Luella: Helst vill jag amma helt men det sinar nu i takt med att vi ökar ersättning. Dessvärre rinner inte mjölken lika fort som lillen vill. Såhär var det nästan med de två tidigare med.
Jag tänker låta han snutta när han kan innan han får flaskan iaf så mjölken inte tar slut helt 
mat nu om en 45 min igen så det ät ingen idé att sova. Har just bytt blöja på sötnosen då han kissar mycket så jag skriver med ena handen och har lillfingret i hans mun som han får tutta på. Han spottar bara ut nappen hihi.
Det märks att han är lite tidig för han vill ligga i fosterställning på mitt bröst hela tiden och känna mitt hjärta slå....det är så gulligt. Pappa är inte riktigt favoriten nu iaf :D
Kejsarsnittet: Jag fick träffa narkosläkare kvällen innan som undersökte mig och berätta hur allt skulle gå till. Han upptäckte ett blåsljud på hjärtat som de skall hålla koll på. Han sa att det kunde bero på graviditeten. Sen kom bm in och förklarade att jag skulle duscha på kvällen och sedan igen på morgonen. De tog blodprover vid 6 på morgonen och kom in med ny skjorta och förlossningsstrumpor till mig som jag skulle ha efter duschen. De kom även in med op kläder till min sambo. Jag fick dropp och 2 Alvedon, droppet var glukos då jag är diabetiker. Vid 8 så kommer en bm in och säger att de fått ett akutsnitt nu så jag blir den andra vid 9 istället. Då började jag bli ordentligt nervös. När kl nästan var 9 så kom de in för att rulla mig till op. Därinne var det fullt med folk, min sambo sa att det var 10 stycken där. Jag fick hoppa upp på britsen och alla kom och presentera sig. Sen tog narkossköterskan över. Hon kom att bli min favorit för jag blev så rädd att tårarna spruta. Hon stod framför mig och prata lugnt men bestämt, hon tog över kontrollen helt. Narkosläkaren som skulle sätta spinalen hade det inte lätt. Jag som skaka och grina och han hade det svårt att hitta med nålen. Då känner jag att jag håller på att svimma och de säger att mitt övertryck sänkts till 74.Jag vet inte vad de gav mig då för det gjorde fruktansvärt ont då för han missa med nålen och körde den mot benet istället. Då bytte de läkare. Detta har jag fått berättat för mig då jag bara satt och hyperventilera och min underbara sköterska försökte andas med mig. Det kom in en kvinnlig narkosläkare och satte nålen direkt och vips så började jag känna en värme sprida sig ut i benen.
De hjälpte mig att läggas ner för bedövningen
Tar direkt. Sedan kör de en liten presepresentation om vad som skall göras. Narkosen kollar sedan hur bedövningen har tagit och man är ju livrädd för att känna ngt. De satte katetern när jag var bedövad med, skönt! Sedan säger narkosen till när man är redo. Det tar inte många minuter förens man känner att de drar i en men det gör inte ont och helt plötsligt hörde jag ett litet skrik och då försvann tid och rum för mig för då hade min son kommit ut :D jag fick se han snabbt för sen fick de gnugga lite på han så han kom igen andning. De sydde mig fort och sedan rullades vi upp på uppvaket. Killarna satt hos mig hela tiden vi var där innan vi rullades ner på avdelningen igen. Jag fick all den smärtlindring jag behövde och de var hur gulliga som helst där. Blev tvingad att gå upp och gå på kvällen men mådde pyton efter 15 meter. Skulle ha duschat dagen efter men kunde det inte då jag var så snurrig och hade ont.
Nu måste jag mata lillkillen men fråga gärna massa om jag glömt ngt. Sen antar jag att det är annorlunda på sjukhusen.
