• Anonym (Modiga_mindre_män)

    Varför är svenska män så rädda för fysiskt våld?

    Många män när de har fått lite alkohol i sig skryter om att de "minsann inte är rädda för någon" och om att de kan slåss om det väl behövs. Men när det väl gäller piper de ofta iväg med svansen mellan benen. Många män tränar regelbundet och pumpar upp sina muskler, men även dessa är ofta rädda när det väl kommer till kritan. Många som röstar på ytterhögern säger att det är det långvariga S-styret i Sverige och feminismen som gjort svenska män till mesar, men vad finns det mer för förklaringar?

    Att vara rädd om sitt liv och sitt eget skinn är ju en självbevarelsedrift och något grundläggande. Men många svenska män "skriver ut checkar som deras kroppar inte kan ta emot", dvs de är stora i orden men små på jorden.

    Idag är det vanligt att kvinnor är modigare än män. Hur relaterar du till detta och vad tror du detta beror på?

  • Svar på tråden Varför är svenska män så rädda för fysiskt våld?
  • Anonym (korven)
    burleskburkläsk skrev 2025-02-20 14:29:09 följande:
    Jag blev i stort sett slagen dagligen mellan åldern 4 och 14 så jag har respekt mot våld och får en klump i magen när det blir hotfullt.

    Jag har i vuxen ålder behövt försvara mig 4-5 ggr och det har slutat bra.

    Sen vet jag folk som inte borde dricka som efter en halv mellanöl blir som förbytt, alla dessa personer är lika tråkiga nyktra som fulla, impulsiva och narcisistiska egoister.

    En fråga eftersom jag är helt ute och cyklar.

    Vad har detta med politik att göra ?

    Det enda jag kan koppla till politik att dessa personer snackar SD, Trump och världsläget i stället för att njuta av kvällen och det begriper jag inte 🤔
    <3

    Fy. Inga barn ska behöva bli slagna.

    <3 till dig.
  • Anonym (Personligen beror det på)

    Ursäkta på förhand för vad som kan tolkas som rasism.

    Min personliga erfarenhet om varför jag försöker undvika fysiskt våld är för att jag lärde mig det i skolan. Av lärare och andra vuxna. Jag var en av kanske 10 svenska barn, en av 30 "svenska" om man inkluderar finnar och juggar på en skola med kanske 200 barn. Araber, afrikaner.

    Varje gång jag hamnade i slagsmål (vilket var ofta) och vann så ledde det till mer slagsmål. Med fler barn, större barn, ibland mot vuxna med. Men om jag förlorade så var det över för ett tag. Jag var alltid själv, behövde klara det själv. De jag slogs mot hade alltid uppbackning, kunde alltid hämnas med hjälp av andra. Mitt egna enda sätt att eskalera var med hjälp av vapen. De kunde eskalera på samma sätt och dessutom med hjälp av att vara flera. 

    Så det var enklare att bara förlora (som efterklok). 

    Svenska barn i den miljön har inte föräldrar som kan reda upp saker åt dem  och varenda incident (trots att jag ALDRIG startade någon) hamnade på mig. Det av lärare och andra. Det var alltid jag som skulle anpassa mig, alltid jag som var problematisk. Jag kunde höra jävla svenne jag skall k... din mamma 100ggr på en dag, men ett rasistiskt ord från mig och det var jag som var problemet. När jag blev misshandlad var det "lek som gick överstyr" när jag slog tillbaks var det allvarliga problem med aggressivitet, "abnormt våldskapital" (det var den mest absurda anklagelsen: mitt "abnorma våldskapital") och främlingsfientlighet.

    Så våld från oss ses som enormt mycket allvarligare än från andra, straffar sig hårdare, och vi bär alltid ansvaret för våldet oavsett vad som föranledde det. Även när vi utsätts för det ses det som vårt fel. Där har du nog orsaken till att många av oss försöker undvika det nästan oavsett vad.

  • PH76

    Konstigt trådstart, det finns väl inga vettiga vuxna män som slåss? Jag har inte hört någon skryta om sina fighting skills sedan jag var 18 år.

  • jeolpeol

    De enda män jag någonsin hört prata om hur modiga de är som skulle kunna spöa vem som helst är mesiga killar som försöker sälja bilden av sig själva som "alfahannar". Vuxna människor brukar i regel inte associera våld med mod.

    Jag har tränat boxning under större delen av mitt liv och jag avskyr våld. Det är stor skillnad på att träna kampsport och att bruka våld, i alla fall om man är en bra utövare. När jag råkat slå till en motståndare så han börjat blöda är jag inte stolt över mig själv, men sånt händer.

    Att mucka gräl är inte modigt. Att avstyra ett potentiellt slagsmål däremot, det är modigt.

  • Börje P
    Anonym (Mä) skrev 2025-02-20 15:16:29 följande:
    Vi kanske inte umgås i samma bekantskapskretsar. Det enda någorlunda aggressivt någon av mina polare gjort är att ta fram kuken och veva framför en annan kille.

    Har aldrig hört någon säga att den kan slå ner någon annan.
    Jag kan försäkra att jag inte var närmare bekant med det antastande svinet på T-banan (se mitt förgående inlägg).
    Hur som helst kan jag bara gratulera dig till att ha haft en så skyddad tillvaro. Det är det nog inte många stockholmare som kan skryta med. (Möjligen pingstvänner och dylika.)
  • Dr Nail

    Det finns bara tre grejer som folk tror att de är bra på fast noll träning/utbildning. Att slåss är en av dessa. 

    I det här fallet är svenska män oftast smartare än en genomsnittlig b

  • Börje P
    Anonym (Personligen beror det på) skrev 2025-02-20 15:24:49 följande:

    Ursäkta på förhand för vad som kan tolkas som rasism.

    Min personliga erfarenhet om varför jag försöker undvika fysiskt våld är för att jag lärde mig det i skolan. Av lärare och andra vuxna. Jag var en av kanske 10 svenska barn, en av 30 "svenska" om man inkluderar finnar och juggar på en skola med kanske 200 barn. Araber, afrikaner.

    Varje gång jag hamnade i slagsmål (vilket var ofta) och vann så ledde det till mer slagsmål. Med fler barn, större barn, ibland mot vuxna med. Men om jag förlorade så var det över för ett tag. Jag var alltid själv, behövde klara det själv. De jag slogs mot hade alltid uppbackning, kunde alltid hämnas med hjälp av andra. Mitt egna enda sätt att eskalera var med hjälp av vapen. De kunde eskalera på samma sätt och dessutom med hjälp av att vara flera. 

    Så det var enklare att bara förlora (som efterklok). 

    Svenska barn i den miljön har inte föräldrar som kan reda upp saker åt dem  och varenda incident (trots att jag ALDRIG startade någon) hamnade på mig. Det av lärare och andra. Det var alltid jag som skulle anpassa mig, alltid jag som var problematisk. Jag kunde höra jävla svenne jag skall k... din mamma 100ggr på en dag, men ett rasistiskt ord från mig och det var jag som var problemet. När jag blev misshandlad var det "lek som gick överstyr" när jag slog tillbaks var det allvarliga problem med aggressivitet, "abnormt våldskapital" (det var den mest absurda anklagelsen: mitt "abnorma våldskapital") och främlingsfientlighet.

    Så våld från oss ses som enormt mycket allvarligare än från andra, straffar sig hårdare, och vi bär alltid ansvaret för våldet oavsett vad som föranledde det. Även när vi utsätts för det ses det som vårt fel. Där har du nog orsaken till att många av oss försöker undvika det nästan oavsett vad.


    Du har tyvärr alldeles rätt. Svenska barn i invandrartäta skolor backas inte upp av någon klan, ofta finns inte ens en far med i bilden.
    Att möta ett ensamt fyllo är en sak. Att omringas av aggressiva "brushor", där man kan få en kniv i ryggen, är något helt annat.
  • Anonym (Mä)
    Börje P skrev 2025-02-20 15:31:56 följande:
    Jag kan försäkra att jag inte var närmare bekant med det antastande svinet på T-banan (se mitt förgående inlägg).
    Hur som helst kan jag bara gratulera dig till att ha haft en så skyddad tillvaro. Det är det nog inte många stockholmare som kan skryta med. (Möjligen pingstvänner och dylika.)
    Har blivit överfallen samt haft två kvinnliga vänner som blivit misshandlade samt en kvinna dödad. Men det är ju en annan sak.

    Har aldrig hört någon prata om våld. Inte ens när de blivit fulla.
  • Anonym (Wrf)

    TS blev uppenbarligen rädd och försvann med svansen mellan benen.

  • Anonym (Elli)
    Börje P skrev 2025-02-20 14:30:37 följande:
    Jag skulle råda alla unga män som till äventyrs läser denna tråd att träna boxning! Det gjorde jag själv i min ungdom och det är kanske det bästa jag gjort i mitt liv. Bättre form av fysisk träning finns inte! Jag var inte särskilt duktig och gick aldrig en enda "riktig" match (vilket också gäller för 90 % av de som börjar träna). Däremot fick jag ett mycket gott självförtroende och har aldrig backat om det hettat till. Man lär sig lika mycket att undvika slag som att utdela dem själv, och att veta hur man skall agera räcker för det mesta för att man faktiskt skall slippa göra det. Man blir inte heller så ängslig för att få sig en snyting om det skulle komma dithän.
    En enda gång har jag behövt ta till nävarna utanför ringen. (En elak buse var fysiskt närgången mot en skräckslagen tonårstös, och honom sänkte jag enkelt med en vänsterkrok i solar plexus utan föregående snack.)
    "Våld löser inga problem" piper kanske någon nu, men ibland är det det enda som återstår. Fråga ukrainarna!
    OT kanske, men tycker du verkligen att ukrainarna har löst sina problem? 
Svar på tråden Varför är svenska män så rädda för fysiskt våld?