Vi skriver en sommarberättelse tillsammans

Ingenpsykolog: Åh! Vilket fint ledmotiv!  Flickan och Kråkan speglar precis känslan jag hade när jag skrev kapitlet. Har lyssnat på låten flera gånger sedan dess. Den är riktigt bra och det var länge sedan jag hörde den! Tack för att du påminde mig  

Saga är magisk! Vilken kvinna!! Nu ska de upp och byta om till torra kläder. Hon kommer säga något hånfullt när Casper är naken men ändå tycka att han är helt OK. Älskar Sagas hårda tonalitet. Casper behöver mer självförtroende! hoppas att det han hittar det när  flyttar med honom till storstaden, som hon hatar, sett får bli en långkörare!!!

Ingenpsykolog: Vad skönt att du har fått komma hem nu! Jag håller verkligen tummarna för att du ska lyckas återhämta dig så snabbt som möjligt och slippa fler bakslag  Hoppas du känner dig lite mindre trött och hängig nu!

När de kommer in i stugan byter Casper och Saga om till torra kläder. Han lånar frikostigt ut kläder till Saga, vilket inte är mer än rätt eftersom hon just räddat hans liv. Medan de byter om får Casper hela tiden känslan av att Saga sneglar på honom i smyg, men när han vänder sig om hinner hon alltid tittar bort innan hon blir påkommen. Då han har bytt om fryser han fortfarande så han skakar och Saga beslutar sig för att göra upp eld i den öppna spisen. När hon har lyckats med det, och elden sprakar hemtrevligt i köket, så går hon bort till mormor Karins garderob. Där letar hon fram det varmaste hon kan hitta, för Casper har blivit ordentligt nedkyld av de kalla undervattensströmmarna. Här! säger Saga och räcker fram en av mormor Karins gamla vinterkappor. Den är fruktansvärt ful och omodern och Casper tar motvilligt emot den. Varför ska just jag ha den här? frågar han och rynkar på näsan. Saga ser oförstående på honom och rycker på axlarna. Därför att den är varmast. Efter sin lama protest tar Casper på sig kappan. Saga tar också på sig en kappa, men en snyggare och lite mer modern.

Sedan slår de dig ner vid köksbordet och dricker te. Det känns som en hel evighet sedan de satt här sist, men det var otroligt nog bara några timmar tidigare. Plötsligt känns stämningen så intim på något sätt. Med den tända brasan i köket och den vackra solnedgången utanför fönstret, så kunde det ha varit riktigt romantiskt. Tyvärr känner sig Casper inte särskilt attraktiv med sitt blöta hår, som ligger slickar mot hjässan, och mormor Karins gamla kappa som döljer varje tillstymmelse till kroppsform. Om omständigheterna hade varit annorlunda så hade han säkert försökt närma sig Saga, för han känner en stark dragningskraft till henne. Men nu vågar han inte det. Istället uppstår en pinsam tystnad.

Ska du inte fråga någonting? utbrister Saga efter en liten stund. Vad menar du? svarar Casper och får en känsla av att hon kan läsa hans tankar. Saga spärrar upp ögonen och ser förnärmad ut. Om jag vill ligga förstås, vad annars? Sedan skrattar hon åt sitt eget skämt. Nej, jag menar att du ska ställa en helt normal fråga som människor ställer när de vill lära känna varandra. Till exempel; vad jobbar du med? Casper skäms lite och känner hur han rodnar. Okej, säger han sedan. Vad jobbar du med? Saga ler hemlighetsfullt mot honom innan hon svarar: Jag är skattletare, men officiellt driver jag en loppis här på ön. Skattletare? frågar Casper förvånat, för det är inget jobb han någonsin hört talas om förut. Är det ens ett jobb? 

Precis, svarar Saga. Jag samlar skatter som har flutit iland på ön, tar reda på dödsbon eller köper in gamla antikviteter och säljer vidare. Casper höjer på ögonbrynen. Letar du efter några särskilda, uhm, skatter? Saga ser allvarligt på honom innan hon sänker rösten och viskar, trots att det inte finns någon där som kan höra dem: Vet du vad. Det gör jag faktiskt. En alldeles särskild skatt som är mycket svår att hitta. Casper känner hur nyfikenheten sprider sig inom honom. Hon har verkligen lyckats fånga hans intresse nu. Vad är det då? Saga ler för sig själv och ser fjärrskådande ut. En bok, svarar hon sedan. En bok? Ja, precis. En bok som jag hoppas ska kunna ge svaret på den stora gåtan som vi alla undrar över. Casper lutar sig närmare och frågar: Vilken gåta? Saga ser honom djupt i ögonen och granskar honom noga, som om hon vill avgöra om han verkligen inte förstår vad hon menar eller bara spelar dum. Sedan suckar hon uppgivet. Det vi alla undrar över är varför vattenandarna samlas just här, på ön Sinnduah, förstås.

Ingenpsykolog: Vad fint att vi kan stötta dig online, trots att vi inte känner varandra i verkligheten! Det har varit väldig gripande att höra vad du tvingats gå igenom  Tror kanske många vill vara anonyma, men jag kan avslöja min användare när sommarberättelsen tar slut. Så kan du skicka PM till mig om du vill! Eller så tar sommarberättelsen aldrig slut, den kanske bara övergår i en höstberättelse