IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Är så ledsen för din skull ! Hoppas verkligen inte att det är ett X för din skull, det är det värsta jag har gått igenom & då har jag både varit med om missfall & ett antal misslyckade IVF. Har du tagit hcg??? Antar att du har gjort det....  Mitt X upptäcktes i vecka 11 & resan dit var ett HELVETE!!!! 

Lycka Till & massor av kramar till dig!!!

Hej alla fina ! 

Jag har varit här inne lite då & då & följt försökt följa er, vill inte riktigt släppa er! Det är så intressant det ni skriver, ni har så mycket kunskaper & olika erfarenheter om olika saker, jag lär mig något nytt nästan varje gång jag är in & kollar läget ! Önskar er alla allt gott & hoppas verkligen att det blir bra för er på ett eller annat sätt!!!

Ego: Vi gav upp efter vårat sjätte misslyckade försök i juni, sen dess har vi försökt att fokusera på oss & återhämta oss efter flera års kämpande, det har inte varit lätt! Vissa dagar vill jag bara lägga mig ner & aldrig mer göra någonting, & att se vänner få barn & när barn kommer på tal så vill jag bara försvinna, orkar inte lyssna... Nu är det så att jag brukar jämt få min mens med 26 dagars emellan, men den här månaden kom den dag 31. Fick min mens i fredags & på söndagen var den över, kan säga att jag behövde inte ens använda tampong, det räckte med binda eller trosskydd & det är ovanligt för mig. Jag har även mått lite illa till & från den senaste veckan, men eftersom vi har manlig faktor så kan jag ju omöjligt vara gravid! Man har ju hört talas om mirakel, men inte oss!!! Vad ska man tro??? Lite flummigt inlägg, men jag känner mig lite flummig just nu . 

Ha en bra dag allihopa! 

Söte: Tänker på dig ! Hoppas verkligen att du får härliga svar idag, så du kan koppla av & må gott & njuta av din graviditet . Många varma kramar till dig!

Ingen graviditet iaf (vilket jag visste), läkaren pratade om cellförändringar, gjorde nån form av mikroskopisk undersökning, så nu är det på labb så jag väntar på provsvaren. Annars så rullar det på, har lite funderingar på embryodonation, vårat sista hopp! 

Hoppas allt går bra för dig & att det löser sig till det bästa !

Ha det gott! 

Ja det är just det att det är så många som går igenom det helt i själva, som inte pratar med någon om det. Det måste vara fruktansvärt att  gå & bära på det helt själv! Vi gjorde det i början men nu är vi helt öppna, när vi får frågan idag om när det dags för oss att "skaffa" barn, så säger vi att vi har försökt i flera år men vi kan inte få barn. Jag tycker att det är så tråkigt när det pratas om att "skaffa" barn är den mest naturliga sak i världen, folk skulle bara veta... Finns så mycket okunnigt folk som inte har en aning om hur tufft livet kan vara, som aldrig har haft en motgång i hela livet! 

Jag menade inte att alla är okunniga & okänsliga, men dom finns där & vi har stött på flera stycken tyvärr. Men jag håller med dig att det är många som ändrar uppfattning när man berättar sin bakgrund & hur man kämpat. Vi har många runt om oss som är väldigt stöttande & förstående. Ska kolla de olika länderna lite mer, svårt val känns det som. Nu väntar jag på mina provsvar först så får man utgå från vad dom visar. 

Snart har du dina små knottar , va härligt! Är nog inte det enklaste med en tvillinggraviditet, du har gjort det så bra!!! Trist med förkylning nu så här på slutet, hoppas du blir frisk snart!

Ja det var kliniken som rekommenderade ED, han trodde att det var störst chans för oss att gå den vägen om vi orkade gå vidare. Vi har inte pratat om det så mycket här hemma, bara lite löst än så länge. Kan säga att jag känner mig lite nervös inför mina provsvar, tycker att det känns som att min kropp är i helt i olag, inte alls som vanligt. Blödningarna har iaf slutat av sig själv, behövde inte ta Provera. Så nu hoppas jag på det bästa! 

Söte: Du får inte ge upp nu, jag hoppas för dig & håller mina tummar hårt! Ta hand om dig! Kramar

Det var Dr.S, han sa att han skulle inte neka oss ett försök till men han trodde mer på ED. Tänk att det blev tvillingar för din del, helt fantastiskt , men jobbigt för dig såklart även om du inte ångrar dig.

Jag hade oxå såna tankar när jag & min sambo i början försökte få barn. Min sambo är 8 år yngre än mig & jag var helt övertygad om att det var jag som inte var fertil nog, men vi har oxå manlig faktor. Nu har åren gått & jag har nyss fyllt 39 så nu tror jag att det är en kombination. Vad fel man kan ha om saker & ting...