Någon som nyligen genomgått ett missfall och vill följas åt?

Ledsen: Jag kanske ska tillägga att mina symtom har kommit och gått hela tiden. Vissa dagar har varit helt symtomfria med både bröst och illamående och molvärk. Ibland i flera dagar, sen kommer det tillbaka igen. När jag som mest anade att jag inte var gravid längre för att det kändes så normalt och ogravidigt var det ju dags för UL och jag var säker på att han skulle säga att han inte såg ngt men jag hade fel. Så det händer verkligen. Håll ut💪

Börjaompånykula: Jag är ledsen att du fick negativt test, men inget är kört förrän mensen kommer. Hoppas det var för tidigt bara❤️ Och tänk på att inget är konstigt och fel förrän i sommar. 13 ägglossningar är normalt, hur gärna vi än vill att det skall gå fortare så har du fortfarande ett halvår kvar tills dess. Försök att ta hand om dig och stressa ner. Det är mitt bästa råd. 

hej kära ni! 

bruna och rosa flytningar sedan i fredags har nu idag övergått till riktigt och mörkt blod så missfallet är bara att konstatera. hann bara till vecka 5+2 denna gång. är tom och märklig. vet inte vad eller hur jag ska göra nu riktigt, försöka igen? så jag om inte annat får dom där tre missfallen för att göra en utredning. är skeptisk till den utredningen efter att jag läst att 50 procent av alla som gör den utredningen ändå inte får veta någon orsak? men vad ska man annars göra.. 
tråkigt att släpa in tråkiga besked här i tråden, önskar jag kunde komma med något annat.. 

Åh nej! Så tråkigt att höra?Förstår hur det känns. Man känner sig maktlös och helt tom. Känner så också just nu, allt känns bara tråkigt och känns som att det är mörkt. Kommer säkert vända om ett tag igen. Tänker att man inte kan göra annst än att försöka igen. Med lagom stress, ta de lugnt mellan varven och tänka på annat men sen ta nya tag närmare ägglossning. För jag vill ändå försöka optimera när det är som störst chans eftersom det tydligen inte går att bara bli gravid sådär snabbt. Så är min plan. Tänker att man då kommer på andra tankar men inte släpper det helt. 

Försöker man inte kommer man heller inte få chansen att få en bebis tillslut. Någon gång måste det vara vår tur <3 Vi är inte ensamma <3

Så himla tråkigt att höra om blodet jag hoppas verkligen att du är okej. Stora kramar 

tack fina ni för era omtankar! idag är första dagen jag känner mig lite okej, det slog verkligen till hårt den här gången. själva missfallet var fysiskt mycket mindre dramatiskt än det förra, eftersom det var tidigare kanske? blödde bara i sex dagar istället för elva dagar som det senaste missfallet. det som varit det jobbiga denna gång är att jag har gått från att vara en helt normal person med ett litet spontant missfall i bagaget, vilket ju är så normalt, till att vara en person med TVÅ missfall. det är så otroligt mycket mer ovanligt och bör ju faktiskt inte hända? i alla fall inte på raken! i min ålder också? är "bara" 28 år vilket nuförtiden väl ändå räknas som att vara på den yngre sidan av dom som försöker få barn. detta har fått mig att känna mig onormal och sjuk på ett väldigt skrämmande sätt. dom senaste dagarna har jag haft alla möjliga hemska fantasier om min framtida ofrivilliga barnlöshet.. ser framför mig hur jag som 43 åring inte lyckats ännu och skärmat av mig från vänner och familj och hur min partner har lämnat mig för att jag inte kunnat släppa barngrejen. är bara jag som har sån vild elak fantasi? det är lustigt hur mycket man kan plåga sig själv..

vad som är bra är att jag har fått gå till en ny underbar gynekolog som vill utreda mig direkt fast jag bara haft 2 konstaterade missfall. har redan tagit prover för att kolla lite värden, allt såg bra ut men hoppas på att få göra fler kompletterande prover senare. efter nästa mens ska jag också få göra en undersökning av livmodern med någon liten kamera och vatten, ska tydligen vara jätteskönt(inte) :---) men vad gör man inte. det känns skönt och samtidigt otäckt att vara i vården på det här sättet. bra att bli tagen på allvar men också hemskt att vara en av dom som har det svårt och behöver hjälp helt plötsligt

Stackare! Jag tror jag förstår hur du menar med att du är en del av statistiken som inte är direkt vanlig. Jag hade nog känt ngt liknande. Förstår att det måste vara brutalt jobbigt iaf. 

Vad glad jag blir att du fått träffa en så bra gynekolog iaf. Det är räddningen att bli tagen på allvar trots att du inte fått 3 mf. Vem fan orkar gå genom 3 stycken liksom. Det är ju fruktansvärt med 1 och ännu värre med 2. Jag vet inte om du läst allt jag skrivit om progesteron men kanske kan vara värt att be gynekologen om gel iaf? Det skall ju oavsett inte göra ngn skada mer än möjligtvis i plånboken då så varför inte tänker jag. Jag blev väldigt hjälpt mentalt av att ta progesteron iaf. Jag bestämde mig för att det var det som saknades förra gången och att barnet inte orkade gå över från gulesäck till moderkaka och om jag bara hjälpte till med det skulle allt gå bra. Sedan kan ju inte ngn svara på om det var därför jag fick behålla min graviditet men oavsett så var inte det en tes jag var så sugen på att testa. 

Tänker på dig och hoppas att du snabbt är genom allt det fysiska åtminston. Håller tummarna för att det går fort Till nästa graviditet och att gynekologen hjälper dig

Skönt att du ändå börjar må lite bättre Ledsen! :) Då är vi två i samma båt nu men TVÅ missfall på raken i bagaget. Känner exakt som du! Är oxå hyfsat ung (30 år) men ändå tänker man det värsta och får sådana jobbiga tankar som du får - tänk om man aldrig får barn och att sin sambo lämnar en?Usch alltså att man ska behöva gå igenom detta. Hoppas ju verkligen att det vänder!

Jag har inte träffat någon gynekolog ännu. Har skrivit till en gynekolog men dem vill inte ta emot en förens tre missfall eller 12 månader sedan förra missfallet. Kan ju försöka få tag i någon mer privat men känner att orken börjar tryta. Hur gick du tag i din läkare?
Jag har dock kört med Progesteron receptfritt och började från förra cykeln, körde efter ägglossning till BIM. Dock blev jag inte gravid då men hoppas på denna gång <3

Kringlan: Ja, jag tänkte fråga om progesteronet när jag ska dit nästa gång! Jag känner precis så att jag vill bestämma mig för att det är någots fel, så att jag kan lösa det och göra annorlunda nästa gång! Även om det inte finns något bevis för det så skulle det hjälpa mig enormt att göra något helt annorlunda. För det finns inget direkt negativt med att ta till extra progesteron väl? Du fick det rätt enkelt från din läkare va?

börjaompånykula: Usch nej ingen borde behöva vara med om två på raken! Tycker regeln om tre på raken innan hjälp är riktigt kallhjärtad. Jag gjorde inget mer än att jag ringde min vårdcentral och sa att jag misstänker att jag genomgår ett missfall för andra gången, och då remitterade dom mig vidare till en gynekolog som jag fick träffa samma dag. Har flyttat för nått år sedan så det var första gången jag var hos den vårdcentralen och gynekologen, så hade nog bara tur! Du kan ju testa att ringa igen kanske? Eller ringa en annan gynekolog i någon närliggande ort?

Jag ville egentligen bara ha det bekräftat när jag gick dit. Var ju helt desperat och kände mig så säker på att med min PCOS så är ju progesteronbrist verkligen ett faktum. som du säger vill man ha en syndabock liksom. För psykets skull mest och för att kunna ha ngt att tro på nästa graviditet. Jag hade inte ens trott att han skulle skriva ut ngt. Jag hade tänkt göra som börjaompånykula och testa och köpa själv. Men när han bekräftade att det ändå kunde vara som jag sa även om han såklart var noga med att säga att det inte behövde vara det och själv sa att han tänkte skriva ut progesteron så var det ju en no brainer. Han sa att det finns inga negativa bevisade effekter för varken mamma eller barn mer än möjligtvis i plånboken. Han känns spontant sjukt kunnig. Han är grymt informativ och tar en verkligen på allvar så jag skulle bli förvånad om han inte sagt allt som finns att säga.Jag kände inga bieffekter. Det var dock lite geggigt och äckligt innan man vant sig men vafan, billigt pris att betala.