Vi skriver en sommarberättelse tillsammans
De inser att de inte kan utforska luckan förrän imorgon, när det är ljust ute, och bestämmer sig för att ses dagen därpå. Saga ger honom en lång blick när hon går ut genom dörren och ropar sedan: Tack för, ja du vet, och för att du hjälper mig lösa gåtan med boken! Innan hon försvinner i nattens mörker. När Casper stänger dörren efter henne bultar hjärtat hårt i hans bröst. Inte för att de har hittat boken, utan på grund av det andra som hände tidigare under kvällen. Han kan fortfarande känna Sagas mjuka läppar mot sina och hennes varma kropp mot sin. Visst är det spännande med boken, men inte lika spännande som hur det utvecklar sig mellan honom och Saga. Han kan fortfarande inte förstå vad hon ser i honom, men tänker att det inte är någon idé att fundera på det. Eller rättare sagt, han upprepar Sagas ord inombords: Tänk inte. Inte just nu.
För första gången i sitt liv tänker Casper inte analysera sönder det som sker. Han skulle kunna drunkna i självkritik, eftersom han känner att han inte har någonting att erbjuda, med det tänker han inte göra. Inte den här gången. Nu ska han leva i stunden och fånga dagen, men först måste han försöka fånga natten. För även om det är lördag imorgon, så misstänker han att Saga inte kommer orka vänta så länge innan hon dyker upp igen. Därför är det bäst att gå och lägga sig så fort som möjligt, om han ska lyckas få någon sömn.
På natten drömmer han om Saga. Att hon blir jagad genom skogen, men han kan inte se vem som jagar henne. Han vet bara med sig att hon springer åt fel håll och till slut ropar Casper panikslaget: Nej! Spring inte ditåt! Vänd om! Men Saga tycks inte höra honom, för hon fortsätter bara i samma riktning. Han ropar igen, högre den här gången, och plötsligt är det som om hans ord når fram, för Saga stelnar till och stannar upp. Casper kan se desperationen i hennes blick när hon vänder sig om. Hon ser fullständigt skräckslagen ut, men han vet instinktivt att han inte kan hjälpa henne. Att det redan är för sent. Sedan vaknar han med ett ryck av att det knackar på dörren. Sekunden därefter hör han Sagas höga, klara röst: Casper! Du ligger väl inte och sover? Klockan är redan sju och vi har mycket att göra!
Casper kliver upp ur sängen och drar skyndsamt på sig en ostruken skjorta och ett par knöliga byxor, direkt ur resväskan som han ännu inte hunnit packa upp. Då han öppnar dörren säger han med ett yrvaket leende: Har du aldrig funderat på att låta mig vakna först, innan du kommer på besök? Saga rynkar ögonbrynen och ser förnärmad ut. Har du aldrig funderat på att inte ligga och dra dig i sängen hela dagen när vi har en hemlig lucka att utforska? Casper svarar inte på det, utan kliver bara åt sidan och släpper in henne. Saga skyndar sig genast fram till källaren och innan Casper har hunnit blinka, så har hon försvunnit ner i den. Han går efter henne och när han kommer ner i källaren ligger Saga redan på knä på golvet och följer de underliga inskriptionerna med fingret. Du slösar visst ingen tid, mumlar Casper och slår sig ner bredvid henne. Vad står det? Saga skakar frustrerat på huvudet. Ingen jävla aning, men det gör mig inte mindre nyfiken. Tillsammans hjälps de åt att lyfta bort luckan och det som uppenbarar sig därunder, är en djup öppning rakt ner i golvet. Väggarna utgörs av berggrund och längst ner på botten av hålet kan de se en glittrande vattenyta.
Stanna här, så går jag ut i förrådet och hämtar ett rep. Sedan får du fira ner mig. Casper hinner inte ens protestera, för Saga går raskt därifrån och kommer tillbaka några minuter senare med ett rep. Tadaa! utbrister hon. Jag var rädd att din mormor inte skulle ha något långt rep, nu när vi behöver det, men jag hade fel. Det hängde hoprullat på väggen bredvid älgstudsaren. Hennes ord får honom att rycka till. Älgstudsaren?! frågar han chockat och Saga rycker obekymrat på axlarna. Ja, precis. Din gamla mormor Karin ville väl kunna försvara sig, med en så dyrbar bok i sin ägo. Fira ner mig nu, vi har inte hela dagen på oss. Egentligen vill Casper protestera och säga att det har de visst, för han har inga andra planer och misstänker att Saga inte heller har det. Men han håller tyst och ser på hur Saga knyter repet om midjan. Efter en liten stund kan han inte låta bli att fråga: Ehm, ska du inte klä av dig lite? Du kommer att bli dyblöt annars. Saga himlar med ögonen och svarar: Tror du jag har tid att byta om? Jag har väntat på det här ögonblicket i hela mitt liv och vill inte vänta en enda sekund till. Fira ner mig nu!
Hoppas att repet är av bra kvalitet och inte går av. Gissar att det har ett par år på nacken!