Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

Jippi, härligt delmål att komma till .

Kasa - ja de vet ju inte till 100% om det är ett ljumskbråck då livmoderna var i vägen när det skulle kontrolleras. Det finns tydligen en chans att det kan vara ngt annat (långt latinskt namn som jag inte minns) och det går i så fall tillbaka av sig självt några veckor efter förlossningen. Man kan inte skilja de två åt på annat sätt än med UL tydligen då symptom och utseende är precis likadant. Tydligen kan ljumskbråck också gå tillbaka lite så att operation inte alltid behövs, då operationen i sig kan ge nervskador också.

Speck- Ja använd svärmor till max, det tycker hon säkert bara är roligt . Hoppas Loke håller sig lugn och glad och var rädd om bröstvårtorna som sagt. Vi testade utesluta allt mjölkprotein (inte bara laktos alltså) ur min kost, men det hjälpte inte. Inte gluten heller. Men detta var också efter inrådan av läkare. Efter/inom tre månader brukar det som Kasa sa bli bättre för de flesta. Det hoppet levde jag på också, men det tog ju lite mer tid för oss. Dock hade ju inte sonen "kolik" enligt läkare heller då han skrek konstant dygnet RUNT.

Strössel - Inte be om ursäkt för att du är trött. Vi alla går ju igenom olika pigga/trötta perioder.   

Kelsson och kasa - Här finns inte heller mkt kläder att ta på. Har en hel del klänningar som fungerar i egentligen. Men de är lite finare och inget jag sitter hemma eller i parken med sonen med. Vägrar också köpa ngt mer nytt nu. För krot tid kvar.  

Jis - jag älskar också kläder och mode så begränsningen när man är gravid är inte så rolig. Inte sedan när man går på FP heller iofs haha. Men jag för över shoppandet på barnkläder/saker istället och det fungerar ganska bra. Men längtar verkligen efter att få kunna ha mina vanliga kläder i garderoben igen. Spännande se hur lång tid det kommer ta .  

Ego - Sjävl verkar jag ha gått ner mig i orosträsket igen . Har känt det komma smygande de sista dagarna och nu är det här igen. Har ju känt mig ganska lugn och positiv en längre tid, men antar att det har till stor del med att göra att det faktiskt närmar sig förlossning nu. Känner att det ändå kommer vara något fel på bebisen, ngt man inte sett och att h*n kanske inte kommer orka med en förlossning och annat läskigt . Helt galna tankar. Så fort ngn frågar mig hur det är med oron eller hur jag mår så börjar jag gråta. Är verkligen tillbaka på ruta ett. Jävla mehtotrexate som förstört allt.
   

Mitt kom och gick också .

Kelsson - Tack vännen, å så gråter jag igen...Nej tar kanske inte bort oron, men kramarna värmer. Vill inte vara ledsen och ha sådant stresspåslag som innan i flera veckor nu igen, särskilt inte på lörd när jag ska vara jätteglad och gifta mig ju.

Tack rara Kasa och Jis. Kasa ja jag får försöka att tänka och fokusera på de saker som talar "för" i dennna tråkiga historia.

Välkommen Vårtur2010 . Här ligger vi alla på helt olika veckor, från ganska nyplussade till snart kläckklara så alla är så välkomna och skriva och läsa så mkt som man själv känner att man orkar för tillfället. 

Stor kram alla tjejer och tack för kramar . Förstår det som att det är flera oroliga här och det är tur vi har varandra!

Lindis - Stor kram och jag tror det kommer gå bra. Sådant vill man inte höra, men de har ju rätt i att man inte kan göra annat än att avvakta nu och hoppas. Hemskt och jobbigt bara.

Se till att vila dig ordentligt strössel, kram  

elintang - välkommen hit. Har också gått på FC i Sthlm. Fick en son efter ET där -09 och är efter fyra FET (och en del komplikationer) nu gravid i vecka 34 med syskon. 

   

Lindis - tror det är bra att du avvaktar även om det är terror. Du har ju redan fått bekräftat att det sitter rätt och mkt mer än det kan man inte se nu. Innan 6+0 är det ingen idé att kolla igen och även då beror det till stor del på hur bra maskinen är och hur skicklig läkaren som kollar är om man kan se hjärta eller ej. Men väntan är hemsk.

elintang - Vi har sk manlig faktor. Sambon är född med kryptorkism och läkarna tror att detta är orsaken till att han har otroligt få spermier. Vi är glada att det fanns några öht. Så vi har gjort ICSI. Ni då?

elintang - Ja visst är det otoligt vad man kan göra. Minns 2008 när vi fick beskedet att vi inte skulle kunna få barn på "normal väg" och jag gråtande ringde min mamma och sade att jag säkert aldrig skulle få bli mamma. Då visste man ju inget alls om IVF och nu har vi istället snart våran tvåa här .