Isamia skrev 2011-03-26 08:47:40 följande:
Vanadiz - okej. Vad tror du det är i hans fall som gjort honom överviktig? Är han också ett barn med stor aptit?
Det här är skitsvårt. Jag blev själv mobbad för min rundhet i lågstadiet/mellanstadiet och vill verkligen inte utsätta henne för det! :(
Jag kämpar själv för att hålla mig normalviktig och det är ett helvete emellanåt... men som tur är älskar jag att träna och dessutom har jag en häst som aktiverar mig. ;)
Jag själv äter lågkolhydratkost men just nu verkar det inte hjälpa ett skit! Jag går inte ner ett gram trots samtidig hård konditionsträning... Det har förmodligen med mina hormonella obalanser att göra och/eller min antidepp medicin. För jag har kört LCHF förut och då gick jag ner 3kg på 2 veckor och det va innan medicinen... Frustrerande! För jag kan inte va utan den heller men tar väldigt låg dos, har trappat ner den till bara 1 tablett två-tre ggr i veckan. Det funkar! Har försökt att sluta genom mer nedtrappning men då blir jag deprimerad.
Tillbaks till dottern - hon är ju verkligen inte still en sekund och börjar leka direkt då hon vaknar... som just nu... men jag/vi ska absolut försöka tänka mer på att aktivera henne än mer då vi kan! Och begränsa allt sockerintag till så nära noll som möjligt och då är det släkten som måste informeras också för det är oftast dom som gärna ger henne "saft o kaka"... o dylikt... Vi har knappt sånt hemma!
Jag är som sagt mycket kostmedveten och vet precis vad man bör äta och inte äta men det är en annan sak att verkligen orka genomföra det. Det är inte lätt med en trotsig 3-åring och en mamma som kämpar i motvind....
Tack för alla ärliga svar! Självklart ville jag ha ärliga svar. Annars är det ju inte lönt... ;)
Jag tror hans fall är att han är som jag och mjölkallergiker, jag själv har oerhört svårt för att veta när jag är hungrig. Det här låter helt sjukt men jag får inga direkta hungerskänslor, måste kolla på klockan för att få i mig mat under dagen, var 3-4 timme försöker jag få i mig något men från tonåren och tills jag var 25 kunde jag gå lääänge utan mat, 2-3 dagar utan ordentlig föda.. Det kunde vara så att jag åt en smörgås till frukost och sen på kvällen kom jag på att "skit jag har ju inte ätit något på hela dagen!" så gjorde jag en smörgås.. Har svårt att äta regelbundet.
Har åxå ätit LCHF ett tag men tydligen reagerar min kropp på mjölk nu så det funkade inte! Så nu äter jag som min son, mjöklfritt, men de flesta mjölkfria produkter innehåller mycket kolhydrater! Jättemycket har jag upptäkt! 11/100 i mjölken bara, det är mer än det dubbla från vanlig mjölk! Så där tror jag åxå en fälla är för min son, nu äter han ju inte välling nå mer så jag har inte ens tordas kolla på den förpackningen!
Det där med släkten är jobbigt! Vi har ju inte heller nå speciellt gott hemma så när barnen kommer dit så är de ju lyriska över att få saft och bulla! Suck..
Aptit har han och han var stor redan när han föddes! Ökade 100g på bb åxå..
Gossen är jag inte så orolig för egentligen men har en dotter som är 8 år och där börjar det bli jobbigt! Har växelvist boende på henne så jag har svårt att få ordentlig koll på henne. Hennes far "köper" henne med godis, har inte samma kostvanor som vi och INGEN utevistelse alls! Vi satte henne att träna innebandy men han orkade inte köra dit henne på hans veckor så hon tappade suget.. Nä där är det jobbigt för jag kämpar i motvind! Inte går det att prata med han heller för han säger okej men gör tvärtom för att reta mig och fattar inte att det är ju inte mig det drabbar!
