IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
Victoria jag förstår din ågren. Du är mitt uppe i det nu, även jag är ju mitt uppe i ruvartiden, eller snart slut och det har förmodligen inte lyckats denna gång.Det är en del kraft som krävs men vi får ta en sak i taget. Nu är du i det som sker nu, det är inget som du kan göra något åt eller förändra. Det som är gjort nu är redan gjort. Jag kan verkligen verkligen förstår din känsla och det är helt rimligt att du känner som du gör. För vi hade ju om vi vetat och haft kraft/kunskap gjort något åt det innan våra försök och det är det som grämer oss. Jag grämer mig över att jag inte hävdat min rätt mer. Jag blir arg nu när jag tänker på hur nonchalant jag blivit behandlat trots att jag dessutom förlorat ett barn. Jag grämer mig och grämer men det går ju inte att göra något åt nu, det enda vi kan göra något åt är framtiden!
Det är ju inte säkert att vi måste åka till Aten allihopa, eller hur? Vad jag förstår (rätta mig om jag har fel Zin) så kan vi ju be en läkare här hemma om att få kolla Tnf alfavärde? Det kan alltså visa på om vi har "vaccin" mot graviditet? Eller vägrar läkare göra det här i Sverige?
När vi då vet det, kan vi gå vidare. Sen bör vi ju ta alla vaginalprover osv som du skrev så bra om här ovan.
Vi fortsätter framåt ändå. Det finns fler bitar att ta tag i, fler saker att göra för att njuta av livet med. Fler saker för att kunna slappna av. Jag sörjer och är rädd men idag är det ändå en känsla av att ta mig framåt som överväger!