Vill lämna "ekorrhjulet"

Det finns ju människor som försöker lämna ekorrhjulet även då de har barn. Det finns ju länder där hemskola är lagligt, så den biten går att lösa.

Det ska finnas svenska homeschooling- communitys på Bornholm t.ex.

Jag är inne på tanken att det går att ta småsteg i riktning bort från ekorrhjulet även här. Jobba deltid, konsumera lite, bo litet. Men jag dras också mot idén kring att leva i community och dela på kostnader och sysslor. Men det krävs väl dock ett rejält startkapital...

Du kan redan nu se över ditt liv, skala bort allt onödigt som kostar pengar samt saker som inte ger energi. Se över ditt boende, jobb etc. Då behöver du inte jobba heltid. 

Finns många bloggar om folk som lever enkelt. 

Leta efter ett jobb som ger mer betalt så att du kan spara så att du kan pensionera dig några år tidigare.

Ett bättre alternativ är att hitta ett jobb som du trivs med så att det inte känns som ett ?jobb?.

Att bara "knega på" som anställd dagtid vardagar och dessutom hyra ditt boende är det som håller dig fast i känslan av ett liv som bara går runt-runt, du kommer aldrig framåt. Du börjar om från noll varje månad.....

Envisas du med att tjäna dina pengar genom arbete som anställd så satsa på ett yrke som har mycket "obekväm arbetstid", arbete på helger och möjlighet till mycket övertid. Det är där man gör deg som anställd, den ordinarie arbetstiden kan man lika gärna Vabba, eller kompa ut..

Själv har jag barn varannan vecka, tiden jag har barnen så kompar jag ut så tidigt jag kan om dagarna, 2-3dagar i veckan jobbar jag inte efter lunch.
Men veckan jag är barnledig så tar jag all övertid o konstiga pass som erbjuds, sparar mycket av det som komp för att vara ledig på barnveckorna, men det mesta tar jag ut som lön, försöker pricka in årslönen så att jag slipper statliga skatten....
Så även om jag i genomsnitt enbart jobbar runt 60% varannan vecka så lyckas jag ändå dra in runt 150.000:- extra om året på övertid och ob.

Min belåning på lägenheten är om ungefär 3år nere under 50% så att jag slipper amortera, då hoppas jag även de hysteriska priserna på fritidshus kommit ner på sunda nivåer igen. För då är planen att köpa ett mindre fritidshus en bit utanför stan, sen renovera och bygga till det löpande under ungefär 5år.
När det står klart är barnen mogna att flyga ut, jag planerar då att flytta till huset, sälja lägenheten och lösa lånet på huset med övervärdet på lägenheten.
Jag sitter då skuldfri i mitt lilla nyrenoverade hus en bit utanför stan vid 55års ålder...

Att leva som många gör, att vara helt pank sista dagarna innan lönen kommer och jobba raka veckor 7-16 mån-fre är väl ett ganska garanterat recept för att hamna i nån form av depression efter några år?

Man måste ha en plan och lite ambition så att man har något att se fram emot.

Jag har utbildat mig och skaffat mig erfarenhet så att jag kan göra roliga saker på jobbet. Jag får faktiskt hitta på vad mitt jobb är till stor del. Då blir allt helt plötsligt mycket roligare.

Nja. Samhället har nog inte "utvecklat sig"  till att vi jobbar mer. Förr i tiden hade människor längre arbetsveckor än 40 h och kortare semestrar. En massa skulder som du skriver om är väl inte heller något som samhället tvingar på en? Bostadslån måste förstås många ha, eftersom det inte finns hyresrätt åt alla. Men andra lån väljer man själv om man skaffar sig. Att bli självförsörjande på landet innebär också en massa jobb, men av annan karaktär. Tror inte man kommer undan med färre timmar, speciellt inte om man ser matlagning och att pyssla hemma som jobbiga måsten (som det verkar som på din TS).

En frisk person utan familj kan absolut göra saker efter jobbet om man jobbar 7-16. Inte varje dag kanske, men gå och träna ibland, träffa vänner ibland, gå ut och äta eller gå på någon föreställning eller bio. 

Det låter som om du kanske behöver lite hjälp med att bena ut vad du vill jobba med egentligen och med att förstå vad du vill ägna din fritid åt. Och en liten spark därbak att göra mer än bara glo på TV. Väldigt få mår bra av att bara jobba, åka hem och titta på TV och så ingenting mer, så du är inte konstig som känner som du gör! Att bli självförsörjande på landet kanske verkligen är din grej, men då behöver du komma ihåg att det förmodligen är mer slit än att vara anställd på ett traditionellt jobb och att det krävs att man gillar att hålla igång fysiskt (laga småsaker på gården istället för att titta på TV osv)

Hoppas du kommer på vad du vill göra!

 Tycker att det låter lite roligt när du skriver ? hur samhället utvecklats?, eftersom vi historiskt aldrig har haft det så bra som vi har det idag. 1919 infördes 48 h arbetsvecka. 1938 fick vi rätt till 2 ynka semesterveckor. förr slet folk helt utan rättigheter i smutsiga gruvor tills de stupade eller blev skadade för att överhuvudtaget få mat till sina familjer. Men som svar på din fråga. Har du ekonomi till det så kan du sluta jobba och flytta när du vill.

Det är lättare att skylla på samhällets utveckling än att se sitt eget ansvar.

Har aldrig riktigt levt i ekorrhjulet. Man behöver verkligen inte jobba heltid för att ha råd med allt. Det beror helt på de val man gör. Jag har exempelvis valt att inte ha bil, och har inte en enda kredit.

Det går att leva med mindre jobb men då får man sätta sig ner och fundera på vad som är viktigt för en i livet och helt strunta i vad alla andra har, vad alla andra gör eller hur alla andra lever. Jag jobbar inte heltid men har tid över för fritidsintressen istället. Det jag däremot inte har är bil. Och jag bor väldigt billigt (hyresrätt) nära både fritidsintressen, city och mitt jobb så jag kan ta mig i princip vart jag vill genom promenader eller cykel (och får sjukt mycket vardagsmotion så jag behöver inte lägga pengar på ett gymkort). Jag har inte heller några lån. Trots att jag jobbar deltid så kan jag ändå lägga undan pengar till pensionen och en buffert ifall jag skulle råka bli sjukriven. 
Kan också tillägga att jag har ett jobb som jag trivs med och ibland, korta perioder, kan jag gå in och jobba mer, nästan upp till heltid, men då gör jag det av egen fri vilja och inte för att jag måste för att pengarna inte räcker till. 

Jag tror många kör fast i ekorrhjulet just för att dom "bara gör" som alla andra gör eller vad som förväntas av en. Att man ska bo på ett visst sätt, ta bostadslån, att man måste ha bil, att man måste resa, att man måste ha de senaste tekniska prylarna, byta ut inredningen en gång i halvåret, att man alltid måste köpa nya kläder, lägga pengar på prenumerationstjänster. Det finns en massa saker och vanor som man lägger till och plötsligt så måste man jobba heltid (eller mer) med dubbla inkomster bara för att hålla allt flytande. 

Man måste liksom separera sig lite från samhällets förväntningar på vad som anses vara en lyckad tillvaro. Det är helt okej att jobba för att resa, eller bo fint, eller för att kunna ha en eller två bilar. Men det är också helt okej att inte göra det. You do you och allt det där.