Nu har min lilla kille fått sömnmedel utskrivet... Nån som har erfarenhet av det?

TS o alla föräldrar med barn som har sömnprobelm/svårigheter - *kram* vad starka ni är som klarar det!

En fd jobbarkompis barn sov jättelite, och "dåligt" - hon provade allt, och när hon gick in i väggen, och nästan fick skrivas in på psyket - så fick de någon slags sömnmedicin utskrivet till barnet - o då vände det - pojken som hade varit trött o grinig, fått raseriutbrott och åt dåligt - blev helt annorlunda, mkt gladare o piggare.

Jag hoppas verkligen att det kommer funka för er också!

oj jag sover som en stock med atarax men blir otroligt seg dagen efter

Katjamarina

Om en läkare rekomenderar och skriver ut vissa läkemedel så litar jag på henne att hon ger honom ett godkänt läkemedel!
Följer man ordinationen och inte mixtrar själv så är det under kontroll!

Och självklart så underskattar jag inte medicinerna!!! Det vore ju idiotiskt att inte kolla vad för mediciner och biverkningar som det ger!

Vi ger inte dessa preparat för vi tycker det är kul, utan för att vi inte har något val om vi alla ska få lite sömn. 
Och tack, för oss har det löst sig med sömnen!

Fenomena83 och ni andra med barn som sover jättedåligt: Bli inte avskräckt av vissa inlägg vad det gäller mediciner! Atarax och Theralen är som tidigare skrivits en antihistamin. Antihistaminer används mot allergi, klåda och även oro sömnproblem då vissa ger dåsighet. Det är vanligt att mediciner används för flera saker, behandlar man allergi så är dåsigheten en oönskad biverkan men vill man sova gott är det en välkommen effekt. Därför använder man de antihistaminer som ger dåsighet just för detta syftet, och använder andra typer av antihistaminer när man behandlar exempelvis hösnuva. Stesolid och Nitrazepam som också nämnts i tråden används mot oro och sömnsvårigheter. De är till skillnad från antihistaminer beroendeframkallande och man kan blir tillvand efter en tids användning. Det innebär att när man ger x mg för att sova under en längre period så hjälper det till slut inte utan man måste dubbla dosen. Här finns det alltså risk för att man på eget initiativ tar mer och mer läkemedel. Detta problem har familjen i den här tråden kommit runt genom att skifta mellan två läkemedel i samma grupp. Detta är alltså ingen anledning att inte ge medicinerna (som verkligen fungerar utmärkt) men en god anledning till att förstå hur man ska använda medicinen (exempelvis byta preparat istället för att dubbla dosen). När man avslutar behandlingen kan det vara bra att trappa ut läkemedlet, slutar man tvärt kan det bli så att barnet får extra svårt att sova några nätter eftersom kroppen vant sig vid medicinen. Därför brukar man få råd av läkaren hur man smidigt ska avbryta behandlingen när det är dags att testa hur barnet sover utan medicin. Det blev en lång harang, men jag tycker tråden har börjat spåra ur lite här  mot slutet och ville gärna klarlägga ett par saker. 

Personligen tycker jag familjerna som använder läkemedel gör helt rätt, man har prövat alternativa lösningar som inte har fungerat och byter därför strategi.

Kliar i fingrarna, för jag vill kommentera och grejja. Men älta saker på fl.. Nja... Det finns viktigare saker

Tack Bitsy!

Kunde inte formulerat det bättre själv! Tack

Ja, det är tufft att ha barn som inte sover ordentligt.
Jag var ett sådant barn och min mamma var väldigt tacksam över att hon bodde hemma när jag föddes.
Det var aldrig några mediciner inblandade för min del, men jag antar att diverse sov-metoder testades utan större resultat.

Jag sov max 6 timmar per dygn som liten, 4-5 utav dessa på natten och sedan någon stund på dagen.
Min nattsömn var alltid "störd". Jag vaknade o var pigg mitt i natten för att en stund senare kunna somna om igen.

Detta har fortsatt hela mitt liv.
Nu är jag 25, har 2 barn och sover ungefär 5-6 timmar per dygn.
Jag har mina vakenperioder och de stör inte mig, jag vaknar "utvilad" på morgonen.

Min son som är 2½ har oxå vakenperioder varje natt, de är färre nu än när han var mindre och de verkar ha stabiliserat sig och är mer "konstanta".
Tyvärr stämmer de fortfarande inte överrens med mina så de nätter han sover hos mig får inte jag så mycket sömn
Hade inte min son haft större somnbehov än mig så hade jag nog gått under när han var bebis.
 
Det är synd om föräldrar som aldrig får sova, det är den värsta tortyren man kan bli utsatt för. Man blir galen till slut.
O barnen som lider av att inte kunna komma till ro o sova eller som inte kan sova pga ex nattskräck måste få hjälp på något sätt.
Att hitta det sätt som bryter dåliga vanor på är svårt, jag hoppas verkligen att ni hittat det nu och att det hela löser sig.

Lycka till!

ts
hur har det gått??

Det allra allra sista man vill är att ge sitt barn starka mediciner för att det inte sover, pratar av egen erfarenhet o tror det gäller så gott som alla föräldrar, förutom att barnet påverkas av medicinen känns det som ett misslyckande som förälder, att man inte klarar av att lösa problemet själv, att få barnet tryggt o ge det god sömn, men när man får sova så lite så att man med nöd o näppe klarar av att ta hand om barnet, orkar inte bära det utan risk för att tappa det osv, så är det kanske en sista utväg att testa medicin när man testat precis allt annat (matallergier, metoder mm). Det är svårt för en "normaltrött småbarnsförälder" (jag vet att alla småbarnsföräldrar sover dåligt o är trötta) att sätta sig in i hur det är att ha ett barn med grava sömnstörningar, det handlar inte om att man alltid känner sig lite sliten utan att man är så trött att man inte vet var man ska ta vägen eftersom man aldrig får djupsömn och vet inte om man kommer att få det inom närmsta året heller. Hur går det trådstartaren?? Lycka till!! Vi har nu snart haft ett år utan sömn men har ett litet hopp kvar...

Tack LeLi74, det va skönt att höra. Som sagt var, svårt för en "normaltrött" småbarnsförälder att förstå... :-/

Nä det går inget vidare faktiskt... Nu har vi gett honom medicinen i en vecka.. Två nätter har han sovit hela natten och visst det är UNDERBART.. Helt UNDERBART att äntligen få sova åtminstone två nätter, och underbart att se att han faktiskt KAN sova hela natten, att det inte är helt omöjligt.
Och visst är det ju en förbättring även om han inte har sovit hela nätterna resten av veckan så har han i allafall bara vaknat 2-3 gånger istället för typ 10 och det är ju jätteskönt det också. Man får ju inte va otacksam
Vi ska till läkaren idag så ska jag redogöra för veckan så får jag se vad hon säger, om hon kan ge några tips eller nåt. För läkaren sa först när vi fick medicinen att vi inte skulle ge upp utan försöka med den ett par veckor åtminstone.

Ska bara tillägga en sak förresten...

Min son har inte "vanliga" sömnproblem. Han har faktiskt så stora sömnproblem så han har blivit sjukförklarad alltså typ kroniska sömnsvårigheter.
Om man är sjuk, och om en läkare som har följt ett barn på vägen en lång tid förklarar barnet som sjuk, så ska man ha medicin. Det finns väl inte många människor på jorden som inte vill ge ett sjukt barn medicin, det är ju en självklarhet. Många kanske inte kan förstå hur sömnproblem kan vara en sjukdom men det är ju bara till att fråga närmaste läkare.
Detta såklart efter att man testat alla andra saker och det har vi gjort. Vi har också uteslutit allergier och andra sjukdomar, tagit mängder med blodprover och pricktest mm mm. Men det slutade med att läkaren helt enkelt bara sa att "neej, han har sömnsvårigheter, punkt slut".