Sfinkterruptur tråd. ni som råkat ut för det titta in o disskutera

Jag tror du har helt rätt, detta är något de absolut inte vill prata om. När man som förstföderska frågar om risker att spricka tycker jag alltid man fick svävande svar. Alla gravida jag någonsin talat med har varit rädda för att spricka så det måste vara en av de absolut vanligaste rädslorna. Och inte speciellt obefogat heller.
Min bm sa bara att de flesta förstföderskor spricker lite men att man oftast inte känner när det händer. Nå det må vara sant att det ofta inte känns vid tillfället (åtminstone hade jag sådan tur att jag inte kände). Men det kändes desto mer efteråt.

När jag sedan var på återbesök på bäckenbottencentrum för min skada sa specialistsköterskan till mig att de räknar med att minst 50% av alla kvinnor som genomgått en eller flera vaginala förlossningar har någon form av kvarstående besvär efteråt. Allt från slapphet, problem med sexlivet, urinläckage, avföringsläckage, framfall osv. Men detta talas det aldrig om eftersom de inte vill skrämma upp kvinnor i onödan.
Otroligt skrämmande tycker jag.

Jag kände ingenting när jag sprack, som tur var! När jag fått upp Hugo på magen var min första fråga om jag spruckit mycket. BM tittade mellan mina ben och sa att jag hade fått en sfinkter ruptur och skulle bli opererad. Hon förklarade inte exakt vad som hänt, men att jag spruckit så pass mycket att jag måste ner på operation och få ryggbedövning för att bli ihopsydd. Att hela mitt underliv var söndertrasat hade jag ingen aning om. Samma dag jag åkte hem fick jag titta i en spegel hur det såg ut. Innan jag tittade hade BM sagt att det inte ens syntes att jag fött barn, men bilden i spegeln sa ngt helt annat.....

Det känns så grymt att vi måste ha dom här besvären resten av våra liv och att ingen bryr sig eller tar ansvar för det. Hade inte det här forumet funnits, så hade jag nästan trott att det bara vara jag som hade dom här problemen. Jag skäms ju ihjäl när det "klickar/smackar" när jag rör mig, att jag hittar avföring i mina trosor och att sexlivet inte funkar. Det är jättejobbigt att få höra att man aldrig blir bra igen och nu sitter jag här och gråter och är bitter för att jag inte kunde glädjas åt mitt efterlängtade barn den första tiden för att jag hade så ont....

Tiden läker alla sår säger dom som vet .... Ibland undrar om jag någonsin kommer över det här ...

WimZy: Stor kram till dig vill även jag ge. jag glömde det efter att jag läst ditt inlägg om att du var ledsen för att aldrig bli 100% återställd. Stor stor kram! Det kommer bli bättre eller för mig iaf, jag tänker inte på det så mycket längre.

Men jag tror fortfarande inte att jag förstått hur det ska se ut därnere. de som inte har spruckit är deras bäckenbotten högre upp eller? Jag fattar ingenting..

Ingen hade informerat mig hur viktigt det var att äta de där tabletterna för lösare avf. sen när jag ringde till kvinnokliniken på ds sa en sköterska/bm att det kan bli ett hål mellan slidan och ändtarmen om jag inte gör det och att jag kan få men för livet, att det läcker bajs genom slidan. Gissa om jag blev glad när jag fick höra det..på det sättet som hon sa det också! helt sjukt!

Jag födde för 8 veckor sen och fick en partiell sfinkter. Lite hade gått av i ngn muskel, men inte hela. Hur som helst så tycker jag det har läkt bra. Man ser knappt att det är sytt, och jag har (tack och lov!) inte alls haft ont av det MEN lite problem med gaser mm, men jag tror inte alls det beror på sfinktern eftersom den ej var så stor. Kán inte problem med att hålla gaser mm, bero på påfrestningarna med muskulaturen också? Det tänjs ju rätt bra vid en förlossning. Även när man är gravid är det ju svårare att hålla emot gaser.

Hur upplever ni det? Ni som har såna problem?

Hur som helst så blir jag förfärad av Sazzias berättelse! Hur kan de behandla dig så? Jag bor också i Norrland och de bokade genast in en kontroll på sunderbyn just pga sfinktern. Jag fick komma dit på efterkontroll och kolla knipet mm (rumpknipet ). Och det var helt ok.
De hade som rutin att kalla alla, och följa upp, de med dessa skador, så jag förstår inte Sazzia varför du behövt tjata dig till hjälp. Huvva. Uruteraputen jag var hos sa att jag fick ringa och fråga henne om saker när jag ville.

Dessutom sa de redan nu att vid en eventuell nästa graviditet så ska kejsarsnitt diskuteras. Detta trots att min skada var partiell och inte alls så stor.

Jag fattar inte varför vården kan vara så olika!

ja sjukt att det kan skilja så.. jag fick jättebra info om vem jag skulle ringa och boka tid hos på DS. De hade broschyrer och så kom det en sjukgymnast till mitt rum på avd 16 tror jag att det var. Den avdelningen var jättebra! Man drog i ett snöre och så kom det en sköterska och om jag sa att jag ville ha mer morfin så fick jag det! Jag hade även kateter vilket var skönt för det gjorde så ont att resa sig. Avd 16 är en specialavd för dem med komplikationer som gjort akutsnitt och spruckit mycket.

Bra att någon tar upp detta!! Fick en ruptur av grad 3 och ble sydd med mitt førsta barn.... ble aldrig bra, har haft ont och ær ofta svullen.

Har just fått mitt andra barn (vi hadde sex 5 gånger på två år och jag "råkade" bli gravid = øverlycklig før det!!!) med kejsarsnitt.

Lækaren/gynekologen jag pratade med innfør detta hittade et HÅL efter den gamla skadan... jag har sagt det i två år til alla lækare som undersøkt mej, och nu ÆNTLIGEN blev det tatt på allvar. Har jag diare kommer det "fel" væg, jætteæckligt!

Så till alla er som sytt er skada och fortfarande har ont, stå på er och få nån att kolla upp varfør. Det finns hjælp!!!!

Nu fattar jag, läste lite i en annan tråd om framfall och det är ju givetvis det jag har i så fall. jag tror att jag har livmoderframfall. Men varför i hela världen säger inte läkarna/barnmorskan något om detta!!!

Grattis till bebisen!
Hur var det att bli snittad jämfört med vaginal förlossning?

Nu har jag äntligen vågat mig på sex efter min totala sfinkterruptur för 3 mån sen.
Var väldigt rädd för att det skulle göra superont men det gjorde det verkligen inte! Det spände och stramade lite men annars var det ingen större skillnad. Kanske inte riktigt samma känsla som sist men jag hade väntat mig att vi knappt skulle kunna genomföra det p.ga smärtor så jag blev glatt överraskad! Kändes bra att ha vågat..
Nu väntar jag bara på min kallelse till återkontroll på kk, har ingen kallelse kommit när dottern fyller 4 mån så ska jag ringa dem..

skånetös78 skrev 2009-02-16 13:06:27 följande:

Vad kul! Härligt att det gick bra!