Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Jag har också varit gravid en gång tidigare och gjorde abort, jag hade absolut inga symtom alls förrän mensen var flera dagar sen. Möjligen trötthet, men det kan ju bero på vad som helst. När appen sa att mensen skulle komma kände jag bara ?va nä det kommer absolut inte hända? pga total avsaknad av molvärk och ömma bröst vilket alltid varnar mig ett par dagar innan mens. När mensen väl var sen så dök det upp molvärk, ömma bröst och så småningom illamående, inte förrän då kopplade jag. Då var mensen över en vecka sen.

Åh va härligt att höra då håller jag hoppet några dagar till, har vart gravid förr för många år sen och gjorde då abort försöker verkligen komma ihåg hur jag kände tidigt men gick över BIM rätt länge då innan jag misstänkte och började må dåligt så kanske bara att man är en som får symptom och plussar senare

Hej.

Ser att ni varit igång ett tag men undrar om det är ok att hoppa in här. Min sambo och jag har precis kommit överens om att vi ska starta vår process. Precis som TS säger så är min barnlängtan större än hans (men han vill ha barn) och första steget för oss är egentligen att inte skydda oss och försöka få till det så ofta vi kan till en början (för att undvika för mycket stress och press med en gång). Jag har dock ätit ppiler fram till nyligen så är väldigt osäker på hur lång tid kroppen tar för att ställa om sig och sådär.

Har tyvärr inga tjejkompisar att diskutera sånt här med och blir lätt att man blir ensam med sina tankar och funderingar, vilket kan vara jobbigt.

Ja jag minns illamåendet och sjukdomskänsla och trötthet men de va minst en vecka efter mens skulle kommit. Man får väll sluta fixera vid tidiga symptom och ge upp i förtid men man vill ju så gärna plussa

Mina kompisar har blivit gravida efter typ så 2-4 månader och när de har berättat om det, så har de varit den, ? vi trodde inte de skulle gå så fort, eller vi va inte beredda på de ?

Och det sticker så klart ännu mer i mina ögon när jag får höra de.

Jag o min sambo har valt att hålla hela grejen med att försöka bli gravida för oss själva då vi inte vill ha någon press på oss.

Ju längre tiden går ju jobbigare blir det.

Jag har så svårt att tro på detta. Men jag är gravid!

Har alltid haft en magkänsla att jag inte kommer bli det. Satt i badkaret och grät i tisdags kväll när dom bruna flytningarna kom. Men de måste ha varit genombrottsblödning.

Har försökt sammanlagt att bli gravid i ca 1 år. 9 mån med exet. 3e gången gilt med sambon.

Denna gången drack jag 2 msk kallpressad Vetegroddsolja. Om de hjälpte eller inte, det kan man aldrig veta.

Tack alla som svarade för några dagar sen att jag inte var galen när min sambo inte var sugen på ÄL! Det kändes så skönt att ni var fler som kände likadant. Tog en paus från att tänka på graviditet efter det och har koncentrerat mig på annat! Det var väldigt skönt.

Idag på ÄL +6 har jag helt otroligt ont i min vänstra äggstock (?). Aldrig haft det innan runt den här tiden i cykeln. Det är väl alldeles för tidigt för att känna nåt redan va? Det måste väl vara nåt annat än gravidsymtom?