IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Finafina, jag är i liknande sits som du. Jag är dock inte uppgiven direkt och inte deprimerad. Jag är utmattad. Men hjälp behövs sannerligen! Först gäller det att inte döma sig själv och att inte ställa så höga krav. Sen gäller det att hitta någon riktigt bra person att prata med Så kanske tankarna och känslorna efter hand får lite mer struktur.

Zin, du är inte ute och valsar. Jag fick två st kortisonsprutor i april! Intressant var ju nu vid senaste ruvningen att jag fick herpesblåsor vilket jag alltid får när immunförsvaret går ned. Hm...

Ang behandlingsalternativ:
I första IVF försöket körde jag med gonal-f, då blev det fyra ägg och tre beruktade... Ett klarade sig och de andra två delade sig inte vidare.

I andra IVF försöket körde jag med menopour. De trodde det skulle bli fyra ägg, då det fanns fyra äggblåsor. Ut kom endast två ägg varav det ena inte hade något innehåll. Det som blev kvar var dock mycket fint! Så frågan är ... vilket som är bäst i mitt fall. Få se vad de har för plan i augusti.

Vad bra Mary att det verkar lösa sig med dina mediciner!!

Hörrni, tack för era inputs om Menopour och Gonal-f. Då ska jag föreslå det till augusti om de inte har kommit på det själv vill säga.

Nu undrar jag en sak... hur tänker ni kring kinesiska örtmediciner? Jag har nämligen fått två olika preparat av min akupunktör och faktum är att det är efter jag börjat inta dessa som de värsta utmattningssymtomen började på mig. Jag har varit darrig och svag. Medicinerna heter Vitalizex och Replenish. Jag funderar mycket över det här med interaktioner och det gäller faktiskt att passa sig då det står att de används traditionellt i Kina. Hur ska jag kunna veta att de stoppat i rätt örtväxt i preparatet? Ingen aning...

Dessutom har jag ätit Adrekomp som är binjurestärkande och det har jag nu tagit bort också för att testa om det haft någon inverkan på min kropp. Eftersom jag äter DHEA också så kanske det har blivit för mycket för binjurarna helt enkelt. Dessutom är det lakritsrot i de kinesiska preparaten och det är också för binjurarna om jag inte har helt fel.
Vad tänker ni om detta?

Bengalen och Syskon nu - Tre ägg är bra i min värld som endast har en äggstock och "bara" fått ett ägg befruktat!
Så, precis som Victoria skriver, loppet är inte kört än. Men självklart känner man ju besvikelse med. Det ingår ju i hela processen.

Tack för era stöttande ord ang kinesiska mediciner. Jag blir skeptiskt till min TCM akupunktör som inte verkar ha koll riktigt måste jag säga. Jag ifrågasatte faktiskt att jag skulle ta örtmedicinerna samtidigt som DHEA men hon trodde inte det skulle påverka. Nu  märker jag att det förmodligen gjort det. Så här darrig och konstig som jag känt mig den senaste veckan är inte bara psykiskt utan helt klart en biverkan av något.
Så nu har jag tagit bort adrekompen så länge... örtmedicinerna ska jag ta bort den ena av ikväll. Så får vi se vad som händer. Vet ni, jag mår redan bättre! Visst är jag slut och utmattad men inte alls som den senaste veckan.

Miss B, jag har sprutat i 13 dagar, gjort ÄP på dag 15. Visserligen med gonal-f och menopour men så länge sprutade jag i alla fall.

Jag tassar i de markerna varje dag, i skräcken att vi aldrig kommer få det där levande barnet. Trots det har jag satt upp en bild på kylskåpet där det står: Vi har ett levande barn, som om vi redan har det. En affirmation som jag glömmer då och då men än så länge ger jag inte upp. Ibland tänker jag att det hade varit bäst att jag inte fått vara med om det här alls som jag varit så hade det varit mindre smärtsamt. Det var som att stoppa fingrarna i något mycket mycket eftertraktat och sen få det bortryckt på en sekund. Jag hade hellre varit utan det helt. Men som ni så klokt säger. Alla sorger är olika och det går inte att jämföra dem. Hade jag inte varit gravid alls någon gång så hade jag längtat ihjäl mig. Men visst är det viktigt att gå vidare med och hitta ett sätt att acceptera, men först behöver sorgen komma fram. På vilket sätt den gör det, är olika för varje individ.

Men som sagt. Jag ska leva efter devisen att en dag har vi det där barnet i vår famn. Om inte nästa år så kan det ske om några år. Just nu jobbar jag på den visionen!

Jag känner lika!! Jag är så oerhört tacksam att jag har träffat mannen i mitt liv. Trodde aldrig jag skulle göra det men vid 39 års ålder stod han där. Det är så mycket kärlek mellan oss och vi har så  oerhört mycket gemensamt. Vi håller på att bygga upp en fantastisk verksamhet tillsamman i vårt hus och i sommar gifter vi oss. Tack MissB för att du påminde mig om det jag har att vara tacksam för.

Förr var jag väldigt ledsen över att aldrig få dela mitt liv med någon. Det är så oerhört ofattbart att han finns där, han är så kärleksfull och älskar mig! Jag kan inte ens sätta ord på det märker jag. Ska försöka göra det i ett tal till honom på bröllopet...

Hitcher, demens är mycket tufft att tampas med. Beklagar att din mamma drabbats av det! Är det Alzheimer?
Sen undrar jag om du testade med ÄL stickor - då kan det vara så att det blir en förhöjning i slutet av cykeln med, ca 5 dagar innan mens. Var är du i cykeln nu? Vilken dag sedan missfallsblödningen?

Tjorven! Vill sända dig massor av kärlek och att beskedet ni kommer få är något som går att hantera!

Mammagås, det är helt otroligt tycker jag att du fått 15 blastisar! Vilken grej! Ruva på nu!

Vickan12, Kram till dig - låt tiden gå  lite och fundera sen över om du kanske behöver ta kortison fragmin och Trombyl vid försöken för att förbättra chanserna. Har du några embryon i frysen?

Själv mår jag mycket bättre nu sen jag tog bort adrekomp och kinesiska medicinerna. Det var sannerligen för mycket för binjurarna med DHEA, lakritsrot (är också för binjurarna) samt adrekomp (binjurestärkande)..... Nu har jag koll på min kropp igen. Nu gäller det bara att försöka koppla av lite mer! Läs mitt blogginlägg så ser ni vad jag ska hitta på ikväll!

Nu är jag i chocktillstånd:

Ser ni det jag ser?

Det här helt ofattbart. Men alldeles alldeles för tidigt och  jag är livrädd att jag gjort något dumt nu... Hade sex i morse osv... osv... Jag är på ÄL +8 - JÄTTETIDIGT! Men för mig är det ett hopp!! Ett stort hopp! GUD, jag fattar inte att det är sant?

Jag har känt som att min kropp har betett sig annorlunda den här cykeln. Jag känner igen den som innan jag blev gravid med Tusse (vår döda son). Den har varit med på ett annat sätt. Känt mer lust samtidigt som det blev den här svagheten häromdagen då mina ben inte höll... Jösses!!

Åh Zin är du där? Jag trodde du jobbade.... Jag vågar inte tro på det och som sagt blir jag livrädd samtidigt men det är underbart. Jag vet inte alls hur jag ska göra med allt nu.... DHEA och om jag ska ta progesteron eller nåt... eller kanske bara låta det vara....

Åh vad jag önskade ni var här och skålade med mig! Helt otroligt!

Vad gulliga ni är!

Då ska jag följa din läkares råd Mary och ta lutinus x 2. Jag gjorde ju inget alls sånt förra graviditeten, men nu när jag hållit på och mixtrat med hormonerna iom IVF så kanske det är bra med lite stöd.

Tack alla!