Jo jag skiter i dina barn!

Först blir ni tokiga och vill ni bestämma vem jag ska flytta ihop med och nu vad jag får diskutera i ett diskussionsforum..
Varför tar alltid FLmobben ut sin ilska på alla som inte vill ta ansvar för andras bortskämda ungar?

Jag hatar inte ungen, men bryr mig inte mer än om vilken annan okänd unge som helst.

Det kan blir hyfsat ändå bara partnern fattar galoppen.

Exakt. Folk tror att skiter i är synonymt med hatar av någon anledning.

Fast med att välja bort innebär ju att man inte väljer att bli tillsammans med någon som redan har barn. Det folk ifrågasätter är inte att man inte väljer att agera betjänt åt någon annans barn utan varför man ens väljer att bli tillsammans med någon som har barn, när man uppenbarligen inte vill vara delaktig i den familj som partnern då har? Borde vara så mycket enklare för alla då att helt enkelt välja någon som inte har barn då?

Och vad menar du med söndercurlade? Vad man inte sällan hör från folk som har just problem med att deras partner har barn är att föräldern enligt dem lägger för mycket tid och energi på sina barn, som de kunde lagt på dem. De visar sällan förståelse för att barnen kommer först för dem, precis som det ska vara. Inte att barnen alltid ska få som de vill, utan att deras behov faktiskt kommer före en vuxens som kan klara sig själv. Sen absolut finns det de föräldrar som lägger för mycket ansvar på sin partner, och det är såklart inte okej heller, men där har man ju också själv ett ansvar att visa var gränsen går, det är ju något som är upp till varje par att själva avgöra hur man vill ha det. Ingen annan kan ju komma och bestämma det. Oavsett så förstår jag inte varför man ens flyttar ihop med någon om man har problem med deras barn, deras uppfostringsmetod eller inte vill vara delaktig i deras familj eller vad som? Då kan man väl lika väl leva som särbo och spara alla massa bekymmer?

Har frågat flera frågor både i denna tråd och tidigare liknande trådar, inte fått svar alls, bara slänger sig med ord som rabiat, moraltanter och jobbiga barn osv. Vilket är rätt omoget och ger intryck av att ni som skriver detta bara är ute efter att provocera och/eller hyser ett agg gentemot föräldrar som har en partner utan barn och inte vill ha en diskussion alls utan bara medhåll av likasinnade. Kan ni ge några nyanserade svar på någon av frågorna/påståenden kanske bemötandet tillbaka skulle bli lite trevligare och mer förstående. 

Fast lever man ihop är man ju något mer än ytligt bekanta. Varför väljer man att leva ihop med någon/några man ogillar, varför utsätta både sig själv och dem för det? Bör ju vara lämpligare då att leva som särbo? 

Jag tror inte heller det hör till vanligheterna men en släkting till oss hade en styvmamma som var sån. Hon lagade mat till sina och pappans barn men de två äldsta barnen som enbart var pappans fick vänta med att äta till pappan kom hem och kunde laga mat till dem. De var 3 resp. 5 år när det började och de är vuxna nu och styvmamman och pappan lever fortfarande ihop. 

Vi har andra släktingar vars styvmamma plockade ner foton på dem och tillät enbart foton på
väggarna på sina biologiska barn (de två hade inga barn gemensamt). Det fick de barnen att känna sig väldigt ovälkomna i sitt eget hem (de bodde där varannan vecka från att de var 7 resp. 9 år). 

Det spelar inte roll hur man väljer att leva tillsammans eller vilka känslor man har inför varandra så länge man respekterar varandra och inte behandlar något av barnen illa direkt eller med genom mer subtila metoder. 

Barn är som barn är och det finns nog en anledning till det tajta band man har till sina barn. Det finns kompisar till mina barn som jag tycker om men som jag tycker det är jobbigt att ha hemma för att de inte lyssnar och hoppar i soffan fast att jag förklarat att det inte är tillåtet hos oss även om de får göra det hemma.  Det är mycket man står ut med från ens egna barn men som man kanske inte skulle ha samma överseende med med någon annans barn? 

De som reagerar och försöker omvända tror jag antar att barnen i fråga far illa men allt handlar om hur man väljer att uppföra sig. Så jag tror det bara handlar om kommunikations problem av det diskussioner jag läst. 

Jag håller med. Detta var på 1990-talet och styvmamman var, när barnen var så små, hemma med deras första gemensamma barn. Vet inte om det var andra regler för föräldraledighet då eller ej. Kanske var det för att spara pengar genom att slippa dagisavgiften? Oavsett så måste styvmamman gått med på avtalet men behandlande barnen illa. 

Så du hjälpte aldrig någonting din partner med något som han var han, och han hjälpte aldrig dig? Så är naturligtvis helt OK att ha i ett förhållande, men för många är det nog önskvärt att man hjälps åt och samarbetar med det mesta i ett förhållande. Ger och tar.

Du är en ganska tragisk individ med tanke på din syn på barn. 

Det är en väsentlig skillnad med att hjälpa till mot att ge partnern ett föräldraansvar. 
Men jag misstänker att Ess inte var så mycket hemma när barnen var där, så hela ansvaret föll helt på pappans sida. 
Matlagning, logistiken etc