IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Ja, man blir trött av medicinerna, helt normalt. Nej, jag har faktiskt aldrig varit ledsen, jag är bara förväntansfull! Möjligtvis arg över att jag behöver utsätta min kropp för allt men samtidigt är jag så fascinerad över hela behandlingen att jag inte kan känna något negativt  Jag har aldrig anklagat mig själv eller min kropp för att vi behöver genomlida detta, jag ser det som en fantastiskt möjlighet & chans, för inte så länge sen fanns inte möjligheten. Jag ser det alltså inte som ändhållplatsen utan som hjälp (dessutom med bidag på ett par hundra tusen inkl mediciner!) som är fantastisk att få!

Skytten: jag ska dock tillägga att det jag dock ofta är arg över är att man inte får korrekt behandling när man nu ändå får behandling. Det kan kännas omåttligt frustrerande!

Det är ju allt runtomkring själva IVFet, okunskapen och nonchalansen kring nya rön, att man inte hänger med i utvecklingen här och knappt ens vill ta det till sig. Att man inte gör ordentliga utredningar, knappt kollar männen, inte bryr sig nämnvärt om immunologi, inte tar missfall på tillräckligt stort allvar, inte kollar bakterier, infektioner & alla värden regelbundet osv osv osv...... Hur många här inne har tex låtits testa för GBS på sin klinik..? Någon enda? Deras öppettider & jul- sommarstängning tar jag inte upp nu för då blir jag irriterad 

Skytten: jag är ledsen att säga det men IBS kan också vara immunologiskt. Forskning visar att det är inflammatoriska förändingar i tarmens nervsystem. Detta är då ytterligare en sak som man känner till och arbetar efter i många andra länder men det har inte särskilt stor uppmärksamhet i Sverige 

Snösport: jag lämnar proverna på min vårdcentral eller sjukhuslabbet. Gå till din läkare så fyller de i remissen till labbet 

Jaha, man vet inte om ska skratta eller  gråta.... Men kanon att hon fick hjälp och kom till rätt person! Det är just det som jag tycker är det jobbiga i detta, att behöva leta & jaga info, läkare & behandlingar. Jag har funderat mer sen på idag det du frågade om imorse och det jag svarade. Jag ska nog ta och korrigera mig själv lite eller vara lite tydligare. Detta är en otroligt emotionell process så det är självklart att känna många olika känslor, annars vore det faktiskt märkligt. Sen har jag haft oturen att må dåligt fysiskt av medicinerna men det är ju en annan sak. Jag kan nog känna hela spektrumet mellan upprymdhet och frustration. Det ser jag som sunt! Så om du blir ledsen så kan det bero på många olika saker. IVF är ju ett dels ett oerhört aktivt sätt att "göra barn" på, dels är det höjden av onaturlighet. Jag minns tex den tomhet jag kände efter första äggplocket, när äggen lämnat mig. Sedan följde insikten om att någonstans på andra sidan stan höll min mans spermier och mina ägg på att befruktas! Det är galet surrealistiskt  och sen att se embryot på skärmen innan det förs tillbaks, säg den som inte får tårar i ögonen, det är bisarrt!!

Breaking news: Kronprinsessan är gravid 

Visst var jag snabb  Kul för alla andra i IVF-svängen, tänk om hon ville avslöja det också!!

Ja, Skytten, de har gjort IVF!

Fruttan, usch vad ledsamt det är , alla här vet precis. Men du, hoppet är det sista som överger en! Här hålelr vi ut och ger inte för til the fat lady....

Syskon nu: men vad spännande!!! Testar du imorrn igen?! Vi sitter här och håller tummarna och väntar 
 

Slemmis: Klart det är deras ensak, jag menade bara att det är bra för IVF-världen när offentliga personer pratar om det, det är alltid bra när det får en strålkastare på sig. Ja, jag tyckte också det var liite väl tidigt att avslöja....

Hon skulle ju kunna ha Princess för ingen skulle ändå tro att det var hon