Åhhh Inanna, så ska det låta!!! Jättebra 
Låt dig inte slås ner av surpuppor på kliniker som inte väljer att se till kroppen före id-kortet. Kör på, kämpa på, ge inte upp!!! Det ska bli bebbar 
Jättekram!!
Och glöm inte lite Zinfandel till helgen 
! Vilket vin kan du rekommendera?
Turild - härligt att se dig igen!
Underverket: ja du, jag vågade inte skriva för mycket om det mentala eftersom det provocerar så många. Men ja, jag tillhör dem som tror att det kan påverka allt här i livet, hur man mår, hur man når mål, ens sociala liv, relationer, karriär, graviditet, ja allt. Och läser man mer än fertilitet så inser man hur mycket som måste vara i balans och stämma.
Thule: I min värld är just humöret en direkt koppling till behandlingarna och en effekt av allt det vi stoppar i oss. Jag är rätt glad skit men märker att jag har mycket lättare till gråt & irritation nuförtiden. Alla kämpar med de frågor du ställer och jag önskar att någon hade svar på dem. Men ge inte upp, jag är övertygad om att kämpande måste ge resultat, det kan ju inte vara av ondo att vi går igenom detta. Köp The Infertility Cure omedelbart ;)
Inanna: märkligt av en läkare att totalt döma ut någon så vid 41,5, det är faktiskt inte en hopplös ålder men vi är väl medvetna om de små chanserna, de behöver inte präntas in. Om nu värdena är bra, kvinnan välmående och paret hopplöst gärna vill försöka (och som blivit gravida) och inget fysiologiskt sätter stopp - varför då inte uppmuntra och kämpa tillsammans med paret..?!
Men jag vill se din gamla bild igen ;)
Jag tyckte du var jättemodig och egentligen är det ju inget att hemlighålla. Jag impas av alla som har sin egen bild ute!! Vet egentligen inte varför jag kör en lila blomma, jag är ingen blommänniska 
men färgen var nog tilltalande på nåt vis ;)
Snösport: nu satte du huvudet på spiken - bra skrivet!
Nej, mina kunskaper räcker inte riktigt så långt tyvärr. Var bor du? Länkade till en kvinna i Stockholm som arbetar efter Randine Lewis, du kan kanske be henne förklara det hela närmare och vad som passar dig?
Jag vet inte, jag är nog egentligen inte mer övertygad om något, mer än att kroppen måste vara i balans och att man är harmonisk och välmående men det blir ju rätt flummigt. Fråga är då hur man uppnår det..? Kanske ska man helt enkelt inte joxa så mycket? Kanske är det faktiskt bäst att bara leva på som man alltid gjort? Jag vet inte. Men jag tycker det känns bra för mig själv att ändå försöka påverka - vare sig det faktiskt gör någon nytta eller ej. Kan det påverka bara genom att jag gör en aktiv handling så är det ju bra. Det känns bra att om vi aldrig lyckas så vet jag ändå att vi har försökt allt, vi gjorde vårt bästa. Sen når man kanske inte alltid sina mål, men vetskapen om att vi kämpade, slogs och fightade känns bra. Jag kommer söka information så länge denna process fortgår, för sån är jag. Kunskap=trygghet för mig men jag respekterar högt att många tycker motsatsen.
Tack Fjällsippan för ditt underbara inlägg!
Inanna: nu diggar jag verkligen din bild 
Turild, Turlid