• Anonym (Deprimerad)

    Bota depression på egen hand?

    Hej,
    Tror ni att det går att bota depression på egen hand?
    I så fall, hur?

    Jag har kommit till en gräns där jag inte fungerar optimalt i vardagen. Mitt mående är konstant negativt. Har hjärndimma, stress, ångest, ser väldigt mörkt på det mesta. Har även förlorat aptiten nästintill helt. Jag vill alltså inte äta, fast jag vet såklart att äta är basalt behov. Gråter ofta, ibland okontrollerat, och mår verkligen riktigt dåligt. Måendet går ut över vardagen och det är svårt att utföra allt som behövs. 

    Jag vågar inte äta SSRI, jag har inte tid att bli "mer sjuk" eller må sämre tiden som kommer, vilket ofta kan ske av SSRI. Därför vore det bra om jag bara kunde sluta må såhär, men det går inte??? Jag vet inte vad jag ska göra. Allt tar emot, eftersom jag inte tycker någonting är roligt längre. Jag tror inte jag vill vända mig till en terapeut heller, jag vill helst inte berätta om hur dåligt jag mår.

    Har ni tips? Vad ska jag göra för att stå ut och fungera i vardagen?
    Vad äter man när man varken vill eller inte kan äta så mycket?
    Vad har funkat för er?

  • Svar på tråden Bota depression på egen hand?
  • Anonym (Deprimerad)
    PernillaPG skrev 2024-05-20 15:17:41 följande:
    Mat är ingen bra lösning, tro mig :( 
    Vad menar du?
  • Anonym (Deprimerad)
    Anonym (?) skrev 2024-05-20 15:22:29 följande:
    Om det är t ex ett krossat förhållande så går det att i alla fall delvis komma vidare själv.
    Några grundregler
    Sluta hoppas
    Bryt all kontakt
    Försök göra saker, träna, res, träffa vänner
    Jag försöker intala mig själv att det inte blir något mer med det. Men det är svårt utan att ha pratat ut ordentligt. Samtidigt som jag är väl medveten om att jag inte lär få varken svar eller förklaring. Och skulle jag få något så är det kanske lögner.. så ja, jag är med på det. 

    All kontakt är bruten. 

    Jag har ingen energi till något och ingen vilja att göra något. Inte ens sånt jag kunde tycka om innan. Jag drar mig undan, för jag orkar inte umgås när jag mår såhär. Däremot tog jag mig till gymmet nu i dagarna, för första gången sedan detta hände. Kändes lite bra, men för tillfället är det svart igen. 
  • Anonym (Fred)
    Anonym (Deprimerad) skrev 2024-05-21 12:52:38 följande:
    Ja, tanken har slagit mig. Du menar om något blodvärde är dåligt?
    Signalämne som serotonin kan man inte mäta på V.C vad jag förstår?
    Serotonin går att mäta så vitt jag vet.(?) Det kanske finns annat fysiologiskt i kroppen som påverkar. Det kan väl i så fall vara bra att utesluta det. Du har ju ingenting att förlora på att uppsöka vården. Du väljer ju själv vilken väg du tänker gå.
  • Anonym (Deprimerad)
    Anonym (Hh) skrev 2024-05-20 15:53:53 följande:

    Jag är lite på samma ställe där du är nu.
    Har varit deprimerad förr och få hjälpte det att grotta ner mig i fysiskt arbete. Jobbade sjukt mycket och var enormt aktiv. Det hjälpte mig. Men jag bytte också miljö vilket var en hjälpande faktor.

    Är deprimerad igen nu, bruten kärleksrelation, trassligt med andra nära relationer och misstänker nära utbränd. Jag är så psykiskt och fysiskt trött. 
    Gråter som bara den och äter dåligt och när jag gör det äter jag fel och för mycket. 

    Fick antidepp utskrivet men har inte ätit av det, det kändes som ett misslyckande att ta till piller och jag är rädd att bli tjock.
    Men har nu tagit tag i att prata med en psykolog. Har precis börjat så inget resultat ännu men jag orkar verkligen inte må så här något mer så nu måste något till. Jag tror att en del i processen för mig är att prata om det, och också skriva om det här. 


    Vad bra att det hjälpte dig. Men hur tog du dig upp från sängen? Fick du i dig mat? Hur orkade du arbeta? Upplevde du att hjärnan fungerade som vanligt? 

    Lider med dig. väldigt likt min situation.. :'(

    Vilket SSRI fick du? Hur tog du kontakt med V.C? Vad sa du? Jag är verkligen rädd för biverkningarna, som är riktigt otäcka i många fall. 

    Hur känns det för dig att prata med en psykolog om detta? Vad säger du till psykologen? Jag har någon vän jag har berättat lite av det tuffa till, men jag kan såklart inte berätta hur illa det egentligen är. Det vågar jag inte. Jag tror inte jag vill prata med någon psykolog, samtidigt som jag inte vill må såhär.. Min tanke är att psykologen inte kan göra mer än vad jag själv skulle kunna, men jag kanske har fel? T.ex. vet jag ju att träning, näringsrik kost osv är viktigt. Men det är svårt när allt är svart och hopplöst. .
  • Anonym (Deprimerad)
    Anonym (Typ nästan) skrev 2024-05-20 16:19:03 följande:

    Jag lider förmodligen av dystymi. Alltid lite under ytan sedan jag var barn. Ibland glider jag ner. Det som hjälper mig är daglig fokus på H:na. Hälsa, Hem, Hobby. Nedbrutna i mindre bitar, och bara 5 "måsteminuter" på varje grej. Resten av tiden får jag göra vad jag vill och känner för. 

    En sak som hjälper mig mycket är att slippa ta ansvar för maten. Om någon annan bestämmer vad jag ska äta hjälper det massor. För mig som är ensam betydet det att köpa färdiga matkassar och lådor. HelloFresh, Factory, Svarta Lådan, Linas... När jag verkligen inte orkat laga mat blir de Svarta Lådan eller factory, deras mat är färdiglagad, bara att Värma.


    Ja jag kan förstå. Men allt ger mig ångest för tillfället. Jag hade inte orkat beställa maten just nu som du gör. Jag hade inte vetat om jag hade orkat ta emot den heller, eller hämta den. Mitt humör och mina tankar skiftar snabbt, väldigt snabbt. Vilket de inte brukar göra. Men ena stunden (mesta delen av tiden) är helt svart, sen kan jag få lite energi, där jag tvingar mig till måsten. 
  • Anonym (Deprimerad)
    Anonym (L) skrev 2024-05-20 16:22:59 följande:

    Fysisk träning är ett första steg. Och att hitta roliga saker att göra. Fyll tiden med aktiviteter. Teater, konserter, resor, annat. Men det är ingen garanti för att det funkar men jag tror det skapar förutsättningar i alla fall.


    Jag besökte gymmet nu i dagarna för första gången sedan allt blev svart. Men jag har en oro över att träna när jag inte får i mig mat ordentligt.? Gått ner rätt många kg sista veckorna.

    Det andra du nämner är i stunden omöjligt. Jag vill inte umgås med någon, jag mår för dåligt. 
  • Anonym (Deprimerad)
    Anonym (På bättringsvägen) skrev 2024-05-20 16:34:41 följande:
    Kan också komma in i perioder där jag bara ser mörker. 
    Här är några saker som hjälpt mig att bli stabilare.
    Slutat dricka läsk - Läsk kunde ge mig rejäla blodsockersvängningar
    dessutom så blev jag smygfet av det.
    Promenader i naturen - Ut och gå i skog och försök vara närvarande i stunden.
    När jag inte orkar laga mat och köper pizza ser jag alltid till att ha gröna blad 
    eller annan grönsak till maten.
    Gick på SSRI en tid men fick så mycket biverkningar så slutade med det. Har relativt nyligen börjat med L-Tyrosin det går som hälsokost. Tog några veckor att testa hur många mg jag behövde.
    Men nu när jag hittat rätt är jag full av tillförsikt för framtiden.
    Tack. Ibland tar jag en läsk för att få lite socker/ energi. Dricker inte upp hela, inte ens en burk. 

    Jag borde försöka gå ut mer, detta ger med ökad ångest. 

    Vilken SSRI fick du och vad var det värsta med biverkningarna? Jag vill inte heller behöva äta det. Märker du skillnad på L-Tyrosin? Krockar det med annat läkemedel?
  • Anonym (Deprimerad)
    Anonym (Liten) skrev 2024-05-20 16:43:21 följande:

    Regelbunden träning och motion är bevisat bra för den mentala hälsan.

    Om du sörjer en förlorad relation som avslutades illa, så kanske du behöver få prata av dig ordentligt och få guidning i dina tankar? Din lokala vårdcentralen kan hjälpa dig med en terapeut eller psykologkontakt Inom högkostnad.

    om inget av detta hjälper så behöver du nog någon sorts antidepp, det finns fler varianter än ssri.


    Ja det är min tanke med, om jag kunde få till kanske 3 dagar i veckan på gymmet?

    Jag har ältat med ett par vänner, men kan inte fortsätta det nu. Jag har sagt det mesta, men jag har blivit deprimerad ändå.. Det känns inte bra att berätta om allt detta för någon jag inte känner på en V.C...?
  • Anonym (Fred)
    Anonym (Deprimerad) skrev 2024-05-21 13:03:36 följande:
    Vad bra att det hjälpte dig. Men hur tog du dig upp från sängen? Fick du i dig mat? Hur orkade du arbeta? Upplevde du att hjärnan fungerade som vanligt? 

    Lider med dig. väldigt likt min situation.. :'(

    Vilket SSRI fick du? Hur tog du kontakt med V.C? Vad sa du? Jag är verkligen rädd för biverkningarna, som är riktigt otäcka i många fall. 

    Hur känns det för dig att prata med en psykolog om detta? Vad säger du till psykologen? Jag har någon vän jag har berättat lite av det tuffa till, men jag kan såklart inte berätta hur illa det egentligen är. Det vågar jag inte. Jag tror inte jag vill prata med någon psykolog, samtidigt som jag inte vill må såhär.. Min tanke är att psykologen inte kan göra mer än vad jag själv skulle kunna, men jag kanske har fel? T.ex. vet jag ju att träning, näringsrik kost osv är viktigt. Men det är svårt när allt är svart och hopplöst. .
    Du kan ju vara tydlig i samtalet med psykologen att du vill fokusera på att hitta praktiska lösningar som hjälper dig, berätta att du är lösningsorienterad, du kanske får svar på varför du reagerar på vissa sätt och varför du är sårbar på vissa saker.
  • Anonym (?)

    Jag har gjort denna resa förut, en gång ordenligt och sen några mindre.  

    Allt är nattsvart i början
    Det gäller att få igång lite basrutiner, jobb, sova äta, träning
    Sen stegvis göra saker som utflykter, fester, resor, träffa kompisar

    Det kommer inte bli bra över en dag men de svarta perioderna färre och kortare.

Svar på tråden Bota depression på egen hand?