4 missfall.. Finns det hopp?

Vilaa: säger precis som saftmedbulle, INTE värdelös. Situationen är däremot värdelös.. Pepp kram till dig

Blåklinten: usch vad tråkigt att få MA så sent. Förstår verkligen att det är utmattande.
Det enda som jag kan komma på är väl kanske att navelsträngen inte har det blodflödet som behövs. Vet att Dr Lennart kollade navelsträngen på vissa ul som vi gjorde och han sa att det är en stor väsentlighet att det finns en bra kontakt med mamman och att navelsträngen fungerar bra?? Vet inte men det är det enda jag kan komma på spontant. Har du någon läkare att bolla med?

Blåklinten: mina mf har vart i 1a trimestern men tänker lite som jag skrev innan. Förstår definitivt att det känns tungt, vem hade inte kännt så i er situation. Som du också skriver att ni fått 2 barn innan och nu slutar det så här :(. Ge inte upp bara en dag så funkar det garanterat :). Har dom tagit prover på dig under graviditet? Tänker att det kanske är något som ändras hos dig under graviditetens gång? Blodtryck? Sköldkörtel värden? Se om dom kan kolla sådant med jämna mellanrum under nästa graviditet. Styrke kram

Che: hur går det för dig? När e stora ul?

Åhh vad roligt att höra :) underbart :). Blir så glad för er skull.
Görling: usch o fy vad du också liksom blåklinten fått gå igenom. Det är inte rättvist. Kram på dig

Gud vad roligt Che

Oj Che hälften av mitt inlägg måste försvunnit. Stort stort grattis till lyckat RUL :)

dunderulle: Förstår din frustration och din uppgivenhet men det finns folk här som fått många mf/MA så hopp finns. Tillslut verkar det som att det bara funkar.

Che: E såå otroligt glad för er skull =) redan v 23 vad roligt =)

Grattis Haja =) förstår rädslan men ta dag för dag och glädj dej för varje som går =)

vad gott att kromosomproverna såg bra ut Haja  alltid nått att bocka av på listan.

usch jag hoppas verkligen inte att jag ska behöva hoppa på denna karusell igen vid syskon försök som kommer att ske om nått år. Önskar ingen att behöva gå igenom all sorg och förtvivlan att skaffa barn kan ge. Håller alla mina tummar och tår för er som kämpar. Glöm inte att man är starkare än vad man tror och ge inte upp. 
Mamma77 du är verkligen ett föredöme att man aldrig ska ge upp och att hopp finns.

Haja: Lycka till imorgon nu. Det bara måste gå bra =) pepp till dig.

Gud vad roligt för er allihop =) Gott med positiv energi i tråden och hopp för alla er som försöker.
Haja: Förstår precis vad du menar med förberedelserna. Min gubbe fick vara med på alla vul/ul orkade inte hålla mig uppe själv pga all skräckblandad nervositet. Kände mig gråtfärdig och illamående vid nästan varje besök fram till ca vecka 25. efter det började det sakta avta men var absolut inte borta ens på förlossningen.

Haja: Vet inte vad jag ska säga =( finner inga ord.. Man måste få vara ledsen, frustrerad, arg mm annars orkar man inte gå vidare.
Att gå igenom missfall på missfall är grymt mot en.. och att dessutom ha så sena mf är fruktansvärt, kan inte föreställa mig.
Jag har fått för mig att det i många fall måste vara fel på moderkaka och navelsträng när dör sent i graviditeten. Att det liksom inte räcker till ju större barnet blir. Frågan är ju bara vad man gör åt det?? Speciellt när sjukvården inte verkar särskilt intresserade av att undersöka dessa orsaker.
Vi ska nog börja om något år att försöka igen och jag hoppas innerligt att slippa gå igenom detta elände igen.
Styrke kram till er vilaa, Görling och Haja

Hej allihop! Kikar in här efter ca 1 års frånvaro ????. Tiden sen lille Elias kom har gått så himla fort och som ni mammor vet är man ju helt slut varje kväll. Har faktiskt varit lite skönt att fått lite distans till allt som var med MF och utredningar, sorg, förtvivlan och hopp.

Börjar så smått att fundera på att börja försöka på nytt igen. Hoppas vid Gud att denna gången isf blir lite smidigare. Det som jag känner denna gången är att jag känner mig lugn på något sätt. Blir det bara Elias så blir det bara det men klart att man hoppas.

Kämpa på allihop och ni som även tänker börja igen ????.