Vi som gjort abort!

Gjorde abort för 1 vecka sen.. Det var ingen hemsk upplevelse när jag var där, men efteråt är det självklart att man funderar.
Rädslan av att aldrig mer få uppleva det igen finns såklart där, det gör den nog hos alla nästan. Jag gjorde dock en medicinsk abort och det kändes som att det gick rätt till.

Jag känner mig inte så ensam och tom som jag trodde att jag skulle göra - gjorde ni det?
Däremot har jag längtan efter gaviditet. Det var en trevlig tanke och jag kände mig viktig. Trots att jag skulle göra abort undvek jag helt sånt som man ska undvika under graviditet för barnets skull. Moderskänslor finns ju där automatiskt. Kanske var det en undermedveten önskan om att få behålla det.

Jag mår bra med tanke på omständigheterna och jag behöver ingen kurator. Men visst händer det att jag ångrar mig för en sekund, önskar att jag blev gravid igen.. Det är då man får gå igenom igen varför man gjorde det.

Jag önskar fortfarande att jag var gravid igen, men jag kommer att vara mycket noga med att inte bli det. För nästa graviditet kommer jag inte att avbryta - det har jag gjort klart för min kille redan. Och jag kommer att prata igenom det igen innan vi börjar ha sex igen.

Kika gärna in i mitt krypin om nån vill prata mer. Skönt att få dela tankarna med andra i samma situaion.

Jag gjorde abort 1994 och gick då på gymnasiet. Ibland kan jag tänka att "idag hade h*n varit 11-12 år"... Men det är tankar som kommer alltmer sällan. Jag har aldrig ångrat min abort för det var helt fel tillfälle i livet för mig. Idag är jag ännu mer tacksam för att jag inte fick barn med den killen! Jag är även tacksam för att jag får dela den upplevelsen, att förhoppningsvis få barn, med min sambo.

Men jag känner som tintilar - aldrig mer! Nästa gång jag blir gravid kommer jag att behålla barnet oavsett var i livet jag befinner mig.

Mina föräldrar reagerade inte så starkt som jag trodde att de skulle göra. De var otroligt stöttande genom hela "processen". Pappa var tom med mig på sjukhuset den dagen aborten gjordes! Jag var inte myndig och då fanns inga "Dagen-efter-piller"... Utan deras enorma stöd hade jag nog inte klarat mig så bra som jag gjorde. För killen jag var ihop med struntade mer eller mindre i det...

Jag blev med barn när min dotter var 5 månader,jag åt minipiller och ammade och jag kan ju erkänna att vi kanske hade sex ett fåtal gånger vid den perioden så det var ju maximal otur...Eller så har min karl anabolaspermier(skratt),Iallafall så satt jag o min sambo o diskuterade det här länge,jag var fast besluten från början att vi inte kunde skaffa ett till barn så tidigt,har även en äldre bror till dottern,men ville ju även att han skulle få säga vad han ville,och jag var livrädd att han ville behålla barnet,för hur det än är så har ju vi tjejer lite högre makt där o kan bestämma i slutändan men man är ändå två när barnet kommer till och då tycker jag att man måste kunna enas om beslutet också.Jag har alltid tyckt att det är ok att göra abort vid sådana här tillfällen då det blir även fast man skyddar sig,för jag skulle ALDRIG kunna göra det om jag är oansvarig o inte skyddar mig.Jag blir så lesen när jag läser om er som ångrar aborterna,ni verkar ju inte ha tagit rätt beslut eller tänkt över det ordentligt.Jag har aldrig ångrat mig o inte min sambo heller o det känns jätteskönt.O visst är jag lite rädd för att det ska kunna hända igen fast man skyddar sig o jag är tveksam till att jag skulle göra det igen,,

Hej!
Jag har gjort två aborter, en medicinsk och en kirurgisk. Det var inte lätt och är ngt som jag tänker på ofta. Har försökt förtränga det men tillslut kom det upp till ytan. Idag är det inget jag skäms för, utan en del av mig. Har fått en son för ca 1 år sedan. Mitt allt. =) Så glad för honom.
Ibland tänker jag på mina barn, mina 2 änglar. De finns alltid med mig. En låt som jag brukar lyssna på är Happy Birthdag med Flipsyde, den handlar om abort...så skön att lyssna på!

Jag gjorde mina aborter själv..skämdes så för dem att jag inte ens sa till ngn...Idag vet min sambo om vad som har hänt mig tidigare...Önskar så att jag sagt det till ngn så det fanns en hand att hålla..=)

Risken att inte kunna få barn efter abort är minimal, Det kan ske om man har fått komplikationer vid aborten som tex infektion eller stora blödningar. Men den informationen ska man då fått av ansvasrig läkare..

Usch, vad jobbigt det måste vara för er. Var ganska rädd för att behöva gå igenom det när jag var yngre och hade första pojkvännen även om vi skyddade oss.

Såg en massa hemska bilder och filmer en dag om hur ingreppet ser ut. Det var hemskt och tankarna började fara omkring om "rätt och fel", men jag skulle inte vilja att det förbjöds heller. Tänk t ex om barnet blir gravt handikappat, har ärvt en hemsk sjukdom, blivit till efter incest eller våldtäkt. Sedan finns det ju en del länder som inte har resurser eller tillåtelse och då blir det så plågsamt och riskabelt för kvinnan. Visserligen vet man ju vad som är utvecklat och inte vid ett visst stadium och olika länder har väl olika gränser för olika ingrepp om det är medicinsk abort eller vad det finns mer.

Det är en så stor press på kvinnor och kommer alltid vara det i de sammanhangen.. Det måste vara en tyngd att man antingen behåller det och det inte blir helt bra eller så tar man bort det och ångrar sig, men är samtidigt lättad på ett sätt. Det kan ju ske även om man skyddar sig så man ska inte klandra kvinnor när allt kan hända.

Det jag ser som väldigt synd är när en del använder det som "preventivmedel" och inte skyddar sig ordentligt. Slarvar gång på gång, men det kan också vara bristande info (från skolan t ex till ungdomar) om risker mm. Man tänker kanske inte på det under samlaget precis. Sedan får tjejen ta konsekvenserna oftast.

Det kommer alltid finnas även om det skulle bli olagligt t ex.

Juu jag hade en abort ca en manad sen.. jag ar gift men min man ar jatte dominant och jag ar annu ung och jag har redan en son som fyller 2 snart..kunde bara inte klara av allt igen. Jag pluggar pa heltid oah ar mamma pa heltid...kunde bara inte klara av det.

Visst vill jag ha en baby men jag ar inte redo just nu!

Ibland tanker jag mycket pa det som hande men jag vet att jag tog ratta beslutet.

Jag gjorde abort när jag var 16. Har efter det varit gravid 5 ggr (missfall, dottern, två änglar & höggravid nu) så det är ingen stor risk alls att inte kunna få fler barn.

Hej!

Jag är rädd för att jag kommer att stöta mig med någon när jag skriver detta inlägg, men jag har med åren lärt mig att livet är aldrig rättvist. Vissa (bl a nära vänner till mig) har jättesvårt att bli gravida och måste genomgå behandling efter behandling för att lyckas, en del måste genomlida missfall osv, medan andra (såsom mig själv) har väldigt lätt för att bli gravid. Så ser livet ut, hur orättvist det än må vara.

Jag har gjort tre aborter:

den första gjorde jag 1995 och då höll jag på med min utbildning och kände att tiden inte var rätt.

den andra gjorde jag 1997 och då hade jag precis träffat min man och var inte alls säker på att förhållandet var rätt (vilket det sen har visat sig att det var då vi numera är lyckligt gifta.

den tredje gjorde jag 2000 och det var det svåraste beslutet. Jag och min sambo hade varit ihop i fyra år, båda jobbade och det fanns egentligen inte något att binda upp beslutet på förutom att det inte kändes rätt.

Alla mina aborter har varit relativt lätta och jag har aldrig känt att någon har tvingat mig till beslutet. Jag har haft stöd från mina nära och kära och beslutet har varit mitt. Av mina tre aborter har jag bara ångrat den sista och det gjorde jag inte så länge, för redan ett halvt år senare blev jag gravid igen och då insåg jag att ödet vill att vi ska bli föräldrar och nio månader senare kom Emmy.

Sedan hon kom (och sen fyra år senare hennes lillebror Isak) har jag inte tänkt speciellt mycket på mina aborter. Jag älskar mina två barn över allt annat och jag vet att jag gjorde rätt beslut.

Visst kan tanken ibland komma att "tänk, vi skulle kunna ha ett barn som snart skulle fylla tio" osv, men så kommer barnen och ger mig en dunderkram och jag är tillbaka i verkligheten. Den verklighet som jag nu lever i.

// Anna

jag har gjort en abort, det var skitjobbigt och jag mådde dåligt som fan efteråt.
men det är ändå det bästa jag gjort!!!
vilken total katastrof det varit att behålla det barnet, gud...! killen var ett rövhål och mitt liv var kaos.

nu har jag en underbar man och vi ska ha barn ihop, det är det här som är rätt. helt klart! det är såååå mycket lättare att ha en vettig relation och bygga ett bra liv om man inte har ett svårt stört ex och en unge med sig i bagaget!