4 missfall.. Finns det hopp?

Ja man slutar nog tyvärr inte o nojja sig över mf eller ma i våran situation. Tittade på malou i morse och då blev man ju inte mindre nojjig men känner ju bebis mkt så förhoppningsvis går allt bra men rörelserna är ju olika mkt varje dag och så har det varit hela graviditeten så man blir ju lite skraj emellanåt. Det jag menar mamma77 är nog att oron fram till man känner barnet är totalt fruktansvärd och lättar lite efter det. Slutar att oroa sig gör man dock inte. Pepp kram

Precis minus75, varje dag känns som en liten seger. Just nu är dagarna så otroligt långa bara och är mer nervös nu än jag va för några veckor sen. Det får bara inte skita sig nu... Det får det inte göra. Längtar oerhört efter liten.. Imorgon 1 v kvar till bf.

Haha minus75 ja jag hoppas att köra på så plattorna flyger ;)

Usch Che, blir så himla ledsen för din/er skull. Det finns inte ord nog att trösta med.
Lite dumt läge kanske att då berätta att våran Elias kom till världen för nu en v sen. 4110g och 52 cm lång. Vi har haft en ganska tuff start och idag ska vi på ytterliggare hörseltestet eftersom att lillkillen inte fick godkänt på 1a. Detta känns otroligt jobbigt då vi har en ärftlig faktor i släkten. Hoppas hoppas att vår son inte är hörselskadad.

Hej alla igen!! Hörseltestet nr 2 visade godkänt :) nu är allt hyvsat frid o fröjd i stugan förutom lite magknip..

Tack minus och Annica P. Tyvärr fick vi inte njuta så mkt innan nästa problem dök upp :(. Lilleman har åkt på nån infektion så nu e vi inlagda sen i fredags och kommer att få stanna ev upp till 10 dagar. Det går dock åt rätt håll och infektionsvärdet har gått ner en hel del. Han vill fortfarande inte äta hela portioner själv så han har sond.. Usch vad det värker i ens hjärta. Huvudsaken e ju dock att han blir frisk.

Mamma77 hur gick det?

Grattis mamma77 :) vad roligt att allt såg bra ut :)

Minus75: ja vi är väl på bästa stället och nu börjar vi se ljuset i tunneln. Ev hemgång i morgon em eller torsdag.
Mamma77: förstår precis din känsla.. Jag va orolig ända till lillkillen kom ut. Först oro att han inte skulle leva fram tillförlossning, sen oro för att förlossningen skulle gå fel och nu oro för att han e sjuk o han kanske inte klarar sig samt plötslig spädbarns död.. Blir man någonsin av med denna oro? Som flera sagt till mig att man e ju en bra förälder om man oroar sig och det kommer man göra hela deras liv.. Det är också som du säger man får vara glad för varje dag som går och ta en dag i taget...

Hej alla!! Här har det vart tok mycket med våran lille kille. Vi fick ju äntligen åka hem från sjukan efter 6 dagar men sen när vi kom hem så började magen köra igång på liten och vi hade ett konstant skrikande barn :(. Nu efter byte av ersättning till mjölkfri sådan så har vi fått en helt annan bebis och först nu har vi så smått börjat njuta.
Minus75: helt galet ju att du snart är i mål, Wiie :). En v kvar alltså, håller tummarna för att du slipper gå över.
Mamma77: känner så himla mkt igen mig i den oro du beskriver, usch o fy vad det va jobbigt emellanåt. Tur att du får så bra uppföljning :) styrke kram till dig, detta kommer att gå jätte bra :).