Jag tror jag hoppar över tester, d vitamin boosten och bisolvonet denna månad.
Skulle jag få ägglossning när jag är hos familjen så blir det ändå inget sex. sen efter många månaders försök så känner jag att man nästan har gett upp hoppet.
Kommer fortsätta tempa mig tills semestern, sen får vi se hur jag gör. Min sambo vaknar av larmet och klarar inte somna om. Så vill inte förstöra sovmorgon en för honom då jag tempar mig kl 6.
Ljm91; tack, då kan jag fortsätta tempa :)
Idag har jag en deppig dag, CD 34 och fortfarande blinkande gubbe. En enorm våg av längtan sköljde över mig idag när jag mötte en mamma med barnvagn i mataffären efter jobb.. Känns så hopplöst, varför är det aldrig vår tur :(
Jag hoppas och önskan att alla här inne får ett pluss snart. Känner igen mig i allt ni skriver.
Hur kan det vara så svårt att bli gravid eller behålla det!?
Sophie; håller med dig. Tror också när vi blir gravida som tror jag inte man kommer klaga på små saker som jag upplever andra gör som blivit snabbt gravida. Tror man kommer vara överlycklig trots illamående och värk. För man har verkligen kämpat i snart ett år.
Jag tror man är generellt lyckligare när man blir gravid efter försökt länge.
Fyrklövern/ljm91; jag va dum som sa att vi försöker och fick höra "sluta stressa, då blir du gravid". Jo tjena. Tror dom man vill sitta och tänka på det så mycket kan gör ibland. Tror dom man vill googla ihjäl sig en helg hur många procent ett andra missfall i rad är och hur stor chans för ett tredje.
Nu mot när vi startade att skaffa barn anser jag mig själv vara mindre stressad. Men så fort ägglossningen närmar sig så börjar stressen smått komma. "Vi måste börja ligga nu varje dag".
Det är omöjligt att få bort det helt. Det är ingen av och på knapp man kan bara trycka på....
Jag håller med er om allt ni skriver!!
det är så skönt att ha er att prata med för ni förstår verkligen, har berättat för 2 kompisar men man får ju bara höra att man ska ta det lugnt och inte tänka på det. Blir bara så irriterad och ledsen när jag får höra det..
Nu har min ena kompis också börjat försöka bli gravid, dom har väl försökt 4-5 månader nu och nu har hon själv sagt att hon förstår mig och att det inte är så lätt att slappna av men det gör mig ändå irriterad för jag känner att hon ändå inte förstår.. och jag är sååå rädd att hon ska bli gravid innan mig för jag vet inte hur jag kommer reagera när hon berättar.. har en känsla av att jag kommer brista ut i gråt :/
Då är det ca en vecka kvar till ägglossningen och känner stressen börja komma.
Kan bero på att sista månaderna har vi typ bara sex vid ägglossningen.. låter hemskt/sorgligt och det är lite deprimerande. Men så är det just nu för oss.
Tar gärna emot tips. Jag har försökt men han verkar mer intresserad för sitt Xbox nu för tiden än mig.
Kanske ska börja med små sexiga sms.
Evelina; men äntligen!! Så skönt det är på gång nu!!
