?[/quote

Nej, jag hade sökt mig en annan man och arbetat bort mina känslor till honom. Jag har gjort det en gång tidigare och kan göra igen. Vad andra är kapabla till vet bara dem. Jag har förstått det nu att det är inte så enkelt för många.

Och det är exakt samma sak när det är tvärtom! Skaffa barn eller inte har ingenting att göra med kärleken till ens partner att göra.

Det är din åsikt. För mig är det så. Alla har olika krav på sina kärlekar. Min man inte ville ha barn, men gått med på det för min skull. Ett kärleksbevis för mig. Han kunde ha valt att lämna mig istället.

Du fattar verkligen inte att du säger emot dig själv?

Hej,

Jag och min sambo har varit tillsammans i 5 år, vi har ett lyckligt liv med stabil inkomst och jobb.

Sen en tid tillbaka har jag känt en enorm barnlängtan, jag har pratat med sambon om det som absolut inte känner detsamma. Och han vet heller inte om han i framtiden kommer vilja ha barn. Han tycker att man kan leva ett lyckligt liv utan barn.

Jag är 27 år och blir ju inte direkt yngre.. Det känns hopplöst. Det känns som att gå och vänta på att han ska ändra sig är ganska lönlöst. Och också väldigt svårt att kompromissa om barn..

Är det någon annan som vart i samma sits?

Känner mig förtvivlad då jag inte vill lämna den jag älskar oändligt.. Samtidigt som jag inte kan tänka mig ett liv utan barn. Rädd att jag inte kommer känna mig lycklig med någon annan.

Hur hade ni resonerat?

Det jag menar är att det är personligt vad som är kärlek för var och en. Troligen fanns det en stor värde för min man i vår relation och han gått med på mina krav. Han hade väl inte så stor ovilja att skaffa barn om det skulle vara med mig i så fall. Det som är viktigt för TS är att ta reda på vilka värden hon har i sin relation till sin kille. Man har bara ett liv och det är viktigt att ta reda på vad som är värdefullt för en och uppleva det. Med en man eller med en annan. Hennes kille ha lika stor frihet att välja vad som är viktigt för honom. Men det är inte han som bad om råd här.

Varför skrev du då ungefär "om han verkligen älskar dig" om det inte gäller för gemene man? Det verkade så först. Pudlar du?