Tillbaka från "kalasyra" och förkylning! Sonen fyllde 3 år i lördags och vi var 30 stycken som firade honom, så det blev en del bakande och förberedelser inför det. Men det blev ett lyckat och roligt kalas - och det är ju huvudsaken. Vi har fått gömma undan en del presenter, så att sonen inte får spader. 
I morse vaknade jag av molande värk och trötthet i bröstryggen. Men jag tog ett par tabletter och gick ändå till gymmet efter att jag hade lämnat sonen på dagis. Jag känner att jag MÅSTE fortsätta att träna, för att jag ska må bra psykiskt. Nu gäller det bara att kroppen håller.
Nu känns det riktigt bra. Jag körde 30 minuters kondition på crosstrainern och sedan litet core-jobb med boll, "foam-roller" och en ny sak på gymmet, som såg ut ungefär som en BOSU men som var av märket TOGU (tyskt). Sedan en låång bastusejour, för att göra ryggen och musklerna riktigt varma och gosiga.
Ska läsa ikapp litet. Eftersom jag inte har läst på en vecka, tror jag. Men såg på den här sidan att ni inte gillar keso!
Själv är jag ganska förtjust i det. Men det måste vara ekologisk - den andra ser så konstigt vit ut och smakar inte lika bra, tycker jag. Till lunch blev det: Smörstekt vitkål med russin + kokt broccoli med keso. Och så en pannkaka med litet strösocker efter.
Tränade i går igen - men bara kondition på x-trainern i 30 minuter. Jag fick rejäl träningsvärk i magmusklerna (och litet i ryggen) efter onsdagens coreträning, så jag vågade mig inte på någon styrka igår. Och tur var nog det , för i dag vaknade jag med en mycket stel och känslig nedre rygg, trodde nästan att jag skulle få en diskbråcksattack. Men jag duschade varmt, mjukade upp litet, satte på mig min gördel och tog en Diklofenak och efter ett par timmar kändes det bättre. Jag sov länge natten till idag - det brukar också göra mig stelare.
Jag har knappt gjort någon aktiv (bara passiv) coreträning i gymmet sedan diskbråcksutbrottet i maj och då hade jag gjort det dagen innan rygghelvetet var igång. Så även om jag tränade core relativt lätt i onsdags ska jag ta det ännu lugnare nästa gång - i nästa vecka, hoppas jag.
Åt pasta och drack vin till middag och en bakelse till dessert (min mans "fel" - det var han som handlade).
Och ditt pass var ju också kort!
Nej, det jag själv förundras över är att det finns folk som läser tidningar och böcker när de tränar! När jag jobbade på gym i London var det en fransman som t o m satt i en ab-crunches maskin och läste en bok (lutade sig framåt i en crunch - läste två ord - rätade upp kroppen - såg inte längre texten)! 
. Jag har bett om ursäkt iaf. Men däremot har jag ofta, som professionell inom gymträning, konstaterat hur ineffektivt och långdraget en del tränar. Så korta pass kan vara mycket bra!
Vi har 3 löpband, 2 crosstrainer, 2 roddmaskiner och en cykel.
Jag tror inte på långa styrkepass. Max 45-50 minuter. Gärna 25 minuter (om man tränar styrka 4-6gg/vecka i alla fall). Om man inte kör MYCKET tung styrketräning, som kräver ganska lång vila mellan varje set, förstås. Men det gör de flesta inte. Kondition är ju en annan sak. Där kan det vara bra att köra ett kort och intensivt intervallpass ena dagen och ett längre och lugnare pass den andra. Att däremot spendera ett par timmar med träning i gymmet per pass är inte effektivt för de flesta. Men sedan betyder det ju inte att man inte gör det ibland. Inte minst om man går på ett par klasser. Många går ju på en konditionsklass och sedan en styrkeklass. Eller en styrkeklass och en yogaklass efter varandra t ex. Men det betyder ju i o f s inte att det är något som ger de bästa träningsresultaten och den minsta skaderisken. Om det nu är det man är ute efter.
När man jobbar med träning spenderar man ju åtskilliga timmar i veckan i gymmet och med träning. Men det sliter ju också på kroppen. Och de flesta amatörtränare är ju ute efter att bygga upp kroppen och inte slita ner den, med skador och annat som följd. När jag jobbade med träning betydde det att jag spenderade ungefär 20 timmar i veckan på aktiv träning (klasser jag höll i, egen träning, koreografinötning, PT med klienter som vill ha en "träningskompis" etc.). Sedan lade man ju till mer passiv träning varje dag i form av demonstrationer, assisted stretching på PT-klienter, allmänt "gymunderhåll" i form av att ställa undan vikter och redskap etc. Och så brukade jag mig till jobbet (och ofta ifrån) till fots. Raskt - eftersom jag hade bråttom. 1-2 timmar av det, om dagen. Man brände en del, kan jag säga.
Äntligen en liten stund för mig själv och FL - och då vill man ju in här, till andra träningsnördar. Stackars alla sjuklingar - november, november, november.
Här är det också förkylt. Hann gå till gymmet och köra litet kondition i tisdags innan jag började känna mig risig. Och det hängde säkert ihop med att mensen kom igår också. Sonen, stackarn, har värsta hostan och nästäppan, och maken är inte heller på topp. Och så har mitt högra knä börjat krångla. Uppenbarligen inflammerat. Så jag smörjer med Voltaren och hoppas att det släpper. Min pissrygg räcker och blir över - orkar inte oroa mig över knäet också.
Nåväl - annars ler tillvaron.
Vi ska försöka komma iväg till stugan någon gång under den här långhelgen, för ett sista besök, innan vinterstängningen. Kanske kan jag komma iväg till gymmet på lördag eller söndag. Hoppas!