IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Precis så... Och det gör mig sjukt irriterad. Både för att man själv kanske är drabbad av okompletta undersökningar inför IVF OCH för att mina vänner, släktingar och kollegor bekostar sjukvård i det här landet som är tagen i luften utan grundlig undersökning.  Det kanske finns massor med folk som hade lyckats själva utan IVF (som vi betalar) OM man hade gjort en grundlig undersökning som eventuellt förklarar infertiliteten. För trots allt så är det en väldigt låg procent som FAKTISKT är oförklarligt barnlösa. De flesta har brister i spermier, äggstockar, livmoder eller liknande., Och då kan man betala tusen försök utan att lyckas, och är man yngre så ingår i många fall tre ivf-er i dessa misslyckade försök.

Det är skit känner jag. Folk som går och hoppas och genomgår IVF-er som kanske är dömda att misslyckas från början för att man inte har fått en grundlig undersökning innan och folk som jobbar och betalar skatt för.. vad? 

Jag har läst här:
http://www.1177.se/Dalarna/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Ofrivillig-barnloshet/ om vad man gör innan man går vidare till insemination eller IVF... Det står klart och tydligt vilka undersökningar man ska göra. Vi har gjort allt utom just undersökning av äggstockar och livmoder.

Och ja. Det är konstaterat att i vårt fall är det själva fästandet som är problemet. Vi får tiopoängs blastocyster varje gång och mannens spermier är perfekta. Dom befruktar sig som bara den. Men dom vill inte fästa. IVF-kliniken håller med om att det är konstigt när allt ser så perfekt ut. 

Ja, jag fick en smärre chock när jag idag läste att i det här landstinget så ska man ha genomgått hysteroskopi INNAN ivf för att se om något hinder kan finnas för barnlöshet... NU får vi göra det efter att vi själva har ifrågasatt fem toppenblastocyster som inte vill fästa..

Så här står det i vårt landsting:

Kvinnan får göra flera tester

Utredningen som kvinnor får gå igenom är till för att få reda på om äggstockarna fungerar som de ska, om man har ägglossningar, om det finns passage genom äggledarna och om livmodern fungerar som den ska. För att få svar på detta görs en utredning som innebär flera tester i följd:

Äggstockarna och livmodern undersöks med ultraljud via slidan. För att undersöka att hormonerna fungerar bra kan läkaren ta ett blodprov två till tre dagar efter mensen har börjat. Man kan också få lämna ett blodprov en vecka innan mensen för att läkaren ska kunna bedöma tecken till ägglossning. Funktionen i äggledarna undersöks helst mellan mens och ägglossning. En tunn slang, en kateter, läggs in i livmoderhalsen och läkaren sprutar in en vätska som innehåller ett kontrastmedel och kan då se om äggledarna är öppna. Numera görs en sådan undersökning oftast med hjälp av ultraljud via slidan, men även röntgengenomlysning eller titthålsundersökning används ibland. Vid denna ultraljudsundersökning kan läkaren också se om man har polyper eller muskelknutor i livmodern.  

Därefter ska man utreda om det räcker med insemination, hemmaförsök eller om man måste gå vidare med IVF.... 

Victoria 71: För att förtydliga vad jag menar: 

Ja. Efter samtalet med IVF-kliniken så förstår dom inte varför det inte lyckas. Vi har verkligen toppresultat trots åldern på våra ägg, befruktningen och hur dom utvecklas. I vårt fall är det solklart infästningen som inte fungerar. Infästningen har inget att göra med om embryot är dåligt eller inte. Däremot kan man få missfall om embryot är livsodugligt.

Vi har kämpat som blå för att få läkarna att lyssna på att det är något som inte stämmer. Så sist tog vi upp att jag får feber efter varje insättning. Därför får vi hysteroskopin. Vad hade hänt annars? Jo, vi hade kört IVF på IVF och FET på FET utan tanke på att det kan finnas fysiska hinder till infästningen.

Nu vet vi ju inte om det finns fysiska hinder. Men det är lite ledsamt att läsa att vårt landsting har det som praxis att man faktiskt GÖR det innan en barnlöshetsutredning. Men vi har inte fått göra det. Det är en slump att vi har läst det på deras sida. Det gör att man känner sig lurad. Vi har börjat lägga 28500 kr på privatbetald IVF då min ålder gör att jag inte längre får landstingsförsök. OM det nu skulle vara problem i livmodern så hade vi kunnat bli skinnade ekonomiskt... Det vi känner är att det är skrämmande att man måste ta reda på allting själv och att vi har blivit snuvade på en undersökning som borde ha gjorts för över ett år sedan och som kanske, eventuellt hade gjort att behandlingen hade sett annorlunda ut. Och OM det är så att det INTE är fel så är det ju jättebra. Men vi hade velat veta det innan vi körde på med betalda försök. 

"En tunn slang, en kateter, läggs in i livmoderhalsen och läkaren sprutar in en vätska som innehåller ett kontrastmedel och kan då se om äggledarna är öppna. Numera görs en sådan undersökning oftast med hjälp av ultraljud via slidan, men även röntgengenomlysning eller titthålsundersökning används ibland. Vid denna ultraljudsundersökning kan läkaren också se om man har polyper eller muskelknutor i livmodern."

Vi fick inte denna undersökning alls. Det vi har gjort är att påbörja en IVF med mediciner. Ultraljud för att se hur många ägg det är och så vidare. Ingen har ens pratat om att det kan finnas hinder i livmodern för infästning. Det har vi fått ta reda på själva.

Soligor: Hur hade du själv känt det om du hade (trots åldern som säger motsatsen) lyckats producera blastocyst på blastocyst till både dig själv och frysen, men som visar sig inte vill fästa. Sedan läser du att landstinget där du bor säger att man kontrollerar vissa saker INNAN man kör igång med IVF? Saker som du inte har fått kolla,. I vårt fall kom IVF som en chock efter att vi hade sagt att vi inte hade fått barn på ett år. Två månader senare satt jag och sprutade mig själv i magen utan kunskap alls... Visst hade vi tagit blodprover och kollat spermier innan, men något mer har vi inte gjort.

Egentligen spelar det ingen roll för oss om det hade varit en undersökning med kamera (hysteroskopi) eller en annan undersökning. Saken för mig och sambon är att det inte är gjort innan fast det står att man SKA ha undersökt det innan. Det är det som ger svar på om det räcker med insemination eller hemmaförsök eller om man faktiskt behöver IVF. Och vi har börjat belåna huset för att försöka få en avkomma. Det är faktiskt inte roligt att läsa att det finns undersökningar som borde ha gjorts som vi inte har fått innan... Det är bara det jag vill säga. 

Ja, fast varför har man inte fått veta allt det här innan? Varför måste man själv leta information?

Uppenbarligen ingick inte den basutredningen här. För i så fall hade vi inte kört på och förlorat fem toppenblastocyster.