Enya70 skrev 2012-04-15 12:38:50 följande:
Nojjar lite över att ngt ska hända under förlossningen så att lilllflickan skadas el ve o fasa inte klarar sig. Bryr mig inte så mycket om mig själv på smärt el sprickfronten. Har man tagit sig igenom 10 fulla IVFer överlever man förhoppningsvis en förlossning oxå tänker jag... Bara lilltjejen kommer ut o mår bra.
Min man oroar sig dock mer över hur han ska klara av att se mig ha så enorma smärtor. Han har tyckt ÄP varit mycket värre än jag... Ha ha så vi tar hand om varsitt orosområde...
Håller tummarna för din fortsatta behandling Zin. Jag har ju en stafettpinne som jag vill överlämna till dig!!!
Men, vännen, visst ställde du en fråga till mig angående förlossningsbrevet och vilket gehör jag fick för det. Förlåt att jag inte har svarat
.
Jag hade samma inställning/och farhågor som du inför förlossningen. Inte ett dugg orolig för mig själv, men för lillkillen. Det är svårt att sätta ord på vilket sätt jag fick gehör för förlossningsbrevet, men jag upplevde att jag fick det. Som sagt så inledde jag brevet med att berätta kort att det hade tagit många försök för att bli gravid, och att jag därför hade ett generellt "orospåslag" inför förlossningen. Sedan så efterfrågade jag explicit att barnmorskan skulle ge mig så mycket information som möjligt under förlossningen, för jag tänkte att det skulle bli ett sätt för mig att minska oron. Och det funkade jättebra för mig. Hon peppade mig med info hela tiden om "att allt ser fint ut", "hjärtslagen är bra", "barnet mår bra" osv och då kunde jag fokusera på mitt. Jag har ju ingen annan förlossning att jämföra med, men jag tror att jag fick mig en extra dust med allehanda information vilket passade mig. För mig funkade profylaxen över förväntan, jag som knappt hade övat på andningen stånkade och pustade som aldrig förr.
Tänk att det snart är dags för dig. Vilken lycka
!