Linköping, fint att ni fick det mysigt i Köpenhamn iaf, men jag förstår att du måste vara jätteledsen. Håller hoppet uppe för insemineringen åt dig om du inte orkar hoppas själv. Stor kram!
42an, usch vilket svårt besked du fick. Det låter som att du är väldigt realistisk i dina funderingaroch att du väger för och nackdelar. Jag känner också igen det där med att behöva "dra" maken genom processen, bara det är jobbigt. I övrigt tor jag som Myran (och som flera av er andra sagt förut) att en viktig faktor om man ska "ge upp" och lämna hela barntänket är att man känner att man verkligen har gjort allt man kunnat. Iaf tror jag det är viktigt för oss som är sådana att vi "kämpar tills vi stupar". Det är ju inte lätt att veta var gränsen går, men för min egen del tror jag det kommer bli det som avgör, om jag känner att jag kämpat så mkt jag kan. Varm kram!
Zin, typiskt med semestern, men med april som hägrar kanske det går att boka om till efter det.
Myran så fint med bättre värden! Och vilken bra parallellplan ni fixat. Skickar massa energi att orka genom den!
Mary, håller tummarna för dina 7-celliga!!!
Tuvalina, även jag känner så med dig, satt med tårarna i ögonen när jag läste igenom de senaste dagarnas inlägg. Så jobbigt att det ska krångla nu också, det är ju det sista ni behöver.
Själv har jag varit hos reumatologen och fått konstaterat att jag inte har någon reumatisk sjukdom och inga som helst tecken på inflammatoriska processer i kroppen. Alla provsvar var jättebra, men jag orkade inte nu be om värdena, ska ringa och be att få de skickade sedan. Jag fick dock diagnosen fibromyalgi, som jag eg redan listat ut att jag uppfyller alla kriterier för. Det gör inte så mkt varken till eller från tänker jag, jag har ju den värk jag har och har haft under lång tid. Men jag är otroligt lättad att jag inte har någon reumatisk sjukdom (vi har mängder i släkten och familjen). Utan att jag hann fråga sa han själv att "du har ju haft 2 st missfall, varav ett rätt sent, skulle du vilja att vi tar några prover för att se om vi kan hitta någon orsak till det?" Väldigt skönt att inte behöva ta upp det själv. Så nu är prover tagna. Blödningarna har upphört, men det är nog inte äl än verkar det som. Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på att börja behöva försöka med hemmaförsök igen och maken orkar inte heller tänka på det. Usch vad det tär på en med dessa försök...