Vi skriver en sommarberättelse tillsammans

De inser att de inte kan utforska luckan förrän imorgon, när det är ljust ute, och bestämmer sig för att ses dagen därpå. Saga ger honom en lång blick när hon går ut genom dörren och ropar sedan: Tack för, ja du vet, och för att du hjälper mig lösa gåtan med boken! Innan hon försvinner i nattens mörker. När Casper stänger dörren efter henne bultar hjärtat hårt i hans bröst. Inte för att de har hittat boken, utan på grund av det andra som hände tidigare under kvällen. Han kan fortfarande känna Sagas mjuka läppar mot sina och hennes varma kropp mot sin. Visst är det spännande med boken, men inte lika spännande som hur det utvecklar sig mellan honom och Saga. Han kan fortfarande inte förstå vad hon ser i honom, men tänker att det inte är någon idé att fundera på det. Eller rättare sagt, han upprepar Sagas ord inombords: Tänk inte. Inte just nu.

För första gången i sitt liv tänker Casper inte analysera sönder det som sker. Han skulle kunna drunkna i självkritik, eftersom han känner att han inte har någonting att erbjuda, med det tänker han inte göra. Inte den här gången. Nu ska han leva i stunden och fånga dagen, men först måste han försöka fånga natten. För även om det är lördag imorgon, så misstänker han att Saga inte kommer orka vänta så länge innan hon dyker upp igen. Därför är det bäst att gå och lägga sig så fort som möjligt, om han ska lyckas få någon sömn.

På natten drömmer han om Saga. Att hon blir jagad genom skogen, men han kan inte se vem som jagar henne. Han vet bara med sig att hon springer åt fel håll och till slut ropar Casper panikslaget: Nej! Spring inte ditåt! Vänd om! Men Saga tycks inte höra honom, för hon fortsätter bara i samma riktning. Han ropar igen, högre den här gången, och plötsligt är det som om hans ord når fram, för Saga stelnar till och stannar upp. Casper kan se desperationen i hennes blick när hon vänder sig om. Hon ser fullständigt skräckslagen ut, men han vet instinktivt att han inte kan hjälpa henne. Att det redan är för sent. Sedan vaknar han med ett ryck av att det knackar på dörren. Sekunden därefter hör han Sagas höga, klara röst: Casper! Du ligger väl inte och sover? Klockan är redan sju och vi har mycket att göra!

Casper kliver upp ur sängen och drar skyndsamt på sig en ostruken skjorta och ett par knöliga byxor, direkt ur resväskan som han ännu inte hunnit packa upp. Då han öppnar dörren säger han med ett yrvaket leende: Har du aldrig funderat på att låta mig vakna först, innan du kommer på besök? Saga rynkar ögonbrynen och ser förnärmad ut. Har du aldrig funderat på att inte ligga och dra dig i sängen hela dagen när vi har en hemlig lucka att utforska? Casper svarar inte på det, utan kliver bara åt sidan och släpper in henne. Saga skyndar sig genast fram till källaren och innan Casper har hunnit blinka, så har hon försvunnit ner i den. Han går efter henne och när han kommer ner i källaren ligger Saga redan på knä på golvet och följer de underliga inskriptionerna med fingret. Du slösar visst ingen tid, mumlar Casper och slår sig ner bredvid henne. Vad står det? Saga skakar frustrerat på huvudet. Ingen jävla aning, men det gör mig inte mindre nyfiken. Tillsammans hjälps de åt att lyfta bort luckan och det som uppenbarar sig därunder, är en djup öppning rakt ner i golvet. Väggarna utgörs av berggrund och längst ner på botten av hålet kan de se en glittrande vattenyta.

Stanna här, så går jag ut i förrådet och hämtar ett rep. Sedan får du fira ner mig. Casper hinner inte ens protestera, för Saga går raskt därifrån och kommer tillbaka några minuter senare med ett rep. Tadaa! utbrister hon. Jag var rädd att din mormor inte skulle ha något långt rep, nu när vi behöver det, men jag hade fel. Det hängde hoprullat på väggen bredvid älgstudsaren. Hennes ord får honom att rycka till. Älgstudsaren?! frågar han chockat och Saga rycker obekymrat på axlarna. Ja, precis. Din gamla mormor Karin ville väl kunna försvara sig, med en så dyrbar bok i sin ägo. Fira ner mig nu, vi har inte hela dagen på oss. Egentligen vill Casper protestera och säga att det har de visst, för han har inga andra planer och misstänker att Saga inte heller har det. Men han håller tyst och ser på hur Saga knyter repet om midjan. Efter en liten stund kan han inte låta bli att fråga: Ehm, ska du inte klä av dig lite? Du kommer att bli dyblöt annars. Saga himlar med ögonen och svarar: Tror du jag har tid att byta om? Jag har väntat på det här ögonblicket i hela mitt liv och vill inte vänta en enda sekund till. Fira ner mig nu!

På natten drömmer han om Saga. Att hon blir jagad genom skogen, men han kan inte se vem som jagar henne. Han vet bara med sig att hon springer åt fel håll och till slut ropar Casper panikslaget: Nej! Spring inte ditåt! Vänd om! Men Saga tycks inte höra honom, för hon fortsätter bara i samma riktning. Han ropar igen, högre den här gången, och plötsligt är det som om hans ord når fram, för Saga stelnar till och stannar upp. Casper kan se desperationen i hennes blick när hon vänder sig om. Hon ser fullständigt skräckslagen ut, men han vet instinktivt att han inte kan hjälpa henne. Att det redan är för sent. Sedan vaknar han med ett ryck av att det knackar på dörren. Sekunden därefter hör han Sagas höga, klara röst: Casper! Du ligger väl inte och sover? Klockan är redan sju och vi har mycket att göra!

Fira ner mig nu, vi har inte hela dagen på oss. Egentligen vill Casper protestera och säga att det har de visst, för han har inga andra planer och misstänker att Saga inte heller har det. Men han håller tyst och ser på hur Saga knyter repet om midjan. Efter en liten stund kan han inte låta bli att fråga: Ehm, ska du inte klä av dig lite? Du kommer att bli dyblöt annars. Saga himlar med ögonen och svarar: Tror du jag har tid att byta om? Jag har väntat på det här ögonblicket i hela mitt liv och vill inte vänta en enda sekund till. Fira ner mig nu!

Underbar läsning!!! du är oerhört begåvad grym på att göra det äkta och spännande

I vanliga fall skriver jag poddavsnitt, men är inte van att skriva så här långa berättelser. Så det är väldigt utvecklande för mig! Särskilt eftersom ni i tråden har varit med och påverkat vad som händer 😊

Plötsligt faller repet ner bredvid dem. Repet som är deras livlina och enda möjlighet att ta sig upp igen. Casper och Saga stirrar förskräckt på varandra. Knöt du inte fast det ordentligt?! utbrister Saga och Casper ska precis svara att det gjorde han visst, då någonting oväntat händer. En mörk skugga skymmer ljuset som sipprar ner från öppningen och de hör en välbekant, mörk mansröst som säger: Nämen titta, vilka har vi här då? Båda mina favoriter, serverade på silverfat. När de inser vem det är drar de häftigt efter andan. Jävla skit också, mumlar Saga, i brist på ett bättre uttryck. Det är mannen från loppisen. Den påstridiga mannen. Den aggressiva mannen. Den ratade och förnedrade mannen. Den livsfarliga mannen.

Skärp dig nu och hjälp oss upp! Jag, börjar Saga säga, men sedan bär det visst emot. Jag är ledsen för att jag skämde ut dig utanför restaurangen, men du behöver väl inte dra det så långt? Det räcker väl med att vi ber om ursäkt? Mannen hånflinar bara mot henne och börjar lägga luckan på plats över öppningen. Du, vi kan väl prata om det? frågar Casper i ett tappert försök att nå fram, men mannen lyssnar inte på honom heller. Han placerar bara den tunga luckan över öppningen och avslutar med orden: Hoppas ni blir lyckliga tillsammans! Den korta tid ni har kvar. Sedan släpper han luckan och det blir alldeles mörkt där nere. Casper och Saga ser på varandra i mörkret, men kan bara ana konturerna av varandras ansikten. De hör hur mannen lägger också den andra luckan på plats och sedan hörs ett hasande ljud, då han skjuter den tunga, gamla hyllan över luckan. I samma ögonblick vaknar de upp efter chocken och börjar skrika i munnen på varandra: Snälla! Släpp ut oss! Du kan inte göra så här, du kan inte vara så grym. Men det kan mannen visst, för han ropar bara tillbaka: Det är ingen idé att kämpa emot! Ni bor ensamma längst ut på ön, så ingen kommer höra er skrika innan det är för sent. Sedan går han därifrån, nöjt visslande, och lämnar dem ensamma kvar nere i det som om inte alltför lång tid kan komma att bli deras grav. Det blir tyst. Dödstyst. Sedan säger Saga: Så, vad gör vi nu då?

Jag fattar inte! vräker Casper ur sig. Hur kom han ens in? Saga säger generat: Ledsen, men jag glömde nog stänga dörren när jag hämtade repet. Det var slarvigt av mig, men jag kunde inte föreställa mig att det skulle sluta så här. Casper ler vemodigt i mörkret åt hennes misstag. Nej, det förstår jag verkligen. Vad gör han ens uppe så här tidigt på en lördagsmorgon? Jag fick inte direkt intrycket av att han är den hurtiga och morgonpigga typen. Saga skrattar till. Det har du rätt i! Jag skulle gissa på att han inte är uppe tidigt, utan sent. Förmodligen har han aldrig ens gått och lagt sig. Det går rykten om att han håller på med någon slags smuggelverksamhet och den här sidan av ön är perfekt för det, eftersom det bara är vi två som bor här ute. Skulle gissa att han har sysslat med någonting olagligt hela natten och var på väg hem. Då fick han syn på den öppna dörren och kunde inte motstå frestelsen. Sedan hittade han oss här och resten är historia. Casper nickar i mörkret, utan att Saga ser det, och säger: Du har rätt! Det låter logiskt. Så, säger Saga igen. Vad gör vi nu? Casper kan inte låta bli att beundra hennes inställning. Hur mörkt och hopplöst läget än ser ut, så erkänner sig Saga aldrig besegrad. Hon söker alltid efter en lösning. Griper efter ett halmstrå att klamra sig fast vid, även om det inte finns något. Sagas personlighet karaktäriseras av en sällsynt envishet, som skulle ha varit mycket värdefull vid universitetet. Synd att hon valde att aldrig utbilda sig vidare, för Casper känner på sig att hon skulle ha gjort bra ifrån sig inom forskarvärlden. Sedan hoppar han från en tanke till en annan:

Men det är en sak jag inte förstår. Om han håller på med smuggelverksamhet och dessutom helt öppet har trakasserat dig. Varför har då ingen gripit honom? Saga är tyst ett ögonblick innan hon svarar. Därför att polisen förmodligen tjänar på det. Jag misstänker att polischefen tar emot någon slags mutor. Därför har han valt att inte blanda sig i när jag har blivit utsatt. Det enda han har sagt är att det är andra tider nu efter Metoo. Att han inte tänker agera förrän jag verkligen har råkat illa ut, men nu är det för sent att göra en anmälan.

Det är något ruttet i Danmark, mumlar Casper och gör sig beredd på att förklara för Saga vad han menar, men till hans stora förvåning säger hon blixtsnabbt: Hamlet. Casper nickar och försöker dölja sin överraskning. Har du läst den? Saga låter förnärmad på rösten och svarar torrt: Ja, den och i princip alla andra litterära klassiker. Casper visslar lågt, vilket tycks irritera Saga. Vadå? Trodde du inte att jag läser böcker, bara för att jag inte har en lång och fin utbildning som du? Då trodde du fel i så fall. Casper rodnar lite och tänker att hon har rätt. Han var fördomsfull nog att tro att hon inte läser särskilt mycket, trots att hon har vigt hela sitt liv åt att leta efter en bok. En bok som de nu har hittat. Förlåt, mumlar han och Saga mjuknar genast och säger. Det är lugnt! Du kunde ju inte veta hur otroligt, fantastiskt, nästan läskigt påläst jag är. Sedan blir det knäpptyst ett ögonblick, innan de börjar skratta. Efter en liten stund blir Casper allvarlig igen. Jag hade faktiskt ett syfte med referensen till Hamlet, för jag brukar säga så när någon felaktigt sitter på makten. Precis som polisen här på ön, som låter samma brottsling komma undan gång på gång, bara för att de kan. Saga nickar eftertänksamt. Ja, du har rätt. Det är något ruttet i Danmark, eller rättare sagt på ön.

Haha 😂 Jag är ju sämst på att inte outa mig alltså! Anmälde inlägget igen, men menade det jag skrev. Är lite för snabb med att trycka på posta ibland bara 🤣 Godnatt alla!

Du är så gullig! ❤️ Kom precis hem från krogen nu. Till och med Det okända djuret är ute och festar ibland 🥂

*Dubbelkollar att jag inte outar mig igen innan jag postar.* 😅