4 missfall.. Finns det hopp?

Jag tar 75 mg trombyl o 5000 ie fragmin. Hon höjde tom fr 2500 ie!

Det hon sa var att jag ska ha en lapp bland mina tillhörigheter där det står att jag tar desss mediciner.

Det verkar vara vanligare vid ivf att de ger dessa mediciner, min läkare har jobbat på ivf också, så hon vågar tänka utanför ramarna :)

Har inte provat pred vid graviditet. Är villig att göra det om denna grav misslyckas.

Har blivit erbjuden ett vul nästa v men vill vänta, vill vara säker att embryo har ett hjärta som slår och syns!

Jo tack, hänger nog med än så länge.. Har gått 5 veckor nu och de jobbiga o sårbara veckorna börjar!

Tar en dag i sänder.. Tyvärr har jag av olika anledningar fått lov att tala om för en del vänner att jag är gravid o jag tror ju att bara för det kommer det bli mf :( skadad!!!

Rent ut sagt så är det ett mentalt helvete! Men jag är sjukt tacksam för varje chans jag får!! Så länge jag kan bli gravid så har jag ju chans att få ett syskon till min dotter :)

Ha ha, ingen aning om vad det betyder dessa tester.. tur det finns läkare ;)

Men HJÄLP - VUL på måndag 11:30... Borde ha gått fullgångna 6 veckor ganska precis..
HOPPAS på att se ett hjärta då....

Brösten är flera kilo tyngre
Molvärk (och annan värk som gör mig skiträdd såklart)
Något illamående
Kissar ofta
Känslomässig nörd
Lite förändrat luktsinne
LIte förändrat smaksinne

Bra tecken på att det verkar ok JUST NUUUUUU!
Gjorde ett test för miljonte gången och det visade superstarkt och snabbt positivt.

Men på måndag får vi se.. även om det tickar ett hjärta då så är det bara en "nutidsbild"..
Vid de två senaste mf har vi hunnit se på vul ett hjärta, för att ngn dag senare avstannat - SKRÄP!

Ja, dagens uppdatering!

Oj vad det svänger! Ett helevete.. Förlåt att jag är neggo, men shit va jobbigt jag haft det nu..

I förrgår natt drömde jag att jag störtblödde, det bara rann ur mig... Vaknade jätterädd och som att något hänt i min kropp på riktigt.. Något var annorlunda.

Natten till idag vaknade jag av jordens hjärtklappning, hjärtat dunkade som om jag hade sprungit!
Jättesvårt att somna om och när jag gjort det vaknade jag av samma sak igen!
Kommer inte ihåg att jag drömt...

Till råga på allt så var mina bröst nästan som vanligt, de har varit det största beviset på grav...

Usch, jag är så rädd... Orkar inte mer snart..

På måndag är det vul, då får jag veta om det ser bra ut..

Tack snälla.. Det värmer så mycket att du/ni finns här!

Hoppas spolningen går bra och att det blir full fräs efteråt :)

Kram!

Tyvärr verkar det inte finnas något hopp för mig. Kraftig värk nedåt vänster o i livmodern, kommer och går som "värkar"..

Samma smärta som vid mina missfall.

Jag är helt sorgsen och orkar inte mer nu :(

Hoppet är det sista som lämnar människan, men det här är inte vanlig växtvärk...

Tack fina vänner

Näöää ,, inlägget jag skrev försvann...

Orkar inte skriva om det nu...

Najje, jobbigt med drömmar o smärtan och all oro. Skönt vi har varandra!! Tråkit att vi ska behöva gå igenom det.. Kram till dig, du ska se att du om några månader har fullt upp med dina små

Å så mycket att läsa, hinner inte nu, e på jobbet.

Vill bara omtumlat berätta att vul såg bra ut, perfekt storlek o hjärtat slog!!

En positiv grej är att det hade fäst på andra sidan, inte mot mitt myom alltså!

Inbokad om 2 v igen, hon är fantastisk min gynläkare.

Glad att det ÄR en graviditet, men 2 sköra veckor nu...

Skriver mer sen!

Tack för era peppande kommentarer!
Välkomna till er nya som tyvärr behöver hänga här..

Den här tråden är min källa till styrka och hopp och har varit i över ett år!
Jag sa till min man efter vi hade varit på vul "Ååå jag måste uppdatera tråden så de får veta.."
Det känns jätteviktigt att ni finns, vet inte om jag hade fixat denna resa annars.

Faktum är att jag har beslutat mig för att det här blir sista aktiva försöket med att få ett syskon till tjejen.
I och med att jag var såå säker på att det skulle vara dött på vul så hade jag processat fram ett beslut, jag orkar itne gå igenom det här mer. Nu får det vara nog. Och beslutet känns okej. Det kommer sörjas och geggas ett tag och det får vara så. Jag har märkt att mitt liv rinner förbi... allt fokuseras på min kropp.. jag har fått ont i kroppen av alla hormoner så jag kan inte träna.. jag orkar inte vara med i livets aktiviteter med vänner, får tacka nej till roliga saker.. Känner att det inte riktigt okej. Utan utdelning.

Nu är det såhär det känns just nu. och jag vart ordentligt förvånad när jag såg lill-hjärat slå i måndags... Ska det vara det lilla miraklet jag kämpat för... kan det bara överleva och gro till sig och bli ett foster så ska vi klara det här!

Grav symtomen som illamående och gigantisk trötthet och ömma bröst är starkt och det är ju bra..
Men sååå jobbigt att jobba! Vill bara sova.. positiva känslor egentligen :)

Ja, nu måste jag äta innan jag kräks :/

Kram