Är det någon mer som jag?? Jag är otroligt spruträdd och nu har jag fått besked om att jag ska ta en hel del blodprov för blodgrupp, rh status etc. Jag är super rädd och vet inte hur jag ska klara av det!! Är det någon som har nåt tips för att göra det enklare?
är du rädd för att det ska göra ont? det finns emblaplåster att köpa på apoteket utan recept som man kan sätta på några timmar innan och så känns det inte .)
jag är också jätterädd, men jag låg och profylaxandades och tänkte på bebisen :) bra lvning inför förlossnignen sen, hehe ;)
Jag är också otroligt spruträdd, berättade det för min barnmorska när vi pratade om att det skulle förekomma blodprover så hon skickade med mig emla salva som jag fick lägga på armvecket en timme innan jag skulle dit.
Sen hade jag ju även min sambo med mig som höll handen och jag fick ligga ner så det gick jättebra.
Skulle ta ett annat blodprov när jag var i vecka 36 och det var enda gången som sambon inte kunnat följa med dit och så sa barnmorskan att hon skulle ta blodprov. Blev väldigt orolig men det var ju ingenting att göra åt, hon var ju tvungen att ta blodprov. Så det blev första gången de stack mig utan bedövning och jag var där ensam men jag fokuserade blicken på en punkt och koncentrerade mig på att andas så det gick helt problemfritt och jag kände ingen rusande puls eller att jag skulle vara svimfärdig.
Känns väldigt bra att veta att jag har klarat att bli stucken utan bedövning för det kan ju hända att de ska sticka mig flera gånger när jag hamnar på förlossningen.
Men barnmorskan har gjort en sammanfattning till förlossningspersonalen i min journal och skrivit med fet stil att jag är väldigt spruträdd så jag känner mig ganska lugn även om jag inte kan se en spruta på bild utan att bli yr i huvudet.
Vet inte om det här var så mycket till råd men ta upp det med din barnmorska at du är väldigt rädd för det är väldigt vanligt att vara spruträdd så de vet ju hur de ska hantera det. :)
Hoppas allt går bra och lycka till med bebben!
Tack så jätte mycket för era råd!! Ska absolut försöka att slappna av och min man kommer att följa med mig. Eftersom jag är utomlands, så vet jag inte om det finns emla salva här, men jag ska kolla upp det. Hur som helst är det inte riktigt att det gör ont som är problemet för mig. Jag får bara en sån otroligt obehagskänsla att de suger blod ur mig!! Jag kan nästan få panik bara av tanken. Hoppas att det inte tar alltför lång tid... Vet ni hur mycket blod de måste ta och hur lång tid det normalt sett tar? Tack igen för era svar!!
Låter bra! Tar mycket hellre stick i fingret även om det gör ondare... Har så svårt för sprutor i armen!! Huuu... Hoppas att det går super snabbt!!
Jag är likadan, tar också hellre i fingret, hehe :p Tycker att det är något med armvecket som är obehagligt...
Lider med dig, vet hur det är att vara spruträdd. Kan rekommendera KBT, det funkade för mig. Känns oerhört skönt att ha "bemästrat" blod/sprut/smärtfobin. De två viktigaste sakerna jag lärde mig var att inte tänka negativa tankar innan (brukade tänka/förbereda mig väldigt mkt på hur obehagligt det skulle kännas, vilket tveklöst gjorde att det faktiskt blev mkt obehagligt) och att fokusera på att andas när man väl är där (vilket jag annars slutade med och därför svimmade). Dessutom insåg jag att det faktiskt inte gör ont, vilket jag tyckte/trodde tidigare.
Önskar dig all lycka till! Tänk på din fina bebis också så går det nog lättare 
Jag har precis samma problem som du men hamnade i en situation där jag tvingades att ta ett beslut. BM tipsade om emla salva och att det "bara var att säga till" vid blodprovstagningen. När jag väl kom dit fick jag veta att den fick jag köpa själv och smeta på ca en timma innan blodprovstagningen. Detta var fredag em. Valet var att komma tillbaka på måndag morgon eller ta det på en gång utan bedövning. Mitt problem är egentligen inte rädslan för att göra ont utan att sticka in saker i kroppen. Jag bestämde mig för att det var mer värt att stå ut de 30 sek som det tog istället för att våndas hela helgen.
Nästa gång var när det var dags för blodprov i samband med KUB testet. Fortfarande kändes det mentalt lika jobbigt men jag hade maken med som höll mig i handen och jag vägrade fortfarande att titta på nålen. Vill inte se hur tjock eller lång den är så istället tittar jag åt ett helt annat håll.
Du får helt enkelt bestämma dig för att du kommer fixa det, för det kommer du göra! Jag vet inte om jag någonsin kommer tycka att det känns ok men nu vet jag att det går och att det är klart på väldigt kort tid.
Jag har i stort sett hela livet lidit av en förlamande sprutfobi. När någon kom i närheten av mig med en nål exploderade jag (jag var överhuvudtaget inte medveten om vad jag gjorde, det blev bara svart och jag började slå vilt omkring mig). Under hela min första graviditet lyckades de inte ta ett enda blodprov på mig. Dagen efter förlossningen lyckades de dock ge mig en spruta (för att motverka de bekymmer som kan uppstå vid en andra graviditet om man själv är rh- och det första barnet rh+).
I samband med en sjukdom fick jag dock hjälp med min fobi och idag är jag går det att sticka mig. I början av terapin behövde de dock bl.a. fastställa min blodgrupp vilket normalt kräver stick i armen, men då jag inte var redo för det lyckades de faktiskt ta tillräckligt med blod ur fingret.
Om du känner att du inte klarar av att hantera din rädsla på egen hand råder jag dig att snarast möjligt se till att få terapi. Det går mycket snabbare än du tror och du kommer att vara över dina rädslor i god tid till förlossningen, vilket kan vara bra ifall du känner att du skulle vilja ha smärtlindring eller så.
Be att få ligga ner, då brukar det komma blod lättare för många äv det gör när du sitter upp och spänner dig...
Jag fick en sån liten "fjäril" i armen så blodet först rann i en slang och sen i röret, då jag tycker det otäckaste är när de byter rör (själv sjukvårdsutbildad och vet hur lätt man kan slinta...). Det tycker jag går mycket lättare, den rör sig inte när de håller på... De sticker och tar det blod de ska ha utan att det känns alls. Helt perfekt om man är lite rädd!