Träningsnördar - här samlas vi!

Ja, när det gäller light-produkter håller jag med dig. Men det behöver man inte LCHF för att inse. Jag slutade med lightprodukter för säkert 10 år sedan. Men det betyder ju inte heller att man måste äta en massa smör och grädde, eller ens alls. Varken min man eller jag brer smör på våra mackor, eftersom vi tycker att det varken gör till eller från. Den vanan hade vi redan när vi träffades, så vi har inte påverkat varandra. Men när jag lagar mat och vill ha smör eller grädde i så blir det fullfettprodukter. Jag läser nämligen på innehållsdeklarationerna och ser konstiga tillsatser och manipulationer i de andra produkterna. Det gäller, i princip, alla mejeriprodukter. Utom mjölk (och det dricker jag ofta fettreducerad, eftersom jag har kolossala mängder mjölk i mitt kaffe - under de perioder som jag dricker kaffe ), vissa sorters fettreducerad fil/yougurth, och ev. vissa ostar. Annars går det ju bra att få i sig fettet via bra oljor, nötter, fet fisk osv. De flesta behöver absolut inte äta smör och grädde för att må bra, det är jag övertygad om. Precis som jag är övertygad om att de flesta skulle mår bra av att äta det där konstiga, svampiga, som ligger på hyllorna i butikerna och kallas för "bröd". Eller det där smaklösa, vattniga, köttet med konstig färg som kommer från massproducerande "fabriksfarmar". Men, som sagt, alla är olika, och den del verkar det över huvud taget inte bekomma vad de stoppar i sig och andra är betydligt känsligare. Så är det bara.

MissKaos: Fyllda paprikor - det var länge sedan. En bra idé" Med linser låter gott - det ska jag testa, kanske redan i kväll (fast jag tänkte hinna till gymmet...).

Ang. bröd i livsmedelsbutiken: Det är, tyvärr, inte många sorter som inte innehåller rätt mycket konstigheter. Själv är jag rätt känslig för dessa syntetiska smaker, men sonen och maken äter ibland t ex frökusar eller sådana där runda från polar som man kan rulla (mjukt tunnbröd).  Den sort vi har hemma nu är Kung Markattas Rågbröd - inga mystiska tillsatser i det, och gott är det. Jag har löst det med sonen (som inte vill ha riktigt mörkt bröd) att han brukar få, ekologiska, riskakor med smör - det gillar han. Annars har vi också knäckebröd - sportbröd - i skafferiet. Vi brukar också köpta surdegsbröd och annat direkt på bagerier. Kan tyckas dyrt - men hellre äta det mer sällan. Och skräpbrödet i butiken är ju fräckt dyrt, med tanke på hur det smakar. Saltå Kvarn köper vi också - om det är relativt nybakat, det har en tendens att bli litet tråkigt om det har några dagar på nacken, troligen för att det inte innehåller medel för att hålla det färskt.
I perioder äter jag dock inget bröd alls. När det gäller sonen är jag ingen "fanatiker" och han äter ju "bomullsbröd", med E-nummer och allt, på dagis.

PS. En sak som jag är svag för är att äta toast med ost och marmelad och en kopp té. Så då blir det vitt formbröd från butiken - bland det sämsta man kan äta i brödform, skulle jag tro! Så jag försöker att inte falla för frestelsen så ofta.

Ok - skrev ett relativt långt inlägg som sonen "sjabblade" bort genom att trycka på en massa tangenter när jag sprang ut till köket.

I korthet: Jag gjorde de fyllda paprikorna i går kväll, men var inte på gymmet.

Linssoppa mums! Jag har ett supergott recept!

Ja, i långa perioder har jag inte druckit något kaffe alls. I vintras lät jag helt bli i fyra månader.

Ja, jag ska ta fram receptet - det är med "indiska" kryddor jättegod.

Jag såg inte åt en kaffekopp före 25-års ålder. Var en inbiten té-drickare!

Ja, jag gillade det, som sagt, inte alls före 25 års ålder c:a. Alla visste, på middagar och dylikt, att de fick koka en kopp té till mig. Men sedan började jag dricka någon enstaka kopp (med MYCKET mjölk) pga jag jobbade massor och märkte att det piggade upp. Sedan, runt 30, började jag dricka latte - kafeer dök upp som svampar i London (där jag bodde då) och med ett gott bakverk till (min akilleshäl) var det inte så dumt. Jag dricker, när jag inte låter bli helt, 1-2 latte om dagen. ALDRIG svart - vilket, egentligen är det bästa, om man nu ska dricka. Och i träningssammanhang är det ju bevisat att kaffe höjer prestationsförmågan under konditionsträning.

Kom iväg till gymmet i kväll! 30 minuters kondition och 40 minuters styrka. Skönt!

Jo, fast ... som jag tror att jag har skrivit här ett antal gånger nu ... (ni tycker kanske att jag börjar bli tjatig) post-baby är min kropp inte som förr och jag väger 10-15kg (i fett, eftersom muskelmassan har minskat mycket) än tidigare. Och så är jag 46 år - vilket inte gör det lättare. Och så har det kanske hänt något med hormonbalansen. Slutresultatet: jag behöver t o m bry mig om larviga saker som hur mycket mjölk jag dricker. Och självklart kan jag inte äta bakverk om jag över huvud taget ska ha en chans att gå ner några kilon. Förr räckte det med att jag höll igen i några veckor och om jag gick ner 2-3 kg så var det en jättestor skillnad (eftersom jag hade mycket muskler och litet fett) - så är det ICKE längre. Jag kämpar i motvind så att det förslår, kan man säga! Och om vi då lägger till mina stora ryggproblem, med diskbråck, ischias etc. Som t ex gör det omöjligt för mig att löpträna och utföra yoga och har nu gjort att jag äter värktabletter och antiinflammatoriska tabletter i snitt 5 av 7 dagar i veckan (sedan i maj). Och går omkring med stödgördel titt som tätt (inte minst i gymmet) och har inlägg i mina, trista, foträta skor. Jag drar 2-3 storlekar större på överkroppen  och 1-2 storlekar större på underkroppen än någonsin tidigare i mitt liv. Och hittils (sedan jag fick min son för 3 år sedan alltså) har både träning och (tidvis) mycket strikt kost gjort ytterst liten skillnad. I vintras t ex tränade jag på gym 4-6 dagar i veckan och höll en strikt kost i fyra månader och det gav inte stora förändringar vad gällde kroppens utseende. Sedan fick jag ganska svår ischias i många veckor och ett påföljande diskbråcksutbrott - så litet som jag har tränat sedan maj har jag inte gjort på 20 år! Dvs. jag har bara tränat 1-2gg/vecka på gymmet och några veckor inte alls. Det är liksom "unheard of" i min tankevärld. Och inte är det så lätt att låta bli sötsaker etc när man blir litet deppig över att inte kunna träna heller. Så  ser det ut för mig. Men nu hoppas jag komma litet "back on track" igen. Tyvärr har ryggen "gnisslat" rejält i dag och jag har tagit kombinationen alvedon+diklofenak några gånger. Jag som egentligen avskyr att ta en massa tabletter och brukar hellre bita ihop (och stretcha)! Men nu gäller nya regler, tyvärr.

Och man behöver inte fullfettsmjölk för kalciumet, som tur är. Eftersom jag har en tumör (ett prolaktinom) på hypofysen som gjorde att min mens mer eller mindre försvann i 7-8 år, precis som den gör på t ex anorektiker, (tills tumören upptäcktes och jag kunde börja medicinera), så har jag en viss förhöjd risk för benskörhet och behöver kalcium.

Så inte har jag sagt att man ska undvika mjölkprodukter.

Min favorit är ekologiska Hansens Flødeis - GOD glass!

Jag har alltså haft 2 ryggskott per år i drygt 15 år och däremellan inga större ryggproblem (förutom en stel bröstrygg). Jag är utbildad inom träning och har arbetat som gruppträningsinstruktör, PT och Pilatesinstruktör i 7 år. Jag hade mina ryggskott trots bra bålstabilitet, kontroll och styrka. Mina ryggproblem har, i alla fall tidigare, inte berott på en svag och otränad rygg. Nu kan de ha förvärrats (med "fullblown" diskbråck som följd) pga att jag gjorde kejsarsnitt och blev försvagad. Men innan jag fick mitt första diskbråcksanfall, förra hösten, hade jag nyligen investerat i drygt 30 privatlektioner i PIlatesstudio, för att få upp min bålstyrka, stabilitet och kontroll efter mitt snitt. Min instruktör ansåg att jag hade mycket bra kontroll, stabilitet och styrka. Jag tror inte att mitt diskbråck har något att göra med att jag väger mer än jag normalt gör - jag är inte direkt tjock i allmän bemärkelse, bara i mina egna ögon eftersom jag är van vid annat. Kroppen får mer och mer slitage med åren och, tyvärr, är det nog ändå svårare att komma igen när man är litet äldre. Men det betyder ju inte att man inte kan försöka. Jag vet precis hur man ska göra - problemet är bara att kroppen säger ifrån för mycket.

Diklofenak och liknande tar jag för att hindra/mildra inflammation (ischias osv.) som "triggar" diskbråcket - de är alltså inte i huvudsak smärtlindrande. Mot smärta är det i kombination med Alvedon eller, i nödfall, Citodon (morfin + paracetamol). Jag har också Tramadol, men det vill jag helst undvika att ta. När man har diskbråcksutbrott - vilket jag "bara" har haft 2 gånger hjälper inga tabletter helt mot smärtan. Jag åkte ambulans första gången jag fick det - eftersom ryggen krampade så fort jag försökte ta mig upp från golvet. Så då fick jag morfin (intravenöst) och muskelavslappnande för att över huvud taget kunna komma upp på båren. Min sjukgymnast (som inte kan göra mycket för att hjälpa mig anser hon) tycker att jag bör opereras och jag har remiss och väntar på ett besök hos Stockholm Spine Center.

Går du bara på klasser eller kör du i gymmet också? Body Jam och Body Balance är ju relativ lugna, dans kan ju variera, men du verkar själv tycka att den klassen är ganska lugn också. I så fall, om du inte redan gör det, kan du ju lägga in ett styrkepass på 30-40 minuter före eller efter (om efter så ta gärna något litet med kolhydrater efter klassen och innan styrkan). Och jag antar att du kör annan coreträning än den som är i klasserna? Ofta blir den litet mer slarvigt utförd i klass-sammanhang, inte minst i förkoreograferade klasser som BTS/Les Mills, eftersom övningarna ska göras till ett visst tempo i musiken och ett visst antal reps ska hinnas med, och vi alla har olika "rytm" i kroppen när vi utför övningar. Sedan gäller det ju för magmuskler precis som för andra muskelgrupper som styrketränas - dvs. träna inte varje dag. Hellre hårt 3gg/vecka, låt sedan musklerna "läka" och växa i 1-2 dagar och kör igen. Sedan har du ju ändå med de djupa magmusklerna i allt du gör när du tränar - eller borde ha i alla fall, för att skapa stabilitet och kontroll.

Härligt att det kändes så bra igår!

Ja, visst blir man otålig! Själv hade jag tänkt att gå i kväll - men nu blir det nog litet sent, tyvärr. Hade tänkt att gå till mitt vanliga ställe, men glömde att de stängde 20 och inte 21. Jag kan, visserligen, kuska iväg till Odenplan - men det känns litet väl lång. Två styrkepass (+ kondition) har det blivit den här veckan. Det låter pluttigt, men bättre än inget ändå.

Här blir det också äggamat snart. En omelett med kantareller hade jag tänkt. Och en kopp grönt té.

Beställde sonens födelsedagstårta igår. Eftersom vi har ett pluttkök avstår jag att baka mer komplicerade saker där (pajer, muffins etc. går bra ). 700kr för tårtan - men fin och god blir den nog!

Hmmm - om jag inte går till gymmet i kväll tar jag nog och kör litet armhävningar etc. här hemma. Min man har gömt min FitBall (han tycker att den jämt är i vägen) så jag måste ner i källaren och leta. När vi flyttar till något större tänker jag, för övrigt, kräva att jag äntligen får ha en x-trainer eller träningscykel i hemmet. Det är så bra att ha till hands om man inte hinner till gymmet. Och så har jag varnat honom att gäststugan på landet kommer att bli ett litet styrkegym, gärna till nästa sommar. Den har ändå inte el inkopplad, så jag inbillar mig att vi inte kommer att ha gäster sovandes där särskilt ofta. Och kommer de så får man väl gömma hantlarna etc. under sängarna.