godisgrisen skrev 2011-09-22 12:27:11 följande:
Jadu, den har jag letat efter rätt länge nu.....men vette17.........har nog hamnat i "tyck synd om mig, jag är så fet och olycklig" träsket, och skulle jag lyckas så kan jag inte längre vara ett offer?
Sen tror jag att jag äter/köper skit av gammal vana, utan att tänka efter.
Plus att jag ärvt detta beteende från min mamma....sitter liksom i ryggmärgen......
Nej, nu ska jag sluta tycka synd om mig själv, plocka fram en massa jävlar-anamma!!!!
Javisst är det svårt! Jag förstår dig helt och fullt. Är själv en "godisråtta" - dvs. älskar sötsaker (kakor, choklad, godis osv.). Jag har ofta lyckats hålla mig eftersom jag har varit fåfäng nog (

) och för att jag har tränat så mycket att jag ändå har kunnat äta en hel del sött, i alla fall i perioder, utan att det har satt sig så mycket på kroppen. Jag har älskat sötsaker sedan tidig ålder och är egentligen den enda i min familj som har varit sådan. Vi hade också sällan godis och sådant hemma - eftersom ingen var särskilt förtjust i det och, förstås, för att min mamma tyckte att det var onyttigt. Men sugen var jag hela tiden likväl och så fort jag flyttade hemifrån blev det en hel del "gott" i skafferiet.

Men min mormor var sådan - så det sitter kanske litet i generna, trots allt.
Men när man, som jag, inte kan träna lika mycket och, till på köpet, är tröttare och klenare, av olika skäl så är det lättare att falla till föga för suget. Och så känner man sig plufsig och fet och tycker att inget hjälper i någon större utsträckning. Jag kan inte längre träningskompensera för mina laster och då är det svårt att inte "ge upp" litet ibland. Eftersom jag tränar mindre än innan jag fick min son (som mest har det varit 5gg/vecka, men vanligen 3gg/vecka, tidigare var det 6-7gg/vecka) så kan jag "unna mig" så mycket mindre för att det inte ska synas på kroppen.
MEN nu JÄKLAR ska jag också få till det här med att gå ner till min normalvikt igen!!! Och jag kommer att behöva vara stenhård vad gäller mina "fällor". Jag inser att försöka få bort fettet med träning inte längre kan vara mitt fokus - det får vara en extra bonus. Jag MÅSTE låta bli allt vad "godsaker" heter, helt enkelt. Och jag skippar alla dieter a la LCHF etc. och siktar in mig på min vanliga typ av kost (som i grunden är mycket nyttig - så länge jag skippar efterrätter, kakor, godis etc) och begränsar portionstorlekarna också.
Godisråttan: Det jag känner är att jag kan antingen acceptera att jag kommer att se ut så här nu (fåfäng är jag, som sagt!) och för "all" framtid, eller så får jag helt enkelt inse att jag har en "ny" kropp nu som inte går att behandla som tidigare. Det finns inget mitt emellan. Det är bara att glömma hur man har varit (vältränad OCH godsaksätande) och forma sin kropp via nya medel och metoder. Ta sig ur gamla vanor och gamla sätt att tänka och vara, helt enkelt. Fast helt enkelt är det ju INTE när man är 40+.

Men, som du skriver, jävlar anamma, nu kör vi!