4 missfall.. Finns det hopp?

å herre guuud vad det händer grejjor här.. (min dator suger, därför är jag inne så sällan)

Vilaa.. har inga ord, jag sörjer med dig... FAN! så jäklar orättvist.. tänk om ALLA kvinnor fick 1 missfall var i livet, då kunde det jämna ut sig lite för oss i den här tråden... (knäppt tänkt)

Najje.. Å tvilling-hjärtan.. DET är ju drömmen nu efter denna resa.. att få två.. till priset av en.. fast vi har ju betalat ett högt pris, så det vore då inte för mycket begärt att få in en hel drös ungar imagen.. HOPPAS HOPPAS det går hela vägen nu, vi behöver solskeeeeeeen!

Ninnin82.. Jag håller dig sällskap i bitter/sorg/träsket.. jävla HORMONJÄVLAR- progesteronet tar dööööd på ,mig och mitt liv.. jag reagerar så jäkla starkt på vaggisarna. Är som en HORMONKOSSA.. vill flytta från maken (ska tillägga att jag är nygift) .... URK!

Jag är oförbätterlig! Jag har sjunkit in i ett djupt narkomani - testnarkomani.. helt besatt.. jag lovade ju att inte testa förrens typ på torsdag.. men jag har redan testat i flera dagar... jag har ingen som helst impulskontroll.. tänker att "i morgon ska jag inte testa".. eller hur! Men jag orkar inte bry mig, orkar inte den "kampen" att bråka med mig själv..

Men det jäkliga är ju att jag INTE är gravid.. jag har i o f s BIM på fredag/lördag, men jag är säker! ingen spänning i brösten eller molvärk eller så.. ... även om jag fått det tidigare när jag tar proggisarna.. men då är det proggisarnas fel..

Ärligt, jag vet inte hur länge jag orkar hålla på! idag var jag sjukt nära att bara ta ett beslut om att acceptera min situation. Men jag gråter.. jag vill så gärna få ett syskon till min dotter, som för övrigt blir 10 på lördag.

Gnäll och klag.. tack för att ni finns, va fan hade jag gjort utan er?!

kram

 Till alla er!

ska genast kolla på: Fruktus Femina, bara namnet låter jättebra ;)

väntar på att gyn ska ringa upp, nu är det 3 veckor jag väntat på att "min" braiga läkare ska ringa..
så jag gör ett nytt försök att påkalla uppmärksamhet..

bara att bita ihop och ta en dag i sänder..

kram

Googlade på Fructus Femina och fick inte fram så  mkt, tar tacksamt emot en länk eller två :)

tack timoa  :)  jag har testat tidigt alla gånger jag varit gravid, därför är jag neggo ;)

nu har jag bokat tid med min "braiga" gyn-läkare, fred 30 sept.

sköterskan lät inte så himla positiv om att jag skulle kunna få hjälp.. och fertilitetsutredning
verkar inte kunna gå för sig, eftersom jag inte försökt bli gravid i 1 år..och att jag tidigare kunnat bli
gravid osv osv.. men jag vill ha lite pepp, stöd och mediciner, sen är jag rätt självgående tror jag...

men jag tänkte på pergotime.. måste man ha utrett att man inte ägglossar för att få det utskrivet?
eller kan man få det som ett litet stöd.. för att jag känner ju att det är brottom..

behöver tips o råd, vad tycker ni att jag ska ta upp med henne.. det känns som att det är sista chansen
till hjälp.. blir ju 40 i december och de hade en gräns vid 40 sa hon jag pratade med.. (men det kanske handlade om fertilitetsutredning.. hjälp o stöd från sin gynekolog måste man väl få efter 40?)

ja snurr snurr.. lätt att släppa taget, right ??

tack å lov man har ett jobb att sköta ;)

kramisar

Hej på er!

jag lyser med min frånvaro, jag har en liten paus från kroppen nu, och vill inte vara här inne och tänka/känna för mycket.. nästa anhalt är gyn på fredag.
har en heeeel låååång lista som jag ska ta upp med henne, skulle bokat dubbeltid :/

annars så hämtar jag upp mig efter den krasch som alltid råder efter 2 v med progesteron, det tar några dagar så är jag befriad från de gräsliga symtomen som det ger mig, men nu är det ÄL snart och då är det återigen dax för proggisarna.. det är bara att gå in i koman och stänga ute så mkt som möjligt..
(jag tar ju proggisar från äl då jag har en lutealfas på 7 dagar)

har inte ens bestämt mig för om vi ska försöka vid denna ÄL.. vet int om jag orkar lixom.. ska se vad gyn säger, hon borde se något ang äggblåsor o sånt.. kanske är lika bra att köra på, det KAN ju ta sig..

det sista man tappar är hoppet...

återkommer och berättar hur det går efter fredag..

många kramar till er bästa tjejjer

Gynbesök idag.

Blev totalt förvirrad då gyn säger att de har rekommenderat mig att ta bort myomet. Vilket inte stämmer. De erbjöd mig att operera bort det eftersom de inte kunde göra något annat, de trodde då att det inte skulle ha ngn inverkan på graviditet. Idag lät det annorlunda :(

Men får påminna mig om att i feb/mars i år så var jag utslagen efter sista skrapningen. Jag orkade inte genomgå en nedreglering och har haft dessa månader på mig att återhämta mig, jag var ändå gravid 3 ggr förra året och det tog hårt.

Men nu har jag ny plan. Ska prova att bli gravid året ut. Sen i början av nästa år nedreglerar jag i 2,5 månader och hoppas innerligt att myomet är så pass litet att jag kan prova att bli gravid. Det positiva med det är ju att de stimulerar ägglossningen så det släpper flera ägg ;) måtte det i så fall bli en fullträff på två ;)

Jag har tjock och fin slemhinna, fint sekret nu (har äl strax), min äggblåsa var fin och släpper snart ifrån sig ett ägg. MIna äggstockar ser jättebra ut med aktiviet, så än är det inte fråga om menopaus :) :)

Jag har fått trombyl, högre dos med fragmin och dessutom ett antidepressivt medel som jag ska ta när jag använder proggisarna (eftersom jag blir psyko).

Det härliga av allt är att hon sa att hon gärna följer mig eftersom jag är ett specialfall för henne, och blir jag gravid så ska hon ge mig ultraljud på kafferasten om så behövs  =) SÅ GLAD!

Nu är det IDOL så jag hinner inte skriva mer...

Hjälp mig att bli av med åldersnojjan - please!

Ninnin82, kramar om dig - varsamt... <3 Progesteron ska man börja med när man är HELT säker på att ÄL är över eftersom det kan förstöra ÄL om man tar det för tidigt. Jag brukar börja ta progesteron 2-3 dagar efter ÄL. (Inte stegringen utan den faktiska ägglossningen som sker 1-2 dagar efter stegring.)

Najje, så fantastiskt skönt att läsa, att båda hjärtan slår.. vi hoppas så innerligt att det ska gå hela vägen!

Timoa, ja jösses, är glad att du är ett par år äldre än jag ;) Å snart ska du få barn också - jösses va coooolt!!!

Här ägglossas det =) Tur man är obotlig optimist - Den här gången ska det gå!

Förresten, är det ngn som har ngn aning om vart ägget vanligtvis sätter sig i livmodern?

Ha det gott!

Aaaa, jag fick också veta att ännu en vän är gravid i helgen. Det är svårt att glädjas eftersom påminnelsen om ens egna saknad och längtan gör sig ännu mer påmind. Visst är jag glad för deras skull, men jag då?

Igår fick jag är väldig jobbig tanke som följdes av rädsla, jag kände att min kropp är sjuk. Liksom "smutsig", eller på annat sätt "miljöförstörd".. Eftersom graviditeterna inte lyckas.. och att min kropp är för sjuk..
Det blir ju inte lättare av att jag går upp i vikt för jag kan inte träna, pga foglossningen av progesteronet :( Känner mig trött! Deppo!

Men idag firar jag och min man 11 år tillsammans =) Fick blommor när han kom hem från jobbet, det värmer ju väldigt mycket måste jag säga.

Försöker tänka på det jag har, istället för det jag inte har.. svårt, men ett måste om jag inte ska deppa ihop.

Har börjat med antidepp idag för om ett par dar börjar jag med proggisarna igen, ska bli intressant att se om det blir ngn skillnad. Jag har även börjat med trombylen idag.

Kram.

Hej alla hjärtan <3

Härligt Najje att de små hänger i och utvecklas, jag förstår din oro, jag skulle reagera lika dant, varje dag tills förlossningen tror jag... Men jag HOPPAS att den dagen jag blir gravid och får behålla den, att jag har tillit och inte behöver oroa mig. Jag försöker tänka att jag inte  behöver oroa mig i förväg eftersom jag ändå inte kan påverka resultatet, smärtan kan jag inte förbereda mig på, kan inte försöka kontrollera smärtan genom att ta ut lite i förskott och skala av den.. Smärtan kommer med full kraft ändå. Och då är det ju så jäkla onödigt att jag lidit i förväg.. Nej, jag ska verkligen kämpa med min inställning.. Tills bevisen är mot mig, så ska jag vara 100% gravid!
Lätt för mig att säga, som inte är gravid.. Men man får väl vara snäll med sig själv och inte döma sig själv när man har oro och ångest.. jag menar, vi har ju ändå gått igenom så mkt elände!

Men hoppas att det är vår tur nu, för alla i denna tråd!

Timoa hur går det för dig?

Jag väntar nu på BIM på söndag. Igen. Är inne på vecka 2 med proggisar nu och biverkningarna börjar lysa med sin närvaro.. hjärnan blir trögare, trött, håglös, irriterad, fel på allt...  ingen lust..

Men Men, jag vill ju uppnå en graviditet och då är det så här jag måste göra, jag väljer det!

En annan sak. Läste att missfallen ökade med 700 % under tiden för den där jävla svininfluensavaccinationen! Jag tog den när jag var 12 fullgångna veckor. Sen dog mitt foster :(
Jag var tveksam och tvivlade på den där vaccinationen. Men barnmorskan sa att det var riskfritt.
Jag vill stämma svenska staten, jag vill hitta en skyldig, jag vill få ut min frustration.
Men vems är ansvaret? INGEN skulle ta på sig det. Jag skulle ALDRIG få någon respons från staten eller sjukvården. Det är bara för mig att acceptera! Fy fan, om jag visste vad jag vet idag..

Efter vaccinationen har jag fått 3 tidiga missfall. Har dom också att göra med vaccinationen? Jag menar kvicksilver och fan vet vad som var i den sprutan jag fick.. Blä!

Ursäkta att jag spyr ur mig, men är så maktlös!!!

Jag är så nyfiken på vart ni bor? Jag bor i Dalarna!

Grattis Timoa till bebistjejjen =) Du är den som visar vägen för oss andra =)
Njuuuut nu och uppdatera oss sen, kraaaaam!