Sluta lägg skattepengar på tjockisoperationer och gör mummy makeovers istället

De pengar jag skrivit om i mitt inlägg är inga pengar som går till några fattiga länder utan de pengar som betalas ut till människor boende i Sverige, via t.ex. socialbidrag, introduktionsbidrag och till flyktingar som kommit till Sverige. Så ja, det är mycket smart av mig att jämföra dessa kostnader då det också är en kostnad för oss skattebetalare..
Och att du vill lägga dina skattepengar på svältande barn i Afrika är ju väldigt ädelt av dig, och det menar jag verkligen, men det är inget som gynnar Sverige i slutändan..

Tar vi hand om de sjuka, för JA fetma är en sjukdom, så att dessa kan bli friska så kan de sedan hjälpa till att skapa välstånd och välmående i Sverige, genom att t.ex. betala skatt.

Enligt mig, så har jag inte tagit någon annans skattepengar och betalat min operation med utan det är mina egna betalda skattepengar som gått till det. Det valde jag att lägga mina skattepengar på!

Jag tänker inte sitta och ljuga och säga att jag inte åt för mycket skit eller drack för mycket läsk eller what ever, för givetvis gjorde jag det.. Annars hade jag inte blivit så fet som jag blev och lidit av "sjuklig fetma" som den graden jag hade kallades för.
Men jag hade inte samma förutsättningar som andra att gå ner i vikt då jag hade både PCO och underproduktion i sköldkörteln. Båda dessa tillstånd/sjukdomar gör att man går upp i vikt och har väldigt svårt att gå ner i vikt. 

Vi har inte alla samma förutsättningar och det är det som jag blir så ledsen över att vissa människor vägrar inse!
 
Jag kan inte nämna alla otaliga dieter och bantningspiller jag gått på under åren och jo jag har visst det tränat. Inte toktränat som en atlet nej, men jag har gått på aerobics och spinning och simmat under alla år.. Jag fick övergå till simning de sista åren då aerobicsen p.g.a. min vikt slet för mycket på leder och jag riskerade allvarliga skador.
Så jag har försökt att gå ner i vikt själv och det tog ca 3 år från den dagen jag först ansökte om GBP tills den dagen jag väl blev opererad.

Nu vet jag att det idag går fortare och att vården är slappare i att släppa på dessa operationer. Och det är  inte alltid bra då jag sett ett par personer som verkligen misskött sig och som troligtvis kommer sitta där och vara feta igen om några år. Och det är tragiskt för de förstör verkligen för oss som vill/ville ha detta nya liv som vi får efter GBP.

Jag menar inte att vara nån moralkärring som ska sitta och läxa upp er som är emot dessa operationer men jag ber er att i alla fall öppna ögonen för att alla människor inte har samma förutsättningar. 

Och tycker man att det är så himla lätt för en person som lider utav fetma att gå ner i vikt, tycker man då att det är lika lätt för en person som lider av anorexi att gå upp i vikt?? (Såg en kommentar längre upp angående detta) Båda tillstånden är ju en sjukdom som innebär en form av ätstörning..

Till Anonym (Före detta fetto):
Anorexi, bulimi och fetma är alla i-landsproblem som finns för att folk egentligen fokuserar på skit, rent ut sagt. Länder där mat är en bristvara och folk får kämpa för sin överlevnad har inte dessa problem. Med tanke på dom program som finns såsom "Biggest looser", "Älskling, du har blivit en tjockis" (hon med ankläpparna var bara FÖR kul) och liknande så tror jag absolut att det är betydligt lättare för en överviktig person att ta tag i sitt problem och åstadkomma nåt själv. Jag har mycket svårt att se liknande program om anorektiker och bulimiker där någon står och skriker att dom ska äta och att nåt sånt skulle funka. Deras problem sitter djupare psykiskt.

Jag tycker skattepengar ska gå till samhällsnyttiga saker såväl svenska som utländska, men att fixa problem som folk skapat själva hör inte riktigt dit.

Kan inte se fetma eller alkoholism som en sjukdom eftersom jag ex.vis kan förutse att bland annat jag aldrig kommer att få dom. Hur vet jag det? Jo, för jag anpassar mitt intag efter hur mycket/lite jag tränar och alkohol tilltalar mig inte tillräckligt för att kunna ta över nåt och då har jag ändå alkoholism i släkten. En sjukdom ska man inte kunna förutspå på det viset.

Vill ändå tacka för att du delar med dig av din historia och tycker den är mycket intressant med bantningskurer och träning om än uppenbarligen för lite, vilket du själv också tycks vara medveten om. Tror ändå att om du lagt din energi på vettiga saker (äta nyttigt för bantningskurer är vanligtvis världens sämsta idé) och tränat på ett bra sätt så hade du fixat dina problem utan en farlig operation.

Passar på och ställer ett par frågor till som du själv väljer om du vill svara på... När började din överviktsresa? Knubbig redan som barn? Har mamma/pappa också viktproblem? I vilket stadie kände du själv att du började ha riktiga problem som du själv inte kunde hantera för egen maskin längre?  

Det är inte frågan OM 120' stämmer, det stämmer alldeles utmärkt.
Vad du har en summa på är landstingsvårdens operationer, där man har en kostnad på ALLT även administrationen, som tex vårdkön.

Om vi övergår till det du säger inte stämmer. Nu vill jag bara först säga att jag sitter på förstahandsinfo, eftersom jag själv är opererad och har lagt ner en hel del faktasökning, men även engagerat mig i saken som långtidsopad.

I ett första skede i viktnedgången går man ner väldigt mycket och väldigt fort. Kroppen hinner ofta inte att anpassa sig till viktnedgången. Det är inte ovanligt att många går ner FÖR mycket i detta skedet.
Sedan kommer man in i ett nytt skede kroppen anpassar sig, tarmen tar upp mer socker och fett som sedan lagras i kroppens depåer.
Eftersom kroppen tidigare har varit i svältläge lagras detta i kroppen som fett ( en mekaniskt sedan stenåldesmänniskans svälttider) och man går naturligt upp igen
Vissa går upp och lägger sig på en normal nivå och vissa går upp mer, alltså helt normalt
Men omgivningen reagerar på att den nu opererade GÅR UPP I VIKT IGEN

I långtidsstudier som har kommit på senaste tid visar att många opererade går upp 10-15 kilo efter sin operation
Men detta ses ändå som en hälsovins då man beaktar att dessa operationer är gjorda på dem som har en övervikt på 40 kilo och uppåt
Nu är det inte själva kilona man främst är ute efter när man pratar hälsovinster i dessa studier utan att dessa opererade har sluppit knäoperationer, blivit fria från sin diabetes osv osv

Prat om hänglås på kylskåp och surra ihop tänderna är så lågbegåvat så jag orkar inte ens kommentera det

Men däremot ligger det i sammhällets intresse att folk inte är överviktiga på den nivån att det kostar vården väldigt mycket pengar.

Jag är ganska övertygad om att det handlar om ekonomi, vad kostar mest? Att låta folk gå ner till normalvikt eller belasta vården med alla följdsjukdommar. Som sagt, det är ekonomi det handlar om.

Så du tycker inte man ska vårda någon som har problem med droger heller? Eller alkohol? Självförvållade sjukdommar som är väldigt skadliga för kroppen. Eller de skador elitsportare får? Också självförvållat och skadligt för kroppen.

Alltså jag är fullt medveten om att det inte är hälsosamt att vara tjock och att det ger följdsjukdomar och jag är därmed inte tjock. Det är därför det intresserar mig varför folk väljer att vara tjocka och sen när de inte längre vill vara det så fixar de en skattebetald operation. Om nån undrar så kan jag säga att det är rätt många sjuksköterskor som måste ta hand om er under er sjukhusvistelse som är vänliga mot er där för att det ingår i jobbet, men som tycker ni skulle fixat det där själva och som tycker det är asjobbigt att behöva hålla på att ta hand om er.

Varför är hänglås och surra ihop tänderna lågbegåvat? Det funkar och till extremt billig penning. Om det inte var så känsligt med att inte såra den personliga integriteten så skulle ex.vis fetma-problemet gå att lösa på mycket billigare sätt genom träning och vettig kost. Alla vet det, men det är härligt att så många (överviktiga?) försöker få det till att så inte är fallet. 

Du har din fulla rätt att bli politiker du med för att ta beslut om det. Lycka till!

Till : Anonym (Skattebetalare) (Trådstartaren)

Jag vet att jag förmodligen kunnat gå ner dessa kg för egen maskin om jag bara tagit mig i kragen och kämpat för det. Men jag är säker på att jag gått upp i vikt igen med tiden.
Skillnaden som är den allra största, för mig nu efter operationen, som gör att viktnedgången gått mycket lättare än tidigare är ju givetvis minskat utrymme i magsäcken men också att jag inte längre blir hungrig på samma vis, jag blir inte sugen på mat och godis. Allt detta tillsammans har gett mig ett mycket, MYCKET, sundare förhållande till mat och dryck. Jag är säker på att jag inte kommer gå upp i vikt igen!

Vad gäller fetma vs. anorexi så anser jag att dessa sjukdomar ( om än självskapade sjukdomar ) är jämförbara på många vis.
Båda två är någon form av ätstörning. Den ena äter för mkt, den andra för lite.
Det man måste förstå är att även om fetma inte alltid börjar på det psykiska planet utan det fysiska så kan jag nästan lova att iaf 90% av folk som lider av fetma även har psykiska problem som är relaterade till fetman. En del börjar äta för att t.ex. dämpa ångest, trycka undan känslor av olika slag eller t.o.m. förstärka känslor.
En anorektiker slutar äta av liknande orsaker.
Andra går till gymmet och slår på en boxningssäck (eller vad det heter) för att få utlopp för sina känslor - vilket givetvis är ett mycket hälsosammare sätt än båda ovanstående.

Vi är alla olika, alla reagerar olika i olika situationer. Så är det! Jag tycker att många är alldeles för snabba med att döma andra och deras liv utan att ha en aning om vad som egentligen ligger bakom.

Jag önskar att folk kunde öppna upp sina ögon och öron och vara mindre trångsynta i många fall!

Svar på dina frågor:
Min övervikt började i 12-13 års åldern ungefär..
Jag har aldrig varit superskinny, verkligen inte, men jag var ett hälsosamt barn.
Och det började inte med att jag small upp 20 kg helt plötsligt utan det gick långsamt uppåt..
Våren i 9:an, då 15-16 år gammal bantade jag för första gången. Gick då ner från 85 kg till 72-73 kg typ.
Det var en underbar känsla och jag var nöjd där.
Den vikten höll jag i ungefär 6-12 månader (minns inte när vikten gick uppåt igen faktiskt men någon gång under 1 året på gymnasiet)
När jag tog studenten låg jag på ca 95 kg.
Runt den vikten höll jag mig ett bra tag, flera år faktiskt. Upp och ner med "hjälp" av dieter o.s.v.
Sen hamnade jag i ett förhållande som var destruktivt för mig, vikten ökade med ca 30 kg under ett förhållande som varade i 3 år, jag tappade bort mig själv och sket i att jag var fet. Jag orkade inte bry mig just då.
Sen kom jag ifrån den killen och när jag hittat tillbaka till den person jag var innan det förhållandet insåg jag att allt gått för långt. Jag hade ingen kontroll över min kropp längre.
Det var då jag först ansökte om GBP.

Mamma var superskinny i sin ungdom men efter 4 barn så har hon gått upp i vikt och hon är nu överviktig och har varit det i hela mitt liv. (Hon ska för den delen GBPopereras troligtvis i år någon gång)
Pappa har den typiska "äppelbukfetman" som män i 50-60 års åldern har.
Min storasyster har en supermodellkropp, 178 cm lång och superskinny.
Lillasyster har alltid varit "normal" i sin storlek.
Lillebror var en knubbis mellan 9-13 års åldern och sen sköt han i höjden och allt jämnade ut sig :-P 

Jag insåg att allt gått för långt ca 1 år efter att förhållandet med mitt ex tog slut.
 

Tror jag knappast att den gor.

Allvarligt talat, nu tror jag att det fattas dig någonting.
Menar du på fullaste jävla allvar att patienter inom obesitaskirurgin inte ska bemötas med vänlighet!?!

Nu har du påstått att du är insatt i problematiken vilket du med önskvärd tydlighet har visat att du inte är.
Du påstod tidigare att du känner jättemånga operarade och sa att alla går upp i vikt utan att förstå varför
Och nu kommer du med nästa befängda påstående, alla dina sköteskepolare som tycker det är asjobbigt att sköta sitt jobb

Får jag bara fråga, vilken del av kirurgin är det ok att bli vänligt bemött inom
Hjärtkirurgin?
Lungcancerpatienter som rökt hela sitt liv?
Idrottare som skadar sig och kostar samhället miljoner varje bara för att, ska dom behöva få sura miner av sköterskorna?
Du, detta var ännu dummare än hänglås på kylskåpen

Personligen föraktar jag dumskallar, men inte fan kräver jag att dom ska bli inlåsta i sina hem hela dagarna bara för att dom stör mitt estetiska sinne