Sunseed

Äldre 11 Jul 19:02

27376 svar

IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

snorpan02 skrev 2013-06-25 22:34:36 följande:

Hej tjejer
min midsommar blev inte så rolig som jag hoppats på, fick minus och sedan superblödning som vanligt...
så nu är det sommaruppehåll och sen på det igen då vi har 2 ägg kvar, är urless på allt vad ivf heter just nu känns allt blähää, sen så har min sambo blivit arbetslös förra veckan,så nä det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Det här livet är så olikt mig, har alltid uppfattat mig som en väldigt positiv person men efter snart 4 år med barnförsök så har jag upptäckt att de flesta av mina vänner är ytliga, de orkar inte ringa och fråga hur det går, hur man mår och nej jag har inte glömt bort dem men är det någon mer härinne som känner att vissa vänner helt plötsligt försvinner när man inte bara orkar leva ett ytligt liv utan man mår lite kasst med hormoner och misslyckanden?

Hur mår era män efter misslyckanden? Jag är lite nyfiken på såna här frågor för min sambo är tyst och tycker hela livet är emot honom när han så gärna vill bli pappa.

Kram och ha en härlig sommar, jag ska ta tillfället i akt och strunta i allt som har med ivf att göra, det enda jag tänker njuta av är spontana hemmaförsök.

Fy vad ledsamt. Jag förstår dig och hur du tänker och känner. Jag var på väg att ge upp och skulle bara "avverka dom där äggen i frysen" utan större engagemang och var urless. En sommar kan göra ganska gott. En sommar där man bara lägger allting på hyllan för en stund.

Jag känner också igen det där med att man inte känner igen sig själv. Jag blev väldigt hemmakär och hemmabunden. Ville inte prata med folk, än mindre träffas. Jag är normalt sett en väldigt glad och positiv person som älskar umgänge med andra. Jag upplevde också att väldigt få vågade fråga hur man mådde. De som jag trodde skulle bry sig var tysta, medan andra ploppade upp som svampar. De som jag inte hade trott skulle bry sig stod och hejade i bakgrunden och förstod att jag inte alltid orkade höra av mig.

Min sambo vågade nog aldrig tro på att vi skulle bli föräldrar till slut. Han slog det mesta ur hågen hela resan och försökte nog mest stötta mig. Det var inte förrän liten var född och en tid därefter som han började förstå.

Hoppas att du, trots allt, får en riktigt skön sommar och att du får njuta av sol och värme.

Sunseed

Äldre 11 Jul 19:10

#27173

Lavinen skrev 2013-06-26 08:11:38 följande:

Jag kan relatera till vad du skriver. Men då har jag redan reflekterat på liknande efter ändast 6 månader av försök. Tänk vilken bedrift att ni har kämpat i 4 år!! Jag känner också att relationer blir prövade. Och under denna prövning känner man sig minst sagt ensam och övergiven. Inte bara övergiven av vänner och familj utan även vården. Då jag vanligtvis brukar behöva äta anti-depp går ju inte det just nu. Min VC läkare kommenterar under diskussionen om att sluta medicinera: "Det är ditt val. Väljer du att försöka bli med barn eller inte? Om du väljer att försöka bli gravid så får du nog räkna med att må dåligt ett tag framöver." Så ensam är man. Med depp-tankar och annat. Hjälpte ju inte att man också fick tidigt missfall som tog 12-timmar med starka kramper och riklig blödning. Inte ens max-dos av Ipren och Alvedon hjälpte att lindra smärtan. Man blir ju minst sagt påmind om hur starka krafter man har att arbeta med... Och tiden som bara springer iväg. Fyllde 40 år i februari :(

Min man är också relativt tyst. Men jag ser hans ansikte när det uttrycker hopp och förtvivlan. Men han stöttar mig och mina tankar så gott det går. Det är väl bara det att man inte vill "gnata död" på relationen heller. Så därför har jag övervägt att besöka en kurator istället. Men då måste man ju missa mer arbetstid - vilket inte mottages så bra på arbetet...

Nåja, nu är det sommar och vi alla får försöka njuta av grönska och sommarväder. Tur att trådar som den här finns! Vi förstår iaf varandra :)

Kram

Jag vill bara säga att det finns SSRI-preparat som man får ta dom första 6 månaderna av en graviditet. Om du har känningar av ledsenhet så brukar man må ganska bra psykiskt efter ca fyra månader av graviditeten så i så fall kan det ju vara ett jättebra läge att trappa ut kring den tidpunkten i långsam takt. Om du inte får hjälp via din ordinarie VC/MVC så se till att bli remitterad till specialistmödravården som kan betydligt mer om allt medicinskt i en graviditet. Bara i all välmening. Jag har själv skador i kroppen efter en krock 1989 och fick massor med hjälp via spec.mödravården under min graviditet. Dom ser till att man kan medicinera på ett sunt sätt som inte är illa för barnet, och dom kan betydligt mer.

Sunseed

Äldre 12 Jul 10:10

#27175

Lavinen skrev 2013-07-12 08:05:43 följande:

Tack för tipset!!

Det har jag inte tänkt på att spec.mödravården kan säkerligen tipsa bättre än min läkare på VC. Han sa ju bara att det inte fanns några alternativ utan bara att sluta medicinera.

Jag fick kanonbra hjälp och din MVC kan remittera dig till specialistmödravården om det behövs, vilket jag tycker att det gör om du behöver medicineras under graviditeten. Dessutom får du troligtvis lite utökade undersökningar om du blir inskriven (av bebis) och det är ju inte fel det heller i det läget.

Det är synd att dom är så dåligt informerade på vissa VC.

Sunseed

Äldre 12 Jul 17:25

#27177

Lavinen skrev 2013-07-12 13:29:52 följande:

Sant. Utökade undersökningar är såklart en bonus! Håll tummar att jag får bättre hjälp där

Håller tummarna för att du får igenom det!

Sunseed

Äldre 12 Jul 17:27

#27178

Veronica1 skrev 2013-07-10 09:13:12 följande:

Jag är in här & läser lite då & då, vill inte släppa er :). Vill veta hur det går för er...
Lycka till & grattis till er som lyckats ${#emotions_dlg.flower}$

Trevlig Sommar

verro72.bloggproffs.se/

Vilken härlig sommarbild!
Hoppas att du har det bra!

Sunseed

Äldre 1 Oct 17:08

#27208

Grattis till ruvarstatus!
Jag är här och läser, och jag kommer att följa dig!

Sunseed

Äldre 12 Oct 16:33

#27216

Ja, hur går det Snorpan?

Sunseed

Äldre 12 Oct 21:56

#27218

Gretchen skrev 2013-10-12 21:14:37 följande:

Tack för svar! Så din erfarenhet/insställning positivt?

Vad jag har hört så är det bara lovord vad gäller CFC. Om inte vi hade blivit gravida med vår lille pojk (med sjätte blastocysten) - han föddes sista april, så hade vi funderingar på att åka till CFC. Just för att dom har lite mer planer på efterbehandling och tänkande som inte alla kliniker i Sverige har. Nu måste jag ändå säga att Falu-kliniken verkar vara i framkant att vilja prova nytt (där vi till sist blev gravida). Vi har en blastocyst kvar i frysen som vi inte vill kasta bort, så vi kommer sätta in den om några månader. Men vi kommer inte köra fler fulla IVF:er.

Sunseed

Äldre 17 Oct 15:57

#27223

snorpan02 skrev 2013-10-16 21:11:48 följande:

Hej tjejer vårt sista försök gick åt skogen, så nu känns det sådär lagom trist. frågan är om vi ska ställa oss i kö för äggdonation eller att min sambo får acceptera det faktum att han inte kommer bli pappa. Vi är tveksamma då vi inser att vi kommer vara runt 45 o 48 år om vi lyckas med ÄD och jag vet inte men vi känner oss gamla på pappret men inte i sinnet. ja hur resonerar ni andra med åldern, min sambo känner sig lite sådär när tanken på att ett ev barn fyller 20 år när han redan gått i pension... Knäppa tankar kanske. Hoppas nu att någon annan lyckas kram på er och tack för ert stöd under dessa turer m ivf.

Vad ledsamt att det inte gick vägen. Fundera en vända till på ÄD. Det finns så många åsikter om ålder på föräldrar, men ju mer jag hör mig för (utanför internets hårda värld) ju fler träffar jag med äldre föräldrar som inte någonsin skulle önskat sig några andra föräldrar än just dom.

Sunseed

Äldre 19 Oct 14:04

#27226

Poppy 2012 skrev 2013-10-19 12:36:49 följande:

Jag är inte så aktiv här, dels på grund av att jag inte kan bära mitt barn så vi har gått vidare med surrogatmamma istället, men jag tittade in och kände att jag inte bara kan läsa och sedan dra vidare – jag måste ge några stöttande ord.

Fäst inte så stor vikt vid vilken ålder ni kommer att vara i när barnet är fött. Många i min bekantskapskrets har äldre föräldrar och de har haft en bra barndom. Med ålder kom ofta insikt och ökat tålamod. Äldre föräldrar har ofta väldigt mycket att så låt inte åldern sätta stopp för era drömmar om barn. Tänk också på ert barn kommer vara väldigt, väldigt efterlängtad och älskad – det är viktigare än om mamma och pappa är unga i kroppen.

Läs också SCB:s statistik: ”De senaste 30 åren har allt fler kvinnor fått barn efter 40 års ålder. Ändå är det inte lika vanligt som det var på 1700‑ och 1800‑talet. År 2011 var 4 procent av barnaföderskorna över 40 år, jämfört med 12 procent i slutet av 1800‑talet. ”

www.scb.se/Pages/Article____351544.aspx

Tack för ditt fina inlägg.
Det finns ju ingen ålder för att vara en fin och bra förälder, gammal som ung. Personligen är jag i perfekt ålder nu. Jag är lugn, tålmodig, har lekt av mig och levt loppan, är harmonisk och trivs med livet. Jag är mycket bättre på att leva och vara i nuet och njuta av tiden med bebis.

Plus att vi har god ekonomi då vi båda jobbar (förutom att jag är föräldraledig). Tack vare det kan vi ta ut få föräldradagar varje vecka och spara dagar så att vi kan vara hemma länge. Jag hade INTE varit en bra förälder före 30. Men jag vet att det finns superbra föräldrar även i den åldern (såklart). Men vi är alla olika, och ingen kan bestämma när den perfekta åldern för barn är. Det känner man själv. Huvudsaken är att man älskar och tar hand om sina barn. Dessutom kan man gå bort vid 25, likaväl som vid 65. Ingen vet - så varför ska man inte få leva och göra som man vill och önskar.

Så.. Jag håller med dig helt och fullt. Låt inte åldern styra.

Sunseed

Äldre 29 Oct 19:38

#27234

Fantastiskt Vi5 - Ett stort GRATTIS!

Sunseed

Äldre 27 Dec 22:21

#27281

Veronica1 skrev 2013-12-27 15:39:41 följande:

Allt gick åt helvete :'(. Missed abortion i vecka 13. Har nog aldrig varit så här ledsen. Fick tabletter som skulle stöta ut fostret efter tio timmars kämpande kom den lilla ut men jag fortsatte att blöda kraftigt så det slutade med en skrapning. Har legat inne sen den 22 : a, har äntligen fått komma hem. Förlorade så mycket blod så jag fick blodtransfusion & dropp. Mår så dåligt!

Önskar er alla allt gott!
Kram

Men fy så fruktansvärt ledsamt. Jag saknar ord för det du har varit tvungen att gå igenom. Jag vill bara ge dig världens största kram. Och så hoppas jag att du har nära och kära omkring dig som kan ge dig lite medmänsklig värme.

Sunseed

Äldre 28 Dec 20:57

#27290

Veronica1 skrev 2013-12-27 23:42:22 följande:

Ja jag hade ett X julen för tre år sedan, mina ägg. Har inte mycket till övers för julen längre, tyvärr. För oss är den förknippad med sorg & smärta!
Kramar

Jag hoppas och ber att era jular framöver blir förknippade med något helt annat. Det är du och alla andra kämpare så värda. Det gör ont i mig att veta att så många fina människor måste kämpa så. Men försök hålla ut. Det ska bli er tur.

Sunseed

Äldre 28 Dec 20:59

#27291

Ypke skrev 2013-12-28 15:06:28 följande:

Veronica - jag beklagar verkligen! V 13... Då har man verkligen hunnit vänja sig vid att det nog ska gå vägen, fy! Det känns som styv 12 är en magisk gräns, men uppenbarligen händer det mycket därefter också. Fick du reda på missfallet i v 13, eller vet man om det faktiskt var då fostret dog, eller skedde det mycket tidigare?

Vi4, tack för att du frågar, jag är i v 12+0 idag, därav detta nya nojande, precis när jag tänkte att jag skulle få slappna av lite ... Milstolpe på måndag då vi får vårt kub-resultat. Vet ju att oddsen är goda eftersom vår donator är tio år yngre än jag, men det känns helt enkelt för bra för att vara sant alltihop så jag är orolig att nåt ska vara fel.

Håller tummarna för att du får trevliga besked som kan lugna på måndag. Jag minns det som igår. Det var en stor milstolpe. Den största milstolpen var nog RUL för oss, för bara några veckor efter det började rörelserna, och det var då man började våga tro att det skulle gå vägen.

Lycka till på måndag!

Sunseed

Äldre 28 Dec 21:02

#27292

Vi 5 skrev 2013-12-28 01:01:55 följande:

Grattis Myran! Så härligt, nu kommer en intensiv period för er

Raffebo, jag minns dig med, 2 år redan alltså! Håller med om att tiden går snabbt! Jag vill knappt lägga ner min lilla för jag vill njuta av henne varje stund.

Veronica1, men fy så hemskt och ledsamt! Jag hade ett ma i v14, det var jättetufft, men det var ändå innan allt kämpande! Mina mf efter att kämpandet började har varit mycket tidigare, v9 och V6 men de har ändå varit hemskt jobbiga. Jag önskar dig styrka och kraft att gå vidare och hoppas att kommande jular är fulla med glädje!

Ypke, hur går det för dig?!

Sunseed, fint att se dig! Hur mår ni?

Hur mår NI? Kul att se dig också.

Vi mår jättebra. Liten fyller 8 månader på måndag och det är full fart. Jag kan fortfarande bli rörd till tårar att han överhuvudtaget finns. Han är bara världens bästa. Så lätt att ha med att göra. Glad, rar, go, söt... Det bästa helt enkelt. På julafton grät jag. För i flera år har jag suttit med brorsbarnen och tänkt att jag nog aldrig kommer att få uppleva en jul med barn. Men så fanns han där. Plötsligt. Och satt där mitt emellan brorsbarnen som kramade honom... Det svämmade gärna över lite den dagen.

Jag ber i mina tankar varje dag för att alla som kämpar ska få belöningen till slut, oavsett hur våra tunga resor har sett ut. Tänker på er massor.

Sunseed

Äldre 31 Jan 22:23

#27332

Jag vill inte vara negativ alls. Men det finns vissa tecken på att Omega 3 inte bara är jättebra för små bebisar.

www.dn.se/nyheter/vetenskap/omega-3-tillskott-ger-okad-risk-for-allergi/

Själv tycker jag om att läsa både för och emot, så att man kan få en liten känsla själv hur man vill göra.

Jag körde Omega 3 och D-vitaminer och Folsyra innan graviditeten. Under graviditeten intog jag d-vitaminer och folsyra. Hampus är idag 9 månader. Inte allergisk mot någon kost eller djur (ännu).

Sunseed

Äldre 31 Jan 22:26

#27333

Men fet fisk är bra. :)

Sunseed

Äldre 1 Feb 16:08

#27336

Vi 5 skrev 2014-01-31 23:33:44 följande:

Sunseed, helt rätt att man ska lyfta fram både för och nackdelar. Det som är lite konstigt är att det finns väldigt många studier, stora och välgjorda, som tyder på att det minskar risk för allergier. Vad jag vet är detta den enda som tyder på att det skulle vara negativt, den är inte heller så stor. Men absolut viktigt att lyfta att det inte är helt entydigt!

Kul att se dig! Hoppas allt är bra med er?!

Tes, usch då, då är det inget alternativ för er .

Han har fått Omega 3 efter födseln däremot. Det ingår ju i ersättningen. Jag förlorade bröstmjölken kring hans operation så jag fick köra ersättning, och där är det tillsatt.

Tack! Allt är finfint med oss. Jag trivs som fisken i vattnet med det nya livet. När liten var pytte så kände jag att jag aldrig ville att han skulle bli större, för det var så mysigt. Men varje tid är jättekul. Under året ska vi göra syskonförsök. Vi vill inte slänga bort vårt sista embryo, så det ska vi sätta in efter sommaren. Sannolikheten är väldigt liten då jag fyller 43 snart och bara har ett embryo kvar (får inte köra fler IVF:er), men vi kommer prova den andra vägen också.

Hur har du det? Allt bra?

Sunseed

Äldre 6 Feb 19:54

#27340

Ett stort grattis Snorpan!!!

Sunseed

Äldre 6 Feb 19:56

#27341

Vi 5 skrev 2014-02-06 11:19:00 följande:

Snorpan, åh så underbara nyheter! Helt fantastiskt! Jag har ju följt dig länge och undrat hur det gått. Nu håller jag tummarna att det ska gå bra hela vägen!

Sunseed, tack det är bara bra med oss. Jag njuter varje stund av min lilla och vill bara frysa tiden för det är så mysigt. Jag dras dock med någon slags diskbråck så jag har hemskt ont av att bära (som jag ju egentligen vill, är en sjalfantast). Och så är jag väldigt trött av allt nattvaknande, men det hör ju till. Lillskruttan är ljuvligt glad och väldigt go och storebror har nu landat i att vara storebror och är glad i henne och snäll som få. Så jag har det väldigt bra!

Vad skönt att ni har det bra. Tråkigt med ryggen bara. Jag har diskbråck i länden och en whiplash i nacken så jag förstår dig verkligen och känner med dig i dilemmat. Hoppas att du hittar sätt att fixa det någorlunda. Och så hoppas jag att du snart får sova mer, för då brukar smärtor lindras något.

IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

INNEHÅLL